I dag är en regnig gråruggig dag. På min väg till jobbet går jag på bakgator som inte är de roligaste. Men efter att jag blev med marsvin så kan jag se guldklimparna i tillvaron
Grå dag med guldkant from Camilla on Vimeo.
På fula bakgator en regning vardagsförmiddag kan man hitta guld…
Guld mitt i stan from Camilla on Vimeo.
På min väg till jobbet en vanlig torsdag mitt emellan vinter och vår kan man se gudklimpar…
Nu är bara frågan: Vågar man plocka eller…??
Jag måste bara dela med mig av en rolig bild jag lyckades ta på Kajsa i går.
Jag skulle fotografera henne och de andra för att jag vill beställa blyertsporträtt av gänget från Eleni. Eftersom allihopa är mycket orädda och frimodiga så vållar det en del problem. De sitter inte still! Det ska putsas ryggar och magar, linsen på kameran ska undersökas, man ska vandra omkring, hälsa på matte, nästan drumla ner från soffan som fick agera scen. I vissa lägen fick jag ta hjälp av sonen att helt enkelt agera kravallstaket medan jag försökte få några vettiga fotografier som inte bestod av Tomas med tre ögon, Niñas volymiösa rumpa, närbild på Stumpans nos och Maritzas suddiga kropp. Priset tog Kajsa som, förutom att hon la sig platt och somnade först, efter väckning bestämde sig för att demonstrera hur man ”lättast” får tag på de bajsploppar som är ätbara.
Blivande cirkusprinsessa??
För att vara ”gammtanten” i gänget är hon förvånansvärt vig 
Så här ser hon ut när hon inte står på huvudet.
Rättvänd Kajsa
Kajsa vädrar Tomas
Kajsa vilar
Helgen är så mysig tycker jag. Man sover till man vaknar och sedan dukar man frukostbordet med vad man nu kan tänkas vilja ha och så sätter man sig, läser tidningen, umgås och bara njuter. Jag försöker unna mina smågrisar detsamma. De är lite dåliga på att läsa tidningen. Skulle jag ge dem morgontidningen skulle de smälta nyheterna på ett helt annat sätt än vad som är tänkt 
Men den långa frukosten tar dom gärna. Den här videon är tagen i helgen som var (Lisa och Dixi är med därför) och den är lååång. Håll tillgodo…
Lång frukost from Camilla on Vimeo.
Jag tog en lång, lång video på grisarna när de äter frukost. Jag brukar sitta och titta på när de äter. Det är så fridfullt…
Jag har fått förmånen att stifta bekantskap med två damer vid namn Dixi och Lisa. Egentligen hette Lisa Pixi, men det passade inte hennes personlighet att heta så. Vi började kalla henne Lisa i stället.
De hamnade hos oss via en bortskänkesannons på blocket. Det var tre marsvinshonor som sökte hem eftersom man inte hade tid med dem längre. Den tredje var Kajsa som jag redan har berättat en del om. När annonsen var en månad gammal kände jag att jag var tvungen att göra något.
När de kom satt de i en alldeles för liten bur så de fick flytta in i den största buren jag hade och den fick stå i köket. Vi ställde om kosten från pellets till hö i massor och C-vitaminrika grönsaker. Lite dåliga magar till en början noterades men inget alarmerande. Så småningom bestämde jag ju att Kajsa inte skulle behöva flytta mer eftersom hon är så tydligt gammal. När hon skulle introduceras i flocken så använde jag mig av Lisa och Dixi som ”avledande manövrar” och det slutade med att alla marsvin här hemma satt i den stora hagen. En härlig syn. Dessutom växte Lisa och Dixi som personligheter. Från att ha varit ganska slätstrukna och lite räddhågsna har de blivit mycket tryggare och verkligen blommat upp. Jag skulle gärna behålla de två också, men gränsen för min makes allergi och tålamod är nog nådd nu så de två har åkt tåg till Göteborg och Eragons i dag för att hitta ett nytt hem där dom kan få bo resten av sitt liv.
Båda två är inköpta på djuraffär vid samma tillfälle. De är cirka två år gamla. Lisa är den som har varit högsta hönset, men hon lämnade gladeligen över till Tomas. Lisa är semilånghår med ett par virvlar. Vit, svart och en märklig ljusbrun färg. En av virvlarna är bakom ena örat vilket gör att det ser ut som om hon ständigt bär på en bredbrättad hatt, käckt på svaj bakom örat. Jag ser henne som en sån där handlingskraftig dam från västernfilmerna med bred sydstatsdialekt. Kanske en snäll bordellmamma eller nåt Lisa tycker mycket om mat. Hon är en stabil dam som tar kommandot om det behövs. Sitter hon för trångt blir hon pushig mot sina kompisar eftersom hon blir uttråkad. Har hon utrymme är hon hur soft som helst. Hon är inte så lätt att få tag på men när hon väl är i famnen är hon jättemysig. Hon tycker mycket om gosekorgar i fleece. Där kan hon riktigt flyta ut.
Lisa
Lisa igen
Lisa i goskorg
Dixi är den lite tysta försynta typen och ack så söt. Hon flyter fram genom tillvaron i en lång päls som är förvånansvärt lättskött. Den tovar inte speciellt. Hon var klippt när hon kom och jag har också klippt lite baktill så att det inte ska fastna skräp. Till sommaren kan jag tänka mig att man måste klippa ner henne så att hon inte får värmeslag. Hon är vit, svart och lite brun. I pannan har hon en virvel, en så kallad crest. Håret böjer sig, som om hon fönar det varje morgon, bakom öronen. Ansiktet är mörkt, svart med bruna stänk och öronkanterna är bruna. Hamnar hon rätt kan hon bli hur mysig som helst. Bara man får en hand under magen på henne så blir hon alldeles stilla så hon är inte svår att ta upp. Jag ser henne som den som hjälten ska rädda i västernfilmen. Hon föredrar kinakål och att inte ge henne något att krypa in i är nästan djurplågeri. Hon älskar att ligga under Biltemapallar eller i Eragons mysrör i jordgubbsserien. Hon fick låna en sån här hos mig och hon ägde den. Jag såg aldrig någon annan få ligga i den. Det underliga var att när jag skulle städa buren och tänkte jag skulle tvätta röret efter en vecka så var den ren sånär som på lite spån och hö. Hon hade alltså inte kissat i den.
Dixi
Dixi igen
Nu finns de alltså hos Irene på Eragons och söker ett hem där de kan fortsätta att blomma. Skillnaden var enorm mellan när de satt i bur (även om den var stor) och när de fick gå i min nybyggda, stora hage med flera andra trevliga kompisar.
Lisa och Dixi from Camilla on Vimeo.
Det här är två söta damer som har bott tillsammans i hela sitt liv. De söker nu nytt hem att få förgylla med sin blotta närvaro. Endast livsvariga förhållanden, med fast hö och grönsakskonto godtas eftersom vi tänker leva i högönsklig välmåga i många år till
Hon var en av de tre jag skrev om på hemsidan för ett tag sedan. Då hette hon Mixi eftersom de andra två hette Dixi och Pixi. Dixi och Pixi hade bott ihop sedan de köptes och är två år. Mixi hade levt ensam ända till de tidigare ägarna tröttnat och gett bort henne dit hon nu bodde. Hon hade inte varit där länge alls och man visste inte ens vad hon hade hetat tidigare. Man visste däremot att hon är sex år. Det kan stämma för hon är helt klart gammal. Hon är tunn i kroppen, väger ca 730 gram nu nyäten, och då har det vänt efter att hon gick ner i vikt när kosten ställdes om och magen blev lite i olag. Enligt veterinären har hon lätt artros (som vi inte ska medicinera förrän hon visar tecken på att besväras av den)och grå starr. Tänderna är bra, ingen urinvägsinfektion eller urinsten. Hon är en framåt, orädd tant. Filmen i det tidigare inlägget tog jag cirka 20 minuter efter att de kommit hem till oss. Hon är rädd om sin rumpa och säger ifrån till vem det än vara månde som nosar på den. Med en mycket hes stämma (det låter som ett utdraget H) säger hon till när hon vill bli uppmärksammad. Hon brukar få traska runt själv i köket och äta Oxbows alfa-hö, pellets och CriticalCare ett par stunder om dagen när hon tröttnar på att tillrättavisa de andra ungdomarna. Och är ett tacksamt fotoobjekt eftersom hon har lite speciell stil och är så orädd.
Kajsa Kavat
Kajsa i sonens ärm
Kajsa poserar
Efter moget övervägande och med risk för att maken tror att han har en fru med marsvin på hjärnan (så rätt han har… Puss, älskling.) så kommer inte Kajsa Kavat, som hennes självklara namn blev här hemma, att flytta mer om jag får råda. Hon stannar i Tomas flock livet ut. Det som kan få mig att ändra på mitt beslut är om hon inte mår bra i vår flock. Då kommer jag att söka ett alternativt hem som är beredd att ge henne den kärlek hon har rätt till.
Jag tror någon har älskat henne och sysslat med henne mycket eftersom hon är så tillitsfull. Men jag tror också på att hon har levt ensam i princip hela sitt liv eftersom hon saknar en del marsvinsbeteende.
De andra två tjejerna, Dixi och Pixi, kommer jag återkomma till i ett senare inlägg. Pixi heter förresten numera Lisa eftersom hon är en rejäl tjej, typ min Niña. Dixi har fått behålla sitt namn eftersom hon ser ut att heta Dixi. En läcker, långhårig tjej med krest i pannan och sotat ansikte.
PS Håller förresten på att fylla på det asymetriska burbygget med de nyaste uppdateringarna…
Det finns en stumpa-tomas till! En sån som springer till när alla andra springer ifrån. Ett videoklipp säger mer än ord…
Bandit?? from Camilla on Vimeo.
Den här lilla damen går inte att ta ett porträtt av. Hon kan bara inte sitta still och hon är såååå nyfiken. Nosen är i linsen hela tiden. Jag gav upp och filmade i stället. Charmtroll!!
Det är nu ni ska fråga er vem hon är…
Jag var och handlade. Grönsaksdisken vittjas numera per automatik Då ser jag en trevlig skylt. Som gjord för marsvinsägare:
Gul paprika rules
Vilken tur att mina ÄLSKAR gul paprika.
…näst efter hö
Hö is da shit
Och som ett tips som jag inte vet om det gäller hela Sverige, men här i Tyresö har Lidl blomkålshuvuden för 12 kr stycket. Och eftersom det är mycket blast runt dom så har man ställt tunnor bredvid som kunderna kan slänga den avbrutna av blasten i. (Det är ju styckpris så det har ingen betydelse med vikt.) Jag fyllde en kasse med den spädaste blasten jag kunde hitta i tunnorna och bar hem till mina grisars stora förtjusning. Helt gratis. Jag frågade personalen och dom sa ”Ta, vi slänger den bara.” Det måste ju vara perfekt; Gratis nyttig mat i massor som grisarna älskar.
Jag har följt Eragons uppmaning att kolla tassarna på mina små. Det brukar jag göra till deras stora motvilja några gånger per månad. Det blir liksom en allmän genomgång från nos till rumpa då. Då dukar jag upp ungefär så här
Dukat för tassikyr bl a
Babyservetterna använder jag för öronrengöring och allmän avtorkning om det behövs. Jag föredrar en nageltång som den längst till vänster för att klippa klor. Den kostade en tia på Inn-o-Finn. Med den kan jag klippa med precision, jag kan vända den i handen så att jag kommer åt lätt från alla håll. Det är ju sällan grisarna spretar villigt med tårna så att det inte blir lite trångt… Sedan har jag alltid Blod-Stopp till hands eftersom jag har två med med bara svarta klor och en med några svarta och några bruna.
Om man sedan går från höger till vänster, har jag en vass liten sax att klippa bort eventuella förhårdnader under tassarna. Det här behöver man inte göra om man sköter tassarna kontinuerligt, men när jag har fått nya smågrisar i min famn har det ibland behövts. Eftersom jag klipper med marginal så att inte trampdynorna skadas så använder jag en nagelfil som tassfil. (Faktiskt är dom vanliga sandpappersfilarna bättre, men jag tycker att den på bilden är lite charmig så hon fick vara med på bild.) Att fila trampdynorna om det börjar bli förhårdnader fungerar bra, precis som vi filar fotsulorna, men tänk på att ta det försiktigt och inte bli för energisk. Bättre att det är lite kvar än att man har filat sår på trampdynan som det kan frodas bakterier i. Avsluta med att smörja trampdynorna med vanligt vitt vaselin. Jag brukar smörja trampdynorna med vitt vaselin lite nu och då för att hålla dom mjuka och fina. Prova på dina egna fötter dom kommer bli jättefina. Jag fick tipset av en kompis som är diabetiker och därför måste vara mycket noga med sina fötter.
Det finns en sak till som borde varit med på bilden; En kam. Jag brukar kamma mina marsvin oavsett pälstyp för att få bort lösa hårstrån och för att kolla så att det inte finns ohyra, mjäll eller annat skräp. Men självklart så är det mest angeläget på ett långhårigt eller strävhårigt marsvin. De bör kammas varje dag. Det bästa är ju att trimma ner pälsen så att den blir hanterbar och inte tovar och drar med sig så mycket skräp och på sommaren är det ju ett måste tycker jag. Jag har själv inga långhår men Tomas är ju strävhårig (teddy) och hans päls fungerar som en kardborre på allt runt omkring. Han blir kammad på ryggen varje dag. Oftast tycker han det är skönt, men ibland blir det pinsamt om tjejerna tittar på
Sedan klämmer jag och känner igenom mina marsvin efter konstiga knölar eller ömmande punkter. Jag tittar i rumpan på dom så att det är rent och fint och jag tittar på tänderna så dom är raka och inte för långa. Ibland tittar jag på tandköttet för att se så inget har fastnat, men det är sällan det gör det. I så fall får man använda tandtråd på pinne, sk Plackers för att göra rent. Var bara försiktig så att du inte skadar tänderna när du gör det.
Så finns det en sak jag gör varje gång jag tar upp ett marsvin, jag luktar på dom. Jag borrar ner näsan i pälsen och sniffar runt. I nacken och ner på ryggen. Ett friskt marsvin luktar gott. Oftast doftar dom av det dom har ätit senast; hö, paprika, gurka mm. Jag gör det för att jag tycker det är mysigt och oftast tycker marsvinet också att det är OK och det gör en hel del nytta för urinvägsinfektioner och tandproblem t ex brukar lukta illa. Sedan är det ju så att de behöver ett bad då och då och det upptäcker man om man sniffar på sina marsvin.
Jag sitter och tittar igenom alla bilder jag tagit sedan kameran köptes. Många är tänkta att användas på hemsidan. Några togs för att dokumentera ett tillfälle att läggas ut på bloggen. Men så är det några kvar… Som bara var där och ville bli till.
Blåbärsspår på köksgolvet
Som spåren efter Tomas tassar och Niñas haka på köksgolvet när det har serverats blåbär.
Kajsas underbyxor
Eller Kajsas käcka bakände.
Niña äter morot
Eller Niñas morotstunga.
Humle/Justin fotograferar...
Eller jag som fotograferar Humle som fotograferar…
Wilma/Sienna och Molly/Drew
…tjejer såklart!!
Tomas tittar TV... ZZZzzzz
Eller Tomas när han tittar på TV med mig. Han är en sån som lägger sig ner, somnar och sedan sover han till han är klar. Du kan nästan komma in med pukor och trumpeter utan att han vaknar. När flocken var på Eragons så skrämde han nästan slag på Irene. Hon trodde han hade dött…
Maka på dig...
...jag var här först, Lisa.
Att skriva upp på minneslistan: Köpa fler mysrullar från Eragons…
Jag är en stor beundrare av Elenis konst. Till sist kunde jag inte hålla mig utan kontaktade henne för att fråga om hon ville göra några unika små grisar till min blogg i stället för de fjärilar som hittills har prytt varje inlägg.
Jag är så glad för hennes verk. Visst är dom fina
Några känner ni säkert igen: Falcor, Stumpan, Niña och den förste skulle ju kunna vara allas vår Oden som vuxen
TACK, Eleni!!!