Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Lisa och Dixi


   Mar 27

Lisa och Dixi

Jag har fått förmånen att stifta bekantskap med två damer vid namn Dixi och Lisa. Egentligen hette Lisa Pixi, men det passade inte hennes personlighet att heta så. Vi började kalla henne Lisa i stället.

De hamnade hos oss via en bortskänkesannons på blocket. Det var tre marsvinshonor som sökte hem eftersom man inte hade tid med dem längre. Den tredje var Kajsa som jag redan har berättat en del om. När annonsen var en månad gammal kände jag att jag var tvungen att göra något.

När de kom satt de i en alldeles för liten bur så de fick flytta in i den största buren jag hade och den fick stå i köket. Vi ställde om kosten från pellets till hö i massor och C-vitaminrika grönsaker. Lite dåliga magar till en början noterades men inget alarmerande. Så småningom bestämde jag ju att Kajsa inte skulle behöva flytta mer eftersom hon är så tydligt gammal. När hon skulle introduceras i flocken så använde jag mig av Lisa och Dixi som ”avledande manövrar” och det slutade med att alla marsvin här hemma satt i den stora hagen. En härlig syn. Dessutom växte Lisa och Dixi som personligheter. Från att ha varit ganska slätstrukna och lite räddhågsna har de blivit mycket tryggare och verkligen blommat upp. Jag skulle gärna behålla de två också, men gränsen för min makes allergi och tålamod är nog nådd nu så de två har åkt tåg till Göteborg och Eragons i dag för att hitta ett nytt hem där dom kan få bo resten av sitt liv.

Båda två är inköpta på djuraffär vid samma tillfälle. De är cirka två år gamla. Lisa är den som har varit högsta hönset, men hon lämnade gladeligen över till Tomas. Lisa är semilånghår med ett par virvlar. Vit, svart och en märklig ljusbrun färg. En av virvlarna är bakom ena örat vilket gör att det ser ut som om hon ständigt bär på en bredbrättad hatt, käckt på svaj bakom örat. Jag ser henne som en sån där handlingskraftig dam från västernfilmerna med bred sydstatsdialekt. Kanske en snäll bordellmamma eller nåt :-) Lisa tycker mycket om mat. Hon är en stabil dam som tar kommandot om det behövs. Sitter hon för trångt blir hon pushig mot sina kompisar eftersom hon blir uttråkad. Har hon utrymme är hon hur soft som helst. Hon är inte så lätt att få tag på men när hon väl är i famnen är hon jättemysig. Hon tycker mycket om gosekorgar i fleece. Där kan hon riktigt flyta ut.

Lisa

Lisa igen

Lisa i goskorg

Dixi är den lite tysta försynta typen och ack så söt. Hon flyter fram genom tillvaron i en lång päls som är förvånansvärt lättskött. Den tovar inte speciellt. Hon var klippt när hon kom och jag har också klippt lite baktill så att det inte ska fastna skräp. Till sommaren kan jag tänka mig att man måste klippa ner henne så att hon inte får värmeslag. Hon är vit, svart och lite brun. I pannan har hon en virvel, en så kallad crest. Håret böjer sig, som om hon fönar det varje morgon, bakom öronen. Ansiktet är mörkt, svart med bruna stänk och öronkanterna är bruna. Hamnar hon rätt kan hon bli hur mysig som helst. Bara man får en hand under magen på henne så blir hon alldeles stilla så hon är inte svår att ta upp. Jag ser henne som den som hjälten ska rädda i västernfilmen. Hon föredrar kinakål och att inte ge henne något att krypa in i är nästan djurplågeri. Hon älskar att ligga under Biltemapallar eller i Eragons mysrör i jordgubbsserien. Hon fick låna en sån här hos mig och hon ägde den. Jag såg aldrig någon annan få ligga i den. Det underliga var att när jag skulle städa buren och tänkte jag skulle tvätta röret efter en vecka så var den ren sånär som på lite spån och hö. Hon hade alltså inte kissat i den.

Dixi

Dixi igen

Nu finns de alltså hos Irene på Eragons och söker ett hem där de kan fortsätta att blomma. Skillnaden var enorm mellan när de satt i bur (även om den var stor) och när de fick gå i min nybyggda, stora hage med flera andra trevliga kompisar.

Lisa och Dixi from Camilla on Vimeo.

Det här är två söta damer som har bott tillsammans i hela sitt liv. De söker nu nytt hem att få förgylla med sin blotta närvaro. Endast livsvariga förhållanden, med fast hö och grönsakskonto godtas eftersom vi tänker leva i högönsklig välmåga i många år till ;-)

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

2 kommentarer

  1. Eleni skriver:

    Lisa ser verkligen ut som en fin dam. Dem är alla underbara :)

  2. Ingrid skriver:

    Men, vilka underbara damer, och härligt med så olika personligheter! Fantastiskt av dig att ta dem under dina vingar, och nu får de säkert ett nytt fantastiskt hem med hjälp av Irene! :D

    Sen måste jag säga att de är helt bedårande, alla dina grisar! Verkar vara ett riktigt härligt gäng!

    Sen vill jag säga tack för de trevliga kommentarerna på min blogg! :) Nolte och Björne hälsar (tjuter) och tackar!

Svara














Switch to our mobile site