Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Stumpan


   Maj 01

Stumpan

Stumpan

Stumpan

Min allra mesta lärare när det gäller marsvin och deras värld har valt att lämna den här världen. Mer pedagogisk mentor finner man inte någonstans. Om ni någonsin undrar hur jag hamnade med marsvin runt mig så har ni svaret i en liten svart/brun päls med en hjärtformad ljusbrun fläck på bröstet och en enorm själ som innefattade en hel värld.

Vacker och stolt

Vacker och stolt

Hon lärde mig att marsvin inte är enkla. Att de inte är burdjur. Att de är intelligenta och medkännande, men också kan säga ifrån om det krävs. Hon lärde mig att de inte vill vara ensamma, att de kan ha problem som vi kan hjälpa dem med och att vi måste vara MYCKET lyhörda för att se och förstå deras subtila språk. Och hon lärde mig att de blir gamla, inte bara till åren utan till själen och visdomen.

Stumpan tyckte om när solen värmde lagom på en fläck

Stumpan tyckte om när solen värmde lagom på en fläck

Jag vågar säga att de som träffade henne en längre stund och såg henne ”in action” glömmer henne inte så lätt. Jag älskade hennes tydliga kroppsspråk. När hon var lycklig och busig travade hon fram som en liten shetlandsponny med höga knän. När hon sänkte huvudet och rann över golvet fram till någon stackars marsvinssjäl och lekte arga leken till de sprang iväg och hon travade glatt efter med högt huvud. Stannade de så stannade inte hon, utan hon drog sin haka mothårs över rumpan på dem så de sprang lite till. Skitkul!, tyckte Stumpan. Mindre kul tyckte den som blev utsatt.

Stumpan from Camilla on Vimeo.

Alla strider hon tog för Maritzas skull. Maritza den stora och starka, men ack så fega som satt och gnällde om någon ny kom och tittade på henne. Då kom alltid Stumpan till hennes räddning och visade bredsida och gjorde ninjahopp över ryggar för att visa att hon inte var att leka med. Jag såg henne aldrig ge upp. Inte ens när hon blev gammal. Det var jag som fick sätta stopp och välja hennes flockkompisar på slutet. Hon hade en flock på sju och hon var ledare in i slutet. Det är stort.

En dryg månad innan det var slut. Soldyrkande som alltid

En dryg månad innan det var slut. Soldyrkande som alltid

Soso, den lilla vilsna som inte hade sett ett annat marsvin sedan hon var tre veckor gammal som tog Stumpan som sin idol. Stumpan lärde henne den subtila, sexiga, vackra kurrdansen. Den som inte behöver sluta med att man bestiger utan den som man gör tillsammans med någon annan. Man kurrar och vickar och cirklar runt varandra i en långsam dans. Soso praktiserar den fortfarande, men hon har ingen att dansa med längre. Hon såg med stora ögon på när Stumpan utmanade en annan en gång. Den maktkampen slutade inte i något dramatiskt. Den andre vek sig. Därför har Soso fortfarande inte lärt sig att slåss. Hon utmanar, men vet inte hur hon ska avsluta, vilket gör att hon har åkt på stryk ett par gånger. Vem ska nu lära Soso den ädla konsten att slåss på ett schysst sätt? Stumpan lärde sig den av Niña.

På Marsvinsträff. Alltid på språng, nyfiken och först

På marsvinsträff. Alltid på språng, nyfiken och först

Stumpan älskade när vi hade marsvinsgäster som bodde i ”muttern”, en canvashage vi ställde upp i köket. Då kunde hon springa och titta på marsvins-TV. Dvs hon sprang och tittade in på de som satt i muttern. När de blev nyfikna och kom fram till henne så nosade hon lite och sprang därifrån. När de i muttern hade gått från nätet så kom hon tillbaka. Hon ville inte hälsa, hon ville titta på dem vad de gjorde.

Det är precis så här jag vill minnas henne...

Det är precis så här jag vill minnas henne…

De som känner mig vet att jag ofta förknippar händelser och personligheter med sånger och melodier. Just nu spelar de ofta en sång på radion som jag inte hört förut. Jag har inte lyssnat på texten och melodin är ganska trallvänlig, men efter Stumpans bortgång klev en rad ut från sången och slog mig i ansiktet: ”Vila bland skogarnas drömlika grönska med solen som band runt din hals. I takt med varandra har du och jag andats men nu andas du inte alls.” Den säger väldigt mycket om hur jag levt med och bredvid Stumpan och hur jag känner inför den framtid som kommer utan henne. Livet går vidare, men det blir inte riktigt som förut…

Precis som du vill

Gå över ängdernas vissna detaljer
och finn mig inlindad i en filt.
Skrik tills jag hör dig
Om döden nu stör dig
Men du gör precis som du vill

Varje gång skapade sommaren
en plats för dina ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
du springer inte mer

Det finns en plats där vi kan träffas sen
Och prata om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker

Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill

Vila bland skogarnas drömlika grönska
Med solen som band runt din hals
I takt med varandra har du och jag andats
Men nu andas du inte alls

Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
Vi springer inte mer

Det finns en plats där vi kan träffas sen
Tala om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker

Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill
Precis som du vill

Och visst finns det gånger
Jag tror att jag ser dig
Men jag vet precis var du är

Nu nalkas våren, våren

Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill

Precis som du vill
Precis som du vill

Till sist som en tribut till Stumpan… Har du möjlighet så ta dig an ett litet liv. Ge det en ny chans. Ta hand om någon som är oönskad. Se till att de mår bra och skaffa dem ett nytt hem där de får stanna och erbjud en väg tillbaka om livet förändras för familjen. Stumpan blev räddad från att frysa ihjäl i en trädgård. Föräldrarna ville inte ha henne kvar och dottern hade flyttat ifrån sitt keldjur. Hon var inte ens värd en annons eller en avlivning. Hon var 2,5 år gammal. En tillfällig panikräddning blev ett helt marsvinslivs kärlek och en ögonöppnare för hur det är för smådjuren. Det är hemskt med katter, hundar och andra djur, men det är ännu värre för de små djuren som ingen ser och ingen bryr sig om.

Jag visste hur det var att sitta ensam, rädd och frusen utan att någon bryr sig om och bara vänta på döden. Jag blev räddad... Jag blev älskad... Jag älskade tillbaka

Jag visste hur det var att sitta ensam, rädd och frusen utan att någon bryr sig om och bara vänta på döden. Jag blev räddad… Jag blev älskad… Jag älskade tillbaka

(Lägg märke till höstrået på huvudet. Hennes signum var att nästan alltid smycka sig med höstrån på huvudet. De kunde hänga runt ett öra eller ligga draperade över pannan eller ögat mm. I början tog jag bort dem, men hon skaffade sig nya hela tiden. Jag tror hon gjorde det med flit. Det var hennes smycken. Hennes diamanter och pärlor. Hö som är det viktigaste i ett marsvins liv)

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

6 kommentarer

  1. Anna skriver:

    Vacker skrivet om ett vackert och klokt marsvin. Jag förstår att saknaden är stor. <3
    Kram

  2. Tinna skriver:

    En vacker runa över en vacker själ. Vi möter ibland vackra, kloka och gamla själar och de lämnar alltid djupa avtryck hos oss, jag vet. Det är så smärtsamt när de måste gå…

    Men är är helt övertygad om, precis som han sjunger, det kommer en tid och en plats när vi möts igen…

    En stor varm kram till dig från mig

  3. Lisa skriver:

    Så fint du skriver om lilla Stumpan. Hon har gjort en stort intryck på både två- och fyrbenta vänner.

    Kram

  4. Jag har många gånger skrattar när du har berättat om Stumpan
    och hennes bravader eller äventyr.
    Likväl hållit tassar när det varit något.
    Äran att få träffa henne under ett par dagar på Gotland och få se henne på riktigt har satt sig i hjärtat på mig. Hon är speciell.
    Men jag ler.. för någon stans där uppe kör hon sin sexiga kurr dans.
    Tar hand om de andra som redan finns där.

    En varm tröstkram ges till er <3

    Vila i frid Stumpan <3

  5. Irene skriver:

    Världen har blivit fattigare. Stumpan har sluppit lös. Kram

  6. Gunilla skriver:

    Så himla vackert du har skrivit om henne! Du sätter ord på mina tankar, om resan till att bli en utbildad och bra marsvinsägare. <3 Stumpan <3

Svara














Switch to our mobile site