Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

   Jun 17

Vi vann :-)

På forumet http://marsvin.ifokus.se har de en liten fototävling som de kallar ”Månadens marsvin”. Reglerna är enkla. De har ett tema varje månad. Skicka in en marsvins-bild på temat. Presentera marsvinet som är med på bilden och förklara eventuellt anknytningen till temat. Normalt får det bara vara ett marsvin på bilden men ibland medger temat att det kan vara fler.  Samma marsvin får bara delta en gång per månad. Samma bild få bara delta en gång per år. De marsvin som har vunnit under året får inte vara med mer förrän nästa år. När året är slut utser man ”Årets marsvin” bland de vinnande bidragen.

Under maj månad var temat ”Ett par”. Jag skickade in den fina bilden jag fick på PimPim och Molly

Vinnar-duo :-)

Och vi vann!! :-D

Nu är bara frågan; Vem eller vilka vann egentligen?

Var det PimPim och Molly som var modeller, jag som tog bilden eller brorsdöttrarna som är mattar till vinnarduon?

 

 

Jag tycker det är PimPim och Molly…


   Jun 07

Konsten att koppla av

Marie nämnde i en kommentar till ett tidigare inlägg att marsvin är ”relaxade och coola”.

Jag vill då dela med mig av en bild som mötte mig i förmiddags när jag skulle hämta grisarna för att ta ut dem i trädgården.

Niña kan konsten att slappa

Man ser det inte så lätt, men hon blundar nästan.


   Jun 05

Filmtajm, som jag lovade

Vi är fortfarande på landet. Vädret är fortfarande fantastiskt. Och filmen jag lovade i förra inlägget kommer här:

Vi vill ha frukost NU! from Camilla on Vimeo.

Efter en liten sovmorgon väcker Molly oss med ihärdiga uppmaningar om frukost. Under tiden bror fixar den försöker jag fånga PimPim och Molly på film. De letar och letar. Några gånger är de till och med bakom mig och ser efter om det inte finns lite där.

Vi har delat av köket med likadana laminatskivor som jag har till hagen hemma. Det behövs egentligen inte nu när inte min flock är med men vi har precis fixat dem och de blev kvar. Det är det enda som gör att de inte springer in i skafferiet och stampar brorsan på fötterna :-)

Lite senare, när vi människor också har fått frukost, åkte grisarna ut i gräset. Där stannade de hela dagen med ett kort avbrott vid lunchtid när vi människor skulle iväg en kortis.


   Jun 04

Paradiset…?

Varje gång jag åker till landet (läs Gotland) blir jag förundrad över att jag inte ger upp storstadslivet och bara stannar. När jag bara hör naturens ljud och har hur mycket rymd som helst runt om blir jag lycklig, harmonisk och snäll. Vi har ett stort drygt 100-årigt hus långt från turiststråken, med nästan 9000 kvm tomt, stor ladugård och promenadavstånd till havet.

Plats att andas

Huset ur marsvinsperspektiv...

Tänk att sätta en heliumballong i ett snöre runt bröstet på några marsvin och släppa lös dom i detta :-)

Snälla! Klipp inte gräset!!

Nu går ju inte det. Bl a för att snöret inte skulle vara uppskattat och det finns faktiskt katter, rävar och rovfåglar i paradiset. Men det näst bästa är ju att vi alltid bygger en så stor inhägnad av kompostgaller vi bara kan varje gång vi kommer. Sedan täcker vi den med hönsnät till en del och en vit presenning på resten. En vattenflaska med termoskydd så det håller sig kallt, en del hus och tunnlar åker i. Sedan släpper vi lös grisarna i den. Mycket uppskattat :-D Skulle det regna deppar vi inte ihop ändå. Köket är ett stort bondkök med säkert 20 kvm golvyta och alla elkontakter i hela huset sitter i fönsterbänkshöjd. Gissa att det är marsvinsvänligt :-P

Ladugården

Sol och skugga i skön kombination

Som man ser på bilderna har vi inte klippt gräset ännu. Det är så vackert. Men om det inte ska bli helt oregerligt så är vi tvungna att göra det. Som i alla samhällen så inspirerar grannarna varandra till aktiviteter:

Vår gräsklippare...

Grannens gräsklippare

Eftersom den jord som finns är väldigt stenig och vi har enskilt avlopp är vi tvungna att ha en så kallad filtreringsbädd på tomten. Det är en ”limpa” av jord och sand som det går filtreringsslangar i. Det låter inte vackert men det är det.

Så här ska avloppsfiltrering se ut :-)

Trots att huset är stort har vi ett par gäststugor. Den ena står i den gamla, vildvuxna köksträdgården. Där i skuggan under de gamla plommon och päronträden trivs ramslöken. Ramslök är, för de som inte vet det, en växt som har en mild smak och doft av vitlök. Den är jättegod att göra sallad eller soppa på. Man kan använda den i annan matlagning också. Det finns nästan ingen ände på vad man kan göra med ramslök. Jag har sett allt från ramslöksvinäger till ramslöks-blomkransar.

Ramslök är inte bara gott att äta det blommar vackert också.

Alla bilder är tagna under dagen. Jag hoppas att alla har en lika härlig helg som vi. PimPim och Molly, som fick följa med till paradiset stortrivs. Jag ska försöka få till en liten film eller bildserie på dem att lägga ut. Jag har haft kontakt med maken och sonen, som har ansvaret för min lilla flock. De har också en stor hage i trädgården hemma och har varit ute i den så fort tillfälle har givits. De lider ingen nöd, men jag hoppas att de saknar matte lite i alla fall mellan grästuggorna.


   Jun 01

Long time no see

Det har varit dåligt med bloggningen på senaste tiden. Jobbet tar sin tribut. Jag stupar på kvällarna och helgerna går åt till renovering av sonens lägenhet bl a.

Men en uppdatering om Kajsas tillstånd tycker jag väl är på sin plats.

Söt som socker...

För en dryg vecka sedan var Kajsa hos veterinären en dag för att ta blodprov igen. Den här gången fick hon med sig både pallen och sin egen vattenskål; Pallen för att den kan vara tryggheten när världen är dum och den egna vattenskålen eftersom hon, förra gången, välte den skål hon fick över sig.

Den här gången var det ännu mer krut i gumman. Det gick bra att raka men när man kom med nålen så blev det ett fasligt sprattel så man valde att mikro-söva henne med gas i några minuter. Då gick det snabbt och lätt.

När jag sedan skulle hämta henne på eftermiddagen satt alla på måndagsmöte, men receptionisten gick in och talade om att jag var där. Efter en kort stund kom veterinären ut med Kajsa i hennes transportbur. Hon berättade detta med sövningen och att Kajsa hade vunnit allas hjärtan. Morgonreceptionisten hade velat ta med henne hem och när eftermiddagsreceptionisten kom in till mötet och talade om att jag var där för att hämta Kajsa hade det gått ett unisont ”Neeeej!” genom mötet. Hon är speciell den lilla damen. Veterinären berättade också att hon hade fått smaka på Oxbows Oathey, dvs havre-hö. Det var mycket poppis så det köpte vi med oss hem en påse av.

Kajsa har gått upp i vikt till 731 gram. Hon äter och dricker som hon ska, men är minst sagt bortskämd numera.  Hon äter tyvärr inte pellets så Critical Care, kligröt, hö (både vanligt hö, havrehö och alfahö) står på menyn. Grönsaker är en annan vara Kajsa är selektiv med. Hon går steget längre än Bosses Märta genom att välja bort allt nyttigt också. Paprika, broccoli och andra nyttiga grönsaker göre sig icke besvär. Nej, det ska vara gurka, äpple, morot och sallad. Men inte den nyttiga kinakåls-salladen. Gissa att alla grönsaker Kajsa får i sig är preparerade med C-vitaminpulver… Hade hon varit frisk hade hon fått leva efter devisen ”Man svälter inte ihjäl frivilligt.” och fått äta det jag ger henne, men som läget är har hon övertaget.

I måndags fick vi provsvaren. Kajsas sköldkörtelproduktion är mycket normalare. Ni ska medicinen minskas. Men eftersom det är rätt knepigt att få till Kajsas mikrodos (14 hundradelar) av minitabletten för människa redan nu, så ska vi prova att ge samma dos, fast vart annan dag i stället för varje. Så ska hon tillbaka om 6 – 8 veckor för blodprov igen.

Nu bär det av till Gotland över helgerna. Det är jag och min bror som åker till sommarstället för att öppna efter vintern. Ligan får stanna hemma hos maken och sonen. Däremot hade brorsan lite logistiska marsvinsproblem. Hela hans familj är skingrade för alla vindar. Hustrun är hos sin mamma som precis har blivit änka. Ena dottern åker ner dit, andra dottern åker på hajk och brorsan åker som sagt med mig till Gotland. Grannar har erbjudit sig att ge mat och vatten, men det är hela fem dagar i buren för PimPim och Molly då. Min make och son tar gärna hand om våra fem grisar, men kände att det blir lite mycket med två till eftersom man inte kan låta flockarna få mötas.

Därför bestämdes det att brorsans två marsvin åker med till Gotland så helt marsvinslös blir jag inte :-)

Får jag bjuda på lite bilder också…?

Niña har en extra Tomas-skugga...

Förväntansfulla (Maritza suddig som vanligt. Alltid på språng.)

Niña trivs rätt bra i husses famn

Det är svårt att inte ge dem något når de ser på en med den blicken

Man kan göra mycket för en Critter Berry tycker Stumpan och Niña

Niña kan också...

Manglade, torkade ärtplättar är mums för Kajsa

Kajsa med morotshaka har stupat i köket


   Maj 21

Och så vill vi hälsa till…

Just nu bor PimPim och Molly hos oss. Deras familj är på släktträff i en annan del av landet och att åka med skulle nog bli för stökigt. De har ju kamperat hos oss förr. Det var ju faktiskt vi, med hjälp av Irene, som lekte kopplare när PimPim blev änkling i januari.

I det här inlägget vill jag låta de tu hälsa till de bortresta.

Vi är så fina ihop

Vi har varit på gräsmattan och ätit gräs. Det var gott.

Kligröt med rivet äpple är jättegott

Vi har varit mycket ute på köksgolvet. Maritza har varit med några gånger för att få lite fart på oss så vi inte bara ligger och ”såsar” :-) Alla dofter är så spännande tycker PimPim. Han blir alldeles till sig så Molly måste säga åt honom att hålla sig lite lugn. Han är ju faktiskt en gammal man. Han tjoar ibland efter de underbara damerna han känner doften av så man tror att han har fått astma.

I dag fick vi prova hagen så att de andra också fick springa i köket någon gång. Det var jättespännande att utforska alla pallar, dödskallegrottor och annat som fanns där.

Men sen var det inte så jättekul

Vi är nybadade

Standin-matten tyckte att kligröt mellan tårna och Maritzakiss i ansiktet inte var så trevligt som vi, så hon gav oss varsitt bad. Nu luktar vi lavendel… I alla fall står det så på schampoflaskan. Men vi ska nog fixa till det innan ni kommer hem så att vi luktar som vi ska :-P

Kram och slick från oss.


   Maj 16

Det går uppåt, och neråt

Efter en tuff helg (Har arbetat hela helgen från tidigt till sent.) känner jag att det är dags att uppdatera er på de framgångar vi röner här på Kringelkroken.

Kajsa vägde 746 gram i morse och börjar tydligare och tydligare visa att hon är sugen på att flocka med de andra på heltid, utan galler emellan.

Niña vägde jag inte i morse, men det syns att hon har blivit slankare och sist jag vägde henne hade hon gått ner några gram till. Det gäller att skynda långsamt så hon inte far illa av sin viktnedgång.

När det blir dags att återinföra Kajsa i flocken på heltid blir det nog mer så att jag plockar bort Maritza ett litet tag så att hon får vara den som är sist in. Tomas och Niña är bra med Kajsa, det är de som har varit Kajsas flock för det mesta när hon haft golvtid i köket. Stumpan är mer retsam. Hon går efter och puttar med nosen på Kajsas rumpa så att Kajsa hoppar högt och springer lite. Inget värre än så. Maritza, däremot, gör utfall och biter Kajsa. Jag tror det beror på att hon är ung, kan och har fortfarande behov av att hävda sig. Kajsa säger inte ifrån i de lägena utan springer undan, eller ”springer”… hon går fort. Kajsa springer aldrig, då är det risk att hon krockar med något.

Utomhus skiljer jag inte bort någon eftersom Maritza är lite ”feg” fortfarande och håller sig helst inne i transportväskan. Kajsa går in till Maritza ibland, men kommer alltid ut väldigt fort. Någon gång har Maritza då lyckats bita av en tuss hår från Kajsa. Jag kanske borde tillägga att det finns en transportväska till som Kajsa håller till i, om hon vill.

Jag hoppas att jag ska lyckas få ihop flocken så att Maritza inte skadar Kajsa. Men det är ett arbete jag kommer påbörja på allvar när Kajsa har varit hos veterinären nästa gång så vi vet att hon mår bra och inte handikappas av sköldkörtelproblemet. Kom gärna med tips och råd. Det uppskattas. Det kanske är någon av er som har erfarenhet av att sätta ihop nästan helblinda pensionärsmarsvin med tonåriga punkarmarsvin. Det fungerade ju ganska bra tidigare innan Kajsa visade sig vara sjuk, men Maritza har blivit tuffare sedan dess. Tidigare var båda nästan nya i flocken. Då var de mer jämlika.

 


   Maj 11

Jaaa, nu vet vi

Kajsas veterinär ringde mig i går och berättade att provsvaren hade kommit.

Kajsa lider av Hyperthyreos, dvs överaktiv sköldkörtel. Det ger symptom som på en hemsida beskrivs i punktlista så här:

  • Svettningar
  • Värmekänsla
  • Trötthet
  • Menstruationsrubbningar
  • Hjärtklappning och ökad puls
  • Viktnedgång, pga ökad energiförbrukning
  • Darrningar, vilket beror på att känsligheten för vissa ämnen i nervsystemet ökar
  • Lös mage, beroende på att maten passerar snabbare genom tarmen
  • Nervositet, dålig sömn, oro, irritation, ilska och gråtmildhet
  • Muskelsvaghet, som beror på ökad energiförbrukning och att musklerna bryts ner
  • Hudproblem, bland annat kan naglar släppa från nagelbädden och man kan få håravfall

Eftersom jag hittills inte hittat en enda rad om detta sjukdomstillstånd på marsvin så är ju punktlistan för människor. Översatt på Kajsa blir det väl ungefär så här:

  • Kajsa kan inte svettas som en människa
  • Kajsa är kanske varm, men har svårt att tala om det
  • Kajsa har olympisk medalj i sömn. Hon sover ofta och länge. Jag väcker henne ibland för att jag blir orolig att hon inte äter tillräckligt ofta.
  • Har marsvin mens?? Njaää. Men jag har aldrig sett Kajsa i brunst.
  • Kajsa andas mycket fort
  • Kajsa har jättesvårt att hålla vikten
  • Har inte sett några darrningar på Kajsa
  • Kajsa har ofta ”mjuk” mage
  • Kajsa är jättekänslig för minsta lilla. De andra i flocken kan inte snudda henne utan att hon springer iväg. Ofta räcker det med att de ställer sig och tittar stint på henne för att hon ska springa iväg. Jättekul tycker Stumpan och Maritza och snuddar och tittar lite extra… Tomas och Niña hemfaller inte så ofta till sånt. Kajsa markerar och biter efter de andra marsvinen ibland. Det händer när de har stressat henne mycket. Tyvärr skiljer hon inte mellan retstickorna och de som inte gjort något. Antagligen pga starr. Hon ser inte skillnad helt enkelt.
  • Det började ju med att Kajsa ramlade omkull och inte kunde vända sig rätt…
  • Kajsa fäller massor. Mer än de andra. Hennes klor ser också ”konstiga” ut.

Nu kommer det bästa av allt: Man kan medicinera detta så att hon i princip blir helt bra! Redan samma dag började vi. Som vanligt finns det ingen medicin för marsvin eller ens för djur, utan det är människo-mediciner som gäller. (Konstigt, medicinen är säkert testad på marsvin. Grrrr.) Thacapzol heter den medicin som Kajsa ska äta nu. Det är små vita tabletter och jag får leka alkemist varje kväll för att fixa Kajsas dos.

Jag sätter på mig plasthandskar innan jag börjar. Vet inte varför, men jag är tillsagd att göra det. Sedan löser jag upp en tablett i en milliliter vatten. Jag ger Kajsa 0,14 milliliter av lösningen som blir. Övriga 0,86 milliliter häller jag i en burk som jag så småningom ska lämna till apoteket. Man ska inte hälla överblivna mediciner i avloppet…

Effekt av medicineringen ska vi se om cirka en och en halv till två veckor. Då ska Kajsa tillbaka till veterinären för nya blodprover. Man måste se om allt står rätt till och kanske reglera dosen eftersom man förväntar sig att hon kommer gå upp i vikt nu.

Tänk att man kan bli så glad över att få reda på att någon är sjuk. Det har varit jobbigt att kämpa på, utan att veta. Nu räknar vi in Kajsa i skaran av grisar som ska ha sin ”meducin” kl 20.00. Stumpan får ju redan Metacam mot sin artros varje kväll och Tomas får en Voltaren ögondroppe i pärl-ögat, var tredje kväll. Han har kronisk uveit, dvs inflammation inuti sitt öga.

Måste bara berätta att sedan jag vägde hela gänget och konstaterade att Niña måste gå ner så har hon gått från 1303 gram till 1264 gram, nyäten. Det är 39 gram, eller 3% på en vecka. Jag ger dem grönsaker på morgonen. Varsin skål. Tricket har blivit att jag tar ner Niña till köket där hon får äta ensam. Jag passar på att äta frukostmüslin samtidigt. Hon får lika mycket som alla andra, men kan inte vittja de andras skålar. När alla har ätit klart får hon komma tillbaka till hagen igen. Jag märker att det har blivit mycket lugnare tempo. Niña äter lugnare och de andra också. I början försökte jag äta frukost uppe vid hagen och ha Niña lös på golvet utanför hagen med en egen skål, men det blev bara jobbigt. Jag spillde när jag skulle hindra Niña smaka på elsladdar etc. Det är lättare att ta henne till köket.

Jaa, livet leker!!


   Maj 08

Livets berg-och-dalbana

Våren är en motsägelsefull tid. Ena dagen är solig och varm, andra är kall med snö. Många känner livsandarna vakna, andra får vårdepression. Fåglar och andra vilda djur häckar och får ungar, många andra kära familjemedlemmar drar sitt sista andetag. Det är som om de har väntat så att de fick känna våren ännu en gång innan de går.

I dag var mina grisar ute och betade på gräsmattan till dom blev mätta på gräs och intryck och självmant gick in i transportväskorna. Jag satt hela tiden och tittade på dem och kände en slags tacksamhet blandad med sorg. Jag är så glad för att Kajsa verkar må så mycket bättre men samtidigt är det så många små själar som jag lärt känna via hemsidor och bloggar som har vandrat vidare till okända grässlätter.

På torsdag eftermiddag begravs min vän som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag ska närvara vid begravningen och tänker då tillåta mig att tänka en extra tanke på alla små saknade lurventussar också.

I kväll, innan Critical Care, vägde Kajsa 718 gram.

Kramar i massor till alla som behöver och speciellt till er som saknar en eller flera små flockmedlemmar.


   Maj 06

Födelsedagar

For he’s a jolly good fellow
For he’s a jolly good fellow
For he’s a jolly good feellooooooow
And so say all of us

Tomas är en herre i sina bästa år. Det vet alla som har mött honom. Trevlig, lugn, tålmodig, smart, modig och allt annat positivt man kan komma på att säga. Utöver det har han nog en hel del livserfarenhet, positiva och tyvärr negativa. Han har fått en födelsedag av Irene på Eragons baserad på en uppskattning när han kom tillsammans med sina 29 olycksbröder och -systrar. Hans födelsedag ska vara den 5 maj 2005. Irene har senare sagt att hon nog skulle kunna tänka sig att revidera hans ålder nedåt. Han var väldigt luggsliten när han kom till Eragons. Fläckvis kal av ohyra, sårigt kön och i allmänt dålig kondition. Nu är han en luddig goseboll som man kan gnugga näsan i nacken på.

Tomas, mannen i vår flock

I går firade vi hans födelsedag :-D

Ja, må hon leva
Ja, må hon leva
Ja, må hon leva uti hundrade ååååår

Kajsa, vår krutgumma, även kallad Stål-Kajsa, Kajsa Kavat, Kajsa-skrutt, Kajsa-skutt, tok-Kajsa och mycket annat (kärt barn har många namn) vet vi en ungefärlig ålder på. Hon var ”nog” sex år gammal ”ungefär” när hon skänktes bort på Blocket och jag hämtade henne. När jag försäkrade henne drog jag till med att hon var född den 22 februari 2005. Sedan kom jag på att jag vill fira hennes födelsedag i år så på vår lilla griffeltavla har jag skrivit den 6 maj 2005. Vi har alltså minst en liten gris som firar födelsedag flera dagar på ett år…

Kajsa, tanten i vår flock

I dag firar vi hennes födelsedag :-D

De leve
HIPP, HIPP…

HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAAAAA!!!!!!!!

Hmmm, Vi kanske ska börja fira ofödelsedagar i vår marsvinsflock, precis som man gör i Alice i underlandet. Då blir det massor med kalas hela tiden :-D

Switch to our mobile site