Det är ju inte den bästa föda man kan ge sina smågrisar, majskolven. Men jag har aldrig gett mina majs i någon form. Jag läste någonstans om någon som hade gett en hel kolv till grisarna och det var så uppskattat, så när de hade två stycken för 10 kronor på lokala affären kunde jag inte låta bli. Jag måste prova. En måste de få.

Jag sköljde den ordentligt och lät den torka innan jag la ner den i hagen. Sedan började jag filma…

Första gången man ser en majskolv i vår marsvinsflock. Några av dem kanske har sett en förut, men jag tror inte det. Från en ganska lugn tillställning eskalerar stämningen till att bli ganska hätsk. Så vi gör ett klipp…

Filmen är jättelång, men jag kan inte klippa (än) och det var så himla kul att se hur det hela utvecklade sig från ”Wow, vi har fått något nytt, vad kul och smaskigt. ” till ”Tjoho, kolla vad jag hittade inuti” och Tomas ”Det är min, bara min! Måste ni äta så mycket!!”, Kajsa som kommer på att de där långa vipptrådarna är jättegoda och Stumpan som smakar lite försiktigt och sedan konstaterar ”Jag fattar inte vad ni bråkar om. Det var väl inte så gott… Jag går och äter lite rädiseblast i stället.”

Det finns en fortsättning. Men på den deltar min son en stund, och han vill inte vara med om inlägget inte är skyddat. Därför kommer jag lägga upp det enskilt, med lösenordsskydd.

Maria Winge grundare av Marsvinshjälpen i Vallentuna utanför Stockholm blev intervjuad i ABC-nyheterna för ett tag sedan (9 augusti 2011). Programsnutten ligger ute på SVTPlay till den 9 augusti 2012.

Se den här.

Vad jag skulle vilja tillägga är att det faktiskt inte bara var Mia Winge som utnämndes till Djurens Hjälte. Hon delade utnämningen och priset med Irene Ljunggren som driver Eragons omplacering för marsvin i Göteborg.

Det vet jag eftersom det var jag som nominerade dem. Jag kunde inte välja, så jag nominerade båda. Gissa att jag blev glad när Agria utnämnde dem. Jag hade läst på deras hemsida om att man kunde nominera och tidigare var det bara verksamheter med hästar, hundar och katter som hade fått nomineringen. Det är bra men jag tyckte det var dags för andra djur och deras räddare att bli uppmärksammade. Våra smådjur glöms alltför ofta bort.

Om någon är intresserad av vad jag skrev lägger jag en pdf här med de två motiveringarna jag plitade ner.

Maritza är lite dubbel. Hon kan få för sig att springa för livet om sonen bara tittar på henne från flera meters håll. Men hon kan också sitta blick stilla när jag går fram till henne för att plocka upp henne. Jag tror att hon håller på att bestämma sig för hur hon ska förhålla sig till oss två-beningar och testar lite…

Vi vill ju gärna att hennes velighet väger över till vår fördel så vi plockar och sysslar rätt mycket med henne. Här kommer ett exempel, när hon fick lite födelsedagsäpple, som jag tycker är rätt roligt.

Vi har äppelträd som ger jättegoda äpplen. Det tycker Maritza också. Sonen håller Maritza som äter äpple som jag håller i. Samtidigt som jag försöker filma… Det blir intressant. Men vad vi ville dela med oss av är Maritzas totala koncentration på äppelätningen. Hon märker inte att sonen svänger runt med henne hit och dit. Bara hon har äpplet inom nåbart håll. Det är bara en gång på slutet som hon blir lite orolig när hon tippar lite för mycket på rygg och sonen, säkert för att hon inte ska ramla, håller henne lite hårdare än hon tycker är bekvämt.

Jag har glömt något VÄLDIGT VIKTIGT!

I torsdags fyllde Maritza ett helt år. Hennes första faktiskt!

Hur kunde jag glömma det?? När man inte har fler första födelsedagar är den ju extra viktig liksom.

Men matte...

Tomas samlar hö runt sina undertänder i en ficka som finns där. Jag borstar dem var tredje dag när han ändå får sin medicindroppe i sitt vita öga. Det gör jag för att han annars kan få infektion i tandköttet. Denna film har jag gjort dagen efter en tandborstning, bara för att visa hur vi gör, så han är inte så smutsig som han kan vara. Nu är Tomas van vid detta och dessutom en väldigt tålmodig kille, men på slutet blir han ganska trött på mig när han fått ligga på rygg i 10 minuter. Jag brukar aldrig behöva lägga honom ner, men ville visa att det är ett alternativ om man har en lite mer bestämd gris. Alternativet linda in i handduk finns ju också. Men det vill jag inte göra på Tomas. Varierande kvalitet på skärpan är det eftersom filmen är ett hopklipp av flera delar. (Mitt första försök till filmredigering.)

Tandborsten jag använder har jag köpt av min tandhygienist. Det är en Oral-B som är tänkt att borsta baksidan av de bakre tänderna på människa med. Jag har hittat på apoteket en likadan tandborste. Den är av märket GUM och modellen heter End-Tuft.

Efteråt kan man droppa ett par droppar 3 %-ig väteperoxid på tandköttet. Jag gör det om jag misstänker inflammation. 3 %-ig väteperoxid finns att köpa på Apoteket. Lättast är att ta en spruta som man ger medicin och annat med, som man drar upp lite i. Man får större kontroll på droppandet då.

Innan sommaren har tagit helt slut vill jag dela med mig av några sommarminnen.

På Gotland är vi ofta både min och min brors familj. Eller delar av dem. Brorsans familj har en liten flock på två grisar, PimPim och Molly, där PimPim är en kastrat och min familj har ju en lite större flock med Tomas som kastrat. Det säger sig själv att vi inte kan låta flockarna gå tillsammans. Nu är både Tomas och PimPim mycket lugna, sansade och trevliga killar. Inte ett dugg stridslystna. Faktiskt är tjejerna mer stridbara. Stumpan och Molly har mötts en gång. Det var intressant…Vi har därför bestämt att de inte får mötas men ändå ha lite kontakt.

Köket, som är ett stort bondkök, delar vi därför av med, de numera så uppskattade,  laminatskivorna man kan köpa på Bauhaus. Det gör att de kan höra varandra, men behöver inte stå vid ett galler och mäta rumpstorlekar (eller vad nu marsvinskillar gör när de ska bräcka varandra).

Maritza som vi fortfarande ser som en liten snärta fast hon säkert egentligen är en ung dam, fick hälsa på hos PimPim och Molly eftersom brorsan tyckte att PimPim inte rörde sig tillräckligt mycket. Han låg mest och sov eller tuggade hö. Men när det kom en ung livlig Maritza och for förbi, blev han helt förbytt. Han är inte så ung längre, men det hindrar inte att han vill träffa snygga tjejer, när det bjuds. Molly blev jättesur. Hon försökte gå emellan och motade upp Maritza i hölådan. Maritza gömde sig under höet för att komma undan Molly. PimPim gjorde det han kunde för att få nosa lite, men Molly är en bestämd dam som vet att bestämma var skåpet ska stå. Vi lyfte tillbaka Maritza innan hon skulle få på moppo av Molly. Men PimPim levde länge på doftspåren Maritza hade lämnat efter sig. Fart blev det på grabben i alla fall.

Utomhus blev det lite annorlunda. Vi har byggt kompostgallerbur med tak på samma sätt som vi har hemma. Där får min flock gå. Sedan arrangerade vi överblivna kompostgaller så att det blev en anslutande rasthage som vi anslöt en hopfällbar rasthage/bur till. Lite svårt att förklara. Men man kanske kan ana på bilden hur jag menar. I den fick Molly och PimPim gå med bara ett galler mellan till de andra.

Innan vi sätter på presenning och lakan som soltak/vindskydd

Det var så spännande tyckte Molly. Hon försökte ragga upp Tomas. Hon är verkligen förtjust i honom. Det märkte vi när vi var marsvinsvakter till dem också. Nu var det PimPims tur att bli sur. Han sa till på skarpen till Molly när han förstod vad som var på gång. Tomas brydde sig inte så mycket. Jag tror mest att han odlade sitt ego när han ”promenerade” förbi gallret tillräckligt nära så att Molly skulle kunna nästan nosa på honom. Hon försökte till sist trycka huvudet igenom gallret. Det gick inte, som tur var.

Så småningom var ju nyfikna Stumpan där och kollade läget. PimPim lyckades nog charma Stumpan en del då för Molly blev tvärsur igen. Den damen har temperament! PimPim motades in under en Biltema-pall. Men stackars Molly låg lite i underläge. När det blir lite liv och rörelse någonstans blir ju resten av gänget så nyfikna så de måste bara fram och titta. Helt plötsligt var det fyra marsvinstjejer av skilda storlekar, åldrar, former och färger på lite olika håll bakom gallret. PimPim sprang från den ena till den andra. Molly gjorde vad hon kunde för att mota bort PimPim och skrämma bort tjejerna. Däremellan dök ju Tomas upp ibland och då kom hon ju av sig…

Så småningom lugnade det alltid ner sig och de gjorde det de var ute för; beta gräs av olika sorter, klöver, maskrosor, rölleka och blålusern. När de hade gjort det försvann de in under pallar och in i hus för att vegetera lite innan de fortsatte med sitt viktiga värv. Några dagar var jag lite rädd för att det kunde vara för varmt trots att jag hade skuggande presenning och lakan över delar av hagen så att de kan välja sol eller skugga. Därför lade jag kylklampar på Biltemapallarna. Kyla sjunker ju neråt så då blev det svalt under pallarna. Jag har en jättestor kylklamp som jag lägger som ett tak mellan två pallar. Då kan tre grisar svalka sig under en klamp. Det uppskattades. Grisarna låg gärna under pallarna med kroppen och lät solen lysa på nosen. Det såg verkligen mysigt ut.

Stumpan tycker om när solen värmer lagom på en fläck

Niña njuter av eftermiddagssolen och full gräsmage

Mer Gotland och sommar kommer ett annat inlägg

I går morse fick Niña sista dosen Bactrim. Nästa torsdag ska vi till veterinären och kolla så att alla elaka bakterier verkligen är borta nu. Kanske ska vi samtidigt se efter varför hon så ofta verkar ha fått något som fastnat i munnen. Eftersom jag inte kan förklara det för henne vet hon inte om det ännu. Hon uppskattar säkert att få frukostgrönsaker och kvällsgos utan att bli itryckt gojja med banan/vaniljsmak och en annan vätska som smakar konstigt. Hon uppskattar INTE ProViva. Det är precis som Ingrid ”Huvudet Bland Molnen” beskriver i sin blogg: Den som behöver vill inte ha och den som inte behöver vill inget hellre ha. Jag lät de andra smaka…

Jag försöker ge Stumpan lite ProViva, men Tomas är mycket bestämd. Han ska smaka först. Så han får lite, efter kamp om sprutan, innan Stumpan får resten.

Maritza får smaka. Det är så gott tycker hon. Tomas cirklar i utkanten…

Nu är det Tomas tur. Han är verkligen mer ”grabbig” i sättet. Här får han 1 ml ProViva utöver det han fick av Stumpans ”smak”…

Kajsa tycker det här är jättegott och får ett par ml varje dag. Jag har hittills märkt en betydlig förbättring av magstatusen efter att hon har börjat få lite ProViva dagligen.

För de som är uppmärksamma ser omgivningen för Kajsa annorlunda ut än för de andra. Det beror på att de får smaka en morgon. Niña och Kajsa äter frukostgrönsakerna lite avskilt från de andra.

Niña för att hon skulle rulla fram om hon fick tillgång till de andras mat också. Hon får en egen skål med lite mindre i på ett av etagen till hagen. Jag har gjort en liten grind som jag kan sätta för så hon inte kan komma ner och göra raider i de andras skålar. Iofs fick hon sitta lite länge en morgon. Då fann jag henne hos de andra så hon måste ha kravlat sig över stängslet och hoppat. Lite skakis blev jag men det är mjukt underlag med ett tjockt lager spån och flera fleecekorgar under. Efter allmän koll av tänder och ben konstaterade jag inga skador… Jag har en liten förhoppning om att hon kanske ska gå ner några gram också.

Niñas mathörna

Kajsa lever tillsammans med de andra helt och hållet numera. Hon är fortfarande lite ”överkänslig” för om de andra petar på henne och de andra triggas fortfarande ibland av att hon piper och springer iväg och följer efter henne. Men hon hanterar det ganska bra för det mesta och är framför allt inte i totalt underläge som när hon var sjuk. Maritza bet ju på henne när hon inte kunde resa sig. Men Kajsa är fortfarande liten till växten och behöver hålla vikten uppe ifall hon skulle bli dålig igen t ex. Och det är jätteviktigt att hon får i sig C-vitamin eftersom hon är usel på att äta sånt som är nyttigt. Därför får hon sin frukost enskilt hon också, på det andra etaget, med C-vitaminpreparerade grönsaker (som hon äter ett mycket litet urval av) och alltsomoftast en liten skål kligröt med havreflingor och några skalade solrosfrön. Dessutom har hon en tuss med blandat havrehö och alfaalfahö där också. Jag lutar bara lite galler mot öppningen så inte Maritza kommer upp när Kajsa äter.

Kajsas mathörna

Det är nämligen bara Maritza som kilar upp dit själv. Det har blivit hennes eget krypin, utom när jag lyfter upp Kajsa. Ett sånt hon tar sin tillflykt till ibland. Om hon smakar lite på Kajsas specialhö gör det inget. Maritza har inga problem med vikten. Hon springer av sig allt

Niña och Kajsa äter enskilda frukostar. Niña för att inte gå upp i vikt och Kajsa för att gå upp i vikt.

En liten filmsnutt jag tog när vi fortfarande var kvar på Gotland. Jag tog den på ganska långt avstånd, radion är på och jag vågade inte flytta sladden som hänger över bilden. Maritza är, som sagt, lite osäker på våra intentioner ibland och hon var så avslappnad och hade det så mysigt så jag ville inte störa. Det blev jag belönad för…

Eragons dödskallegrottor är populära hemme hos oss. Maritza gör det skönt för sig…