Nu är Niña färdigmedicinerad, tror vi…

I går morse fick Niña sista dosen Bactrim. Nästa torsdag ska vi till veterinären och kolla så att alla elaka bakterier verkligen är borta nu. Kanske ska vi samtidigt se efter varför hon så ofta verkar ha fått något som fastnat i munnen. Eftersom jag inte kan förklara det för henne vet hon inte om det ännu. Hon uppskattar säkert att få frukostgrönsaker och kvällsgos utan att bli itryckt gojja med banan/vaniljsmak och en annan vätska som smakar konstigt. Hon uppskattar INTE ProViva. Det är precis som Ingrid ”Huvudet Bland Molnen” beskriver i sin blogg: Den som behöver vill inte ha och den som inte behöver vill inget hellre ha. Jag lät de andra smaka…

Jag försöker ge Stumpan lite ProViva, men Tomas är mycket bestämd. Han ska smaka först. Så han får lite, efter kamp om sprutan, innan Stumpan får resten.

Maritza får smaka. Det är så gott tycker hon. Tomas cirklar i utkanten…

Nu är det Tomas tur. Han är verkligen mer ”grabbig” i sättet. Här får han 1 ml ProViva utöver det han fick av Stumpans ”smak”…

Kajsa tycker det här är jättegott och får ett par ml varje dag. Jag har hittills märkt en betydlig förbättring av magstatusen efter att hon har börjat få lite ProViva dagligen.

För de som är uppmärksamma ser omgivningen för Kajsa annorlunda ut än för de andra. Det beror på att de får smaka en morgon. Niña och Kajsa äter frukostgrönsakerna lite avskilt från de andra.

Niña för att hon skulle rulla fram om hon fick tillgång till de andras mat också. Hon får en egen skål med lite mindre i på ett av etagen till hagen. Jag har gjort en liten grind som jag kan sätta för så hon inte kan komma ner och göra raider i de andras skålar. Iofs fick hon sitta lite länge en morgon. Då fann jag henne hos de andra så hon måste ha kravlat sig över stängslet och hoppat. Lite skakis blev jag men det är mjukt underlag med ett tjockt lager spån och flera fleecekorgar under. Efter allmän koll av tänder och ben konstaterade jag inga skador… Jag har en liten förhoppning om att hon kanske ska gå ner några gram också.

Niñas mathörna

Kajsa lever tillsammans med de andra helt och hållet numera. Hon är fortfarande lite ”överkänslig” för om de andra petar på henne och de andra triggas fortfarande ibland av att hon piper och springer iväg och följer efter henne. Men hon hanterar det ganska bra för det mesta och är framför allt inte i totalt underläge som när hon var sjuk. Maritza bet ju på henne när hon inte kunde resa sig. Men Kajsa är fortfarande liten till växten och behöver hålla vikten uppe ifall hon skulle bli dålig igen t ex. Och det är jätteviktigt att hon får i sig C-vitamin eftersom hon är usel på att äta sånt som är nyttigt. Därför får hon sin frukost enskilt hon också, på det andra etaget, med C-vitaminpreparerade grönsaker (som hon äter ett mycket litet urval av) och alltsomoftast en liten skål kligröt med havreflingor och några skalade solrosfrön. Dessutom har hon en tuss med blandat havrehö och alfaalfahö där också. Jag lutar bara lite galler mot öppningen så inte Maritza kommer upp när Kajsa äter.

Kajsas mathörna

Det är nämligen bara Maritza som kilar upp dit själv. Det har blivit hennes eget krypin, utom när jag lyfter upp Kajsa. Ett sånt hon tar sin tillflykt till ibland. Om hon smakar lite på Kajsas specialhö gör det inget. Maritza har inga problem med vikten. Hon springer av sig allt

Niña och Kajsa äter enskilda frukostar. Niña för att inte gå upp i vikt och Kajsa för att gå upp i vikt.