I dag har sonen varit marsvinsövervakare. När jag frågade hur det gick fick jag det uttömmande svaret;

-Jorå, det går bra.

Och så fick jag ett mail med några bilder. Ni får se en av dom. Det kan bli för mycket av det goda annars

Apropå Piggy Crash Pads, som både Bosse och brudarna och Eragons (19/1-2011) bloggar om,  så har Molly fått en ”crush” (förälskelse) i en pad (dyna) bestående av en piggy called (marsvin som kallas) PimPim…

Man kan använda PimPim som myskudde

Molly hade varit i slagsmål med en annan hona dagen innan vi skulle komma. Hon hade fått ett rejält nyp i läppen så hon såg ut som en riktig slagskämpe. Men PimPim tog det kallt:

Första mötet

Får man?

Luktar gott

Dom åkte samma transportbur hem och det gick bra. Väl hemma så hann jag knappt ta av mig skorna innan PimPims och Mollys familj stod i hallen för att hälsa den nya familjemedlemmen välkommen. Det är beslutat att dom ska stanna hos mig i vårt kök till dom kände sig bekväma med varandra eftersom vi har passning nästan hela dagen. Mina egna grisar får bo i nattaburen i dag. (Dom protesterar lite, men dom fick alldeles rent i buren i går kväll, så dom lider definitivt inte.)

PimPim och Molly  fick börja i höburen i går kväll, med stängd dörr för att begränsa utrymmet lite så att dom var tvungna att umgås. Det gick bra, förutom att Molly verkade lite däven. Då släppte jag ner mina egna tre vilddjur så att dom fick vimla omkring på köksgolvet utanför. Det dröjde inte länge förrän alla tre stod på bakbenen och hängde utanför gallret för att träffa Molly. Då sken hon upp och höll verkligen hov. PimPim var nog mest bekymrad över att Tomas försökte bryta sig in PimPim var sååå uppmärksam mot Molly. Han tvättade henne försiktigt på onda läppen och hon lät honom göra det. Man blev varm i själen av att se dom.

När det sedan var dags att göra natt lyfte vi upp Tomas och tjejerna till nattaburen. När jag kom ner tänkte jag öppna höburen och lyfta ut PimPim och Molly men jag fann dom sovande… Jag lät dom sova där dom var i natt.

12 timmar senare...

Dom kan alldeles säkert flytta hem till sitt eget kök i kväll. PimPim brukar nämligen också vara i köket när familjen är hemma. Och jag råkar veta att tjejerna har fixat i vardagsrummet också så att dom ska kunna köpa en stor T-run där PimPim och Molly ska kunna vara. Nu ska dom bara övertyga pappa i familjen (min bror, som råkar vara bortrest den här veckan) att matsalsbordet kan stå på tvären

Tågresenären

Det är ganska trivsamt att åka tåg med ett marsvin. Jag fick egen kupé på tåget eftersom det inte var någon annan som hade djur med sig tydligen. PimPims transportbur fick stå på bordet så att jag såg hur han hade det. Han är en trygg kille så han fann sig snart och började tugga hö. Det är ett så vilsamt ljud att den där boken jag skulle läsa blev liggande. Jag somnade en stund i stället

Här kommer en iofs dålig bild på PimPim bakom höet i transportburen, men den var så charmig så jag kan inte låta bli att lägga ut den.

PimPim

Smulan gick ju hastigt bort och blev marsvinsängel. PimPim blev änkling och deppar. Vad gör man?

Jo, man letar efter en trevlig marsvinstant i lämplig ålder (4-5 år) med lite skinn på näsan och ett trevligt sätt.

Det visade sig inte vara helt lätt. Vi sökte på blocket, men där var alla av fel kön, fel ålder eller par. Vi frågade på omplaceringar i närheten där vi bor. Där hade dom bara 2-åringar. (Tydligen tröttnar man på sitt rara marsvin efter två år eller också så tröttnar man inte alls. Tänk om vi skulle göra så med våra barn…) Vi googlade på internet. Där fann vi en gammal annons på en Doris som hade mist sin kompis. Men när vi frågade om Doris fanns kvar hade hon flyttat till ett jourhem och sedan kommit vidare någon annanstans. Förhoppningsvis till ett permanent hem. Det verkade hopplöst. Men skam den som ger sig. Jag skickade då ett mail till Eragons eftersom där såg jag att det fanns trevliga damer i lämpliga åldrar och frågade om en.

Svaret kom med en kort beskrivning av föremålet för förfrågan och några fler bilder. Det vidarebefordrades till PimPims familj som bedårades av den näpna uppsynen och den talande beskrivningen ”liknar mer Niña i sättet. Har en del värdighet att ta hand om.” Jag har erbjudit mig att eskortera damen som är tilltänkt sambo till PimPim.  Det är en bit att åka men vad gör man inte för en liten som inte kan göra något åt saken själv. Jag har ju gjort det förr, menar jag. Fast den här gången blir det med tåg över dagen. Jag har ett par riktigt bra böcker jag gärna fördriver en resa med. Och jag ser verkligen fram emot att besöka Eragons igen.

Vem som ska åka med hem?

Molly, såklart! (Foto: Eragons)

Jag tycker dom har ”äktenskapstycke” dvs dom har vissa drag som är lika. Det kan bara bli bra

Jag har provat på att filma med min mobil i brist på bättre. Det blir lite konstiga färger och ljuset är nog inte tillräckligt egentligen, men jag vill dela med mig av de bästa. Här kommer en. De andra vill jag försöka redigera först.

Först ser vi Niña kika fram bakom kartongen där vi förvarar fågelmat till utefåglarna . Strax efter ser vi Tomas. Han är svår att filma och fota eftersom han är svart. Det blir liksom en svart plupp med två lysande ljusa prickar på. Nästa svarta plupp som kommer farande är Stumpan.

Ja, kartongen med mat till utefåglarna ja… Den är speciellt Niña och Tomas intresserade av. Det är så att vi köper randigt solrosfrö på 25 kg-säck och så köper vi annat frö och jordnötter på storpack och blandar själva eftersom viltfågelblandningarnas solrosfrö är av så dåligt kvalitet för det mesta. Det är svarta tomma skal mest. Vi förvarar det i graget och tar in allt eftersom det går åt.

Nu hade maken fyllt några tomma fröpåsar (alltså öppna) med solrosfrö och ställt dom i kartongen där det ligger talgbollar och stötta äpplen i botten. Niña är ju ganska lång så hon hade nått upp till kanten på en av påsarna och lyckats vika den över kartongkanten så att fröna började rinna ut på golvet. FEST!! tyckte hon och Tomas som gärna följer efter henne. Han har nog upptäckt att är det någon som kan hitta godis så är det Niña. Jag hörde bara något konstigt rasslande ljud när jag kom ut i köket. Det var Niña som rotade runt med nosen i påsöppningen så fröna vräkte ner. Jag försökte flytta de små odjuren samtidigt som jag öste upp solrosfrön i påsen. Men när jag flyttade undan Niña så slank Tomas dit och smaskade. Flyttade jag undan honom så var Niña där… så fortsatte det. Det blev rätt farsartat till sist. Till sist hade jag samlat upp alla frön, men eftersom dom hade kommit på tricket så plockade jag fram några mindre hinkar med lock som jag hällde alla frön och nötter i. Sedan staplade jag dom på varandra och ställde dom bredvid kartongen. Äpplena flyttade jag till papperspåsen ni ser ovanpå kartongen.

Med jämna mellanrum försöker Niña och Tomas att bryta sig in i hinkarna. Det är det dom har gjort när jag filmar dom. Dom ställer sig på bakbenen och försöker trycka in nosen under locket. Stumpan hänger glatt på och klänger på hinkarna hon också fast hon förstår nog inte varför eftersom hon låg och sov när fröfesten pågick. Kul lek, eller hur??

Jag har aldrig sett ett marsvin drömma. Men det är väl klart att dom gör, det gör väl alla.

Så satt jag en kväll i köket och läste vid köksbordet. Det var tyst. Min liga av gosesvin fick sitta i nattaburen på övervåningen när PimPim skulle få lite kvalitetstid på golvet i köket.

Nu har han lärt sig hur man tar sig upp för rampen till öppningen i höburen och efter ett snabbt varv genom stora-långa-pappröret som låter när man springer genom det, genom filtkojan under hörnskåpet, genom tygrörs-labyrinten, snabb markering av alla gosekorgar och mysrullar som är spridda här och där i hörn och under skåp i vårt kök så hoppade han in i höburen, gjorde sig en grop i hörnet närmast elementet och somnade. Efter en stund lät han så konstigt så jag hajade till och tittade på honom. Då låg han och ryckte med bakbenen och öronen och småpratade på marsvinsvis. Min första tanke var att han var sjuk, men så förstod jag att han sov och drömde att han sprang. Jag hade mobilen på bordet bredvid eftersom jag hade provat att filma tidigare så jag sträckte mig efter den började filma.

Jag vet inte hur man vrider bilden så vill man se i samma vinkel som jag filmade får man lägga huvudet på sned åt vänster Man kan se i början att han blir lite störd av att min mobil tänder sina lysdioder för att det är för mörkt. Men han vaknar inte utan lägger ner huvudet och fortsätter tugga, rycka med örat och röra lite på bakbenen ibland tills han vaknar upp med ett ryck och tittar yrvaket på mig *puss*

…att dela med mig av en bild som jag tycker mycket om.

Den är sinnebilden av tillit och avslappning, tycker jag.

Stumpan slappar

Så här kan det se ut när sonen tittar på TV, har favvomorgonrocken på och man är lite pömsig. (Det är bara tusan att matte ska krypa upp med kameran och störa då!)