PimPim ska få ny sambo :-)

PimPim

Smulan gick ju hastigt bort och blev marsvinsängel. PimPim blev änkling och deppar. Vad gör man?

Jo, man letar efter en trevlig marsvinstant i lämplig ålder (4-5 år) med lite skinn på näsan och ett trevligt sätt.

Det visade sig inte vara helt lätt. Vi sökte på blocket, men där var alla av fel kön, fel ålder eller par. Vi frågade på omplaceringar i närheten där vi bor. Där hade dom bara 2-åringar. (Tydligen tröttnar man på sitt rara marsvin efter två år eller också så tröttnar man inte alls. Tänk om vi skulle göra så med våra barn…) Vi googlade på internet. Där fann vi en gammal annons på en Doris som hade mist sin kompis. Men när vi frågade om Doris fanns kvar hade hon flyttat till ett jourhem och sedan kommit vidare någon annanstans. Förhoppningsvis till ett permanent hem. Det verkade hopplöst. Men skam den som ger sig. Jag skickade då ett mail till Eragons eftersom där såg jag att det fanns trevliga damer i lämpliga åldrar och frågade om en.

Svaret kom med en kort beskrivning av föremålet för förfrågan och några fler bilder. Det vidarebefordrades till PimPims familj som bedårades av den näpna uppsynen och den talande beskrivningen ”liknar mer Niña i sättet. Har en del värdighet att ta hand om.” Jag har erbjudit mig att eskortera damen som är tilltänkt sambo till PimPim.  Det är en bit att åka men vad gör man inte för en liten som inte kan göra något åt saken själv. Jag har ju gjort det förr, menar jag. Fast den här gången blir det med tåg över dagen. Jag har ett par riktigt bra böcker jag gärna fördriver en resa med. Och jag ser verkligen fram emot att besöka Eragons igen.

Vem som ska åka med hem?

Molly, såklart! (Foto: Eragons)

Jag tycker dom har ”äktenskapstycke” dvs dom har vissa drag som är lika. Det kan bara bli bra