6. Kajsa
Hon skänktes bort på blocket…
Kajsa
I början av mars 2011 skulle jag åka och hämta min lilla flock i Göteborg. Med på resan till Götet var det tänkt att jag skulle ta med mig några ensamma, oönskade, överblivna och bortskänkta individer som skulle få nya bra hem genom Eragons. Tre tjejer kom inte med, som det var tänkt, eftersom deras avgående matte inte hade kontroll på tillvaron. Hon hörde helt enkelt inte av sig så att de kunde komma med på resan till Eragons. När jag berättade om turerna kring dessa tre för Irene sa hon bara; Fråga din man om du inte kan få ta hand om de tre några dagar så ordnar vi transport till mig från Stockholm när tjejen hör av sig. Jag protesterade lite och sa att jag hade varit mycket tydlig när jag berättade att sista dagen att höra av sig var onsdag kväll, och det hade hon inte gjort. Jag trodde inte hon skulle höra av sig igen. Men så fel jag hade…
Redan när jag satt på tåget hem så ringde mobilen och det var den något förvirrade tjejen med de tre marsvinen. Jag försökte få lite respit, så jag kunde fråga maken om det gick bra att härbärgera de tre, genom att tala om att jag var på resa hem och att jag kunde höra av mig nästa dag. När jag sedan frågade maken , så gick det självklart bra och jag hörde av mig till tjejen och bestämde att jag skulle komma på lördagen och titta på marsvinen. De fanns hos hennes mamma och vi skulle träffas utanför porten. Resan gick bra och på utsatt tid träffades vi och ringde på hos mamman.
Innanför dörren stod en alldeles för liten bur. Den var inte ens lagom för ett marsvin. Den var ren och fräsch med spån i botten och en väl begagnad salt/mineralsten hängande på gallret, som ett av marsvinen glatt slickade på. Uppenbarligen visste man inte om att det inte alls är bra för ett marsvin att ha en sådan sten. De har så lätt att få urinsten, med svåra komplikationer, så det är nästan jämförbart med att förgifta dem. Det fanns lite spår av hö på burbottnen, en skål med pellets, en vattenflaska och en röd plastbubbla där de andra två marsvinen hade tryckt in sig. Jag skrev senare om det på min hemsida. Det marsvinet som inte fick plats i plastbubblan visade sig vara mycket äldre än de två andra. Hon hade inte bott tillsammans med dem speciellt länge utan hade kommit dit via en kompis till dottern till tjejen, vars marsvin det var, var det svävande svaret när jag frågade. De två i bubblan var köpta på djuraffär och var cirka två år gamla. Det här äldre marsvinet var helt säkert sex år gammal, sa man. Mamman var mycket förtjust i henne. Hon var så kelen och go att ha i knäet framför TVn. Helst ville hon att jag skulle ta de andra två och lämna henne kvar. Jag förklarade då att det inte är tillåtet att ha ett ensamt marsvin. De måste ha sällskap av en marsvinskompis. Hon försökte förhandla och sa att om hon lovade att köpa en kompist till henne då…? Mitt svar var att i så fall kunde hon ju behålla de kompisar hon redan hade. Antingen behöll hon dem eller så tog jag alla tre med mig. Då gav hon med sig och bestämde sig för att inte behålla någon.
Den lilla buren, med tre marsvin, stuvades in i bilen. Då fick jag en fråga om jag ville ha en större bur. Jag blev nyfiken, så jag sa ja. Vi gick ner till ett källarkontor. Där fanns en enorm bur. Den stuvades också in i bilen. Det är tur att jag har en rejäl kombi! Hela vägen hem funderade jag på varför man höll de tre i en så pytteliten bur när man hade en jättebur i källaren. Jag hittade aldrig någon förklaring som jag kunde godta.
Page 1 of 3 | Next page