Kajsa, den lilla otursförföljda

Kajsa "Plopp" Kavat

Som jag tidigare berättat lider Kajsa av ett sköldkörtelproblem som gör att hon måste medicineras för att inte bl a svälta ihjäl. Utan medicinering är hennes ämnesomsättning snabbare än vad hon hinner äta. Hon har ganska ofta lite problem med magen antagligen pga den medicinen. Det lever vi med och försöker bemästra på olika sätt. Bl a får hon en ml ProViva om dagen, vi har klippt henne därbak och får hjälpa henne att tvätta rumpan nu och då. För att hon inte ska bli torr och irriterad i rumpan av allt tvättande har jag köpt oparfymerad intimtvål med ringblomextrakt som vi använder. Jag resonerar som så att det jag kan använda dagligen i mitt eget underliv utan problem borde fungera för henne också. Ovanpå allt detta har hon artros och får en liten skvätt medicin mot det varje kväll.

Kajsa får åka till veterinären ibland för att lämna ett blodprov så att de kan se att ett värde de kallar för T4 ligger inom normala nivåer. Det är det värdet vi reglerar med sköldkörtelmedicinen. På sista tiden har jag varit lite orolig för hennes kisseri. Jag tycker att jag har skönjat blod i urinen ibland och så har hon gått ned i vikt. Men hon har inte visat på något sätt att hon har ont eller problem. Typiskt marsvinsbeteende alltså.

Så nu senast när hon var hos veterinären för blodprov bad jag dem att ta urinprov och eventuellt röntga henne också. Och, mycket riktigt, Kajsa har lite blod i urinen och en ”förtätning” i urinblåsan. Det kan vara grus, en eller flera stenar eller något annat elakt. Barbara, veterinären, informerade mig om att hon med all säkerhet har ont och att det är operation som gäller om man ska kunna ta bort det. Men det finns alltid en risk med operationer och den är ju lite förhöjd när det gäller marsvin och Kajsa är ju dessutom ett gammalt marsvin… Men vi konstaterade båda att alternativet var att låta Kajsa sluta sina dagar och det är inte ett alternativ för hon är glad och pigg. Hon äter, kaxar mot Tomas och fräser ifrån till de andra när de försöker sno hennes mat. Hon verkar helt enkelt inte klar med det här livet. Och om hon inte skulle klara operationen så har vi gjort vad vi kan i alla fall. Och tiden efter operation är vi beredda att hjälpa henne så mycket hon behöver och så länge hon visar vilja att leva. Barbara ska tala med en kollega, Gunnel (en av ägarna till kliniken), som är riktigt driven när det gäller sådana här operationer och be henne att göra den. Barbara vill helst att Gunnel gör det eftersom hon är snabb, van och säker. Då blir ju påfrestningen kortare för Kajsas lilla kropp. Säger Gunnel ja finns det en tid för ingreppet på fredag. Vi får besked i dag, måndag, om hon gör det.

Under tiden stödmatar vi Kajsa med Critical Care och ser till att hon har det så bra det bara går. Precis som innan alltså…

Uppdatering: Kajsa har gått upp 30 gram sedan i torsdags och har mycket större aptit Helt säkert tack vare sonens idoga stödmatande när jag själv inte är hemma. (Jag har en så underbar familj! Vad gjorde jag utan dem??) Gunnel sa ja. Det innebär att fredag känns som en ödesdag. Men vi hyser ett stort hopp till Kajsas livsvilja, veterinärens skicklighet och min och min familjs hängivenhet att stötta och hjälpa små liv.

Önska oss lycka till och sänd stärktankar till Kajsa på fredag