De fem sheltisarna
Den 12 januari gjorde jag en egen insats. Då var det fem äldre marsvin som inte var önskvärda längre. Egentligen var det ingen konstig Blocketannons och ägarna verkade vettiga, men ett av marsvinen väckte min beskyddarinstinkt. Hon såg konstig ut i ansiktet på bilden. Hon såg ut att vara hårlös på huvudet. Jag hämtade dem och påbörjade en omfattande antiparasitbehandling på alla fem. De var isolerade i vårt TVrum för att jag inte skulle föra vad-det-nu-var vidare till mina egna marsvin. Men efter lite djupare veterinärundersökningar och en hudbiopsi visade det sig att det var allergi och inte parasiter på henne. De andra var helt friska. Jag förstod då att den med allergi inte skulle gå att omplacera och eftersom hon dessutom var blind var hon tryggast med de två andra tjejerna hon hade bott med hela tiden. De skulle få stanna hos mig.
Musse, Snövit (senare kallad Lilla Bu) och Lakrits. Moster, dotter och mor.
Så var det de två okastrerade killarna. De skulle komma till Eragons för omplacering var det tänkt. Men så sa Irene att hon skulle separera dem och sätta ihop dem med varsin lite yngre förmåga. Irene tänker helt rätt där. Har hon två slynglar so inte går ihop och sätter dem med varsin erfaren lugn gentleman så kommer hon få två fungerande pojkpar i stället för ett. Men jag kunde inte lämna ifrån mig grabbarna då. De är så fina tillsammans och de behöver inte uppfostra slynglar på äldre dagar. De är 5 och 5½ år gamla.
Kola och Knäckis. Så underbara, milda killar. Aldrig osams. Far och son.
Jag har sagt att när den ene dör så ska Irene få hjälpa mig att hitta ett hem med en annan äldre gentleman till den andre, för jag tänker inte fortsätta med okastrerade pojkpar. Jag har skrivit mer om Lilla Bu/Snövit i tidigare inlägg, men ett sammandrag är att jag lyckades hitta bot för den klåda hon hade så att hon fick en dräglig tillvaro. Hon tappade däremot nästan allt sitt hår, vilket tidigare ägare sagt att hon gjorde ibland. Tyvärr dog hon fredagen den 13 juli av svår diarré. Varför hon fick den vet jag inte. Däremot vet jag att hon levde ett bra liv ända till några timmar innan hon dog.
Jag har skrivit tre tidigare inlägg som berör dessa fem:
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2012/01/sagan-om-snovit-i-ny-tappning/
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2012/02/veterinaren-den-goda-fen/
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2012/07/alskade-alskade-lilla-bu
Irene:
juli 31st, 2012 at 07:05
Fast när jag delar äldre så är det för att sällskapa med andra äldre vilket brukar gå jättebra. Det är sådana som mist sin vän i hög ålder, för att de ska slippa sitta ensamma. Killar över två funkar nästan alltid att träffa ny kompis. Gärna ska bägge nått vuxen ålder dvs två år.
Camilla:
augusti 2nd, 2012 at 10:50
Nä, jag vet. Nu. Men då tolkade jag det så och nu är jag för kär i dem. Skulle någon känd person komma och säga ”Ooooh, vilka tjusiga grabbar! De kan jag tänka mig att ta hand om resten av deras liv.” skulle jag överväga att lämna dem ifrån mig. För det är ett pyssel att ha två okastrerade hanar och en flock söta, ibland brunstiga, tjejer. Man får tänka sig för i vilken hage man ställer biltemapallen i. Är den kissad på av en tjej och den hamnar i pojkhagen blir det livat
Men sker inte det så får det bli som jag skriver i inlägget.