Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Coccidios, Sellnic och andra arter


   Sep 24

Coccidios, Sellnic och andra arter

För några veckor sedan var jag i Göteborg. När jag skulle resa hem igen tog jag med mig två trevliga individer, Frej och Kembra, som skulle ha skjuts en bit på vägen till sitt nya hem i Sundsvall. De skulle bo hos mig en vecka innan de skulle få åka vidare  med Wildas vilda matte som hade vägarna förbi utkanterna av huvudstaden på sin väg norröver.

Nu bar det sig inte bättre än att morgonen innan de skulle åka med Wildas matte upptäcker jag att Kembra har diarré. Jag blev alldeles kall och nervös. Jag har haft några smågrisar med diarré men jag har inte lyckats klara någon av dem. De har dött ifrån mig. Och Kembra var ju bara gäst hos mig. Jag tog till alla medel för att få stopp på det. Hon fick Fibreplex, för att stoppa upp lite, och Miniform mot eventuella gaser i magen. Jag stödmatade med Critical Care var tredje timme och såg till att hon drack lite extra vatten. Gav henne någon milliliter ProViva för att främja bakteriefloran i tarmarna. Jag tog bort allt ätbart ur hagen förutom hö och vattenflaska. Jag vägde henne och konstaterade att hon bara vägde 571 gram. Eftersom jag inte vägt henne tidigare visste jag inte hur mycket hon tappat. Men det är ju inte mycket till vikt på en gris på 1 ½ år, även om hon är liten till växten.

Dagen efter hade jag redan en tid bokad till veterinären eftersom Musse skulle på återbesök för att kolla äggstockscystor och ge ett urinprov. Hon hade haft lite blod i urinen sist när vi var där. Hennes syster, Lakrits, skulle också med eftersom jag misstänkte urinvägsinfektion på henne också. Jag bestämde snabbt att Kembra skulle få följa med om diarrén inte hade gett sig. Jag tog kontakt med Eragons, därifrån jag hade hämtat dem, för att höra hur Irene ställde sig till saken. Om diarrén var borta dagen därpå, skulle hon då få åka vidare? Eller om hon inte var bra, skulle Frej åka vidare själv då? Hennes bestämda uppfattning var att de inte skulle delas på och att de nog fick vänta med att åka vidare till vi var säkra på att Kembra var frisk igen. Jag kontaktade också deras blivande matte och berättade.

Under tiden jag kämpade på med stödmatning och annat var Kembra faktiskt rätt oberörd. Hon blev aldrig så där ”sjuk” utan hon sprang runt i finter när jag skulle ta upp henne. Bråkade med sprutan som skulle ge henne mat och kämpade emot när jag skulle ge Miniform. Gott gry i tjejen hela vägen och jag såg inte till några fler spår av diarré i hagen. Jag hade ju tvättat av hennes rumpa och kollade henne varje gång jag lyfte henne att det fortfarande var rent. Ett par gånger var där lite kladdigt i början, men det försvann snabbt. Dagen därpå kan man nog nästan kalla det för över men eftersom jag fortfarande stödmatade henne så fick hon följa med till veterinären ändå. En av hennes måltider låg nämligen mitt i det besöket. Dessutom hade min problemlösarhjärna börjat snurra runt detta med att jag faktiskt hade haft några dödsfall pga diarré eller gaser i magen det senaste året.

Det finns en tjej på internet som med jämna mellanrum påminner oss om att testa grisarnas avföring på en parasit som hon själv hade haft på sina grisar. Det visade sig att flera av hennes hade parasiten trots att det inte märktes och symptomen när det märks är just diarré och gaser bl a. Jag började bli orolig för att jag hade något sådant hemma hos mig och att Kembra hade blivit smittad. Jag berättade för veterinären om mina misstankar och eftersom hon är en lyssnande person såg hon till att jag fick provbehållare, 11 st (en till varje gris), och instruktioner hur jag skulle göra för att få ett så riktigt resutat som möjligt. Det var hennes sista dag på kliniken innan hon skulle på heltid arbeta i sin egen verksamhet som jag har skrivit mer om här så det var en annan veterinär som skulle ta hand om detta.

 

Ordning och reda :-)

Man ska ta så färska ploppar som möjligt från dem. Så lämnar man dem så snart det går till veterinären som har möjlighet att kolla om det finns parasiter i proverna. Det tar ett par-tre dagar att få provresultaten. Man kan lämna in ett prov för flera individer. Det kanske man vill göra eftersom man betalar per prov och har man många kan det bli dyrt. Men man måste fortfarande se till att man får ploppar från alla individer i samlingsprovet om man ska få ett så riktigt resultat som möjligt. Därför fick mina grisar nästa morgon sin frukostgrönsaksskål i enskilda hagar, transportbuarar och på andra ställen där jag kunde komma på. Sedan satt jag och väntade på att de skulle lämna ifrån sig sina ploppar. När en liten gris hade gjort ifrån sig samlade jag upp plopparna i en provbehållare och märkte locket med en bokstav som jag sedan hade på en lista där den pekade på en individ. Och så fick den lilla grisen komma tillbaka till den vanliga hagen. Så höll jag på till alla hade släppt ifrån sig i alla fall ett par ploppar var. Några var envisa och åt upp dem direkt från rumpan så att jag fick vänta i över två timmar innan det var klart. Sedan åkte jag direkt till veterinären med mina 11 prover. Där fick jag frågan hur jag ville göra. Skulle de kolla varje prov separat eller skulle de slå ihop några? Jag bestämde att Kembras och Frejs prover skulle kollas separat och mina egna nio skulle tas som ett samlingsprov. Min tanke var att om någon av dem hade parasiten skulle jag ändå medicinera dem allihop.

I väntan på att befolkas av frukostätande grisar…

Så började då väntan. Jag meddelade Kembras och Frejs blivande matte att hon skulle få vänta till jag hade fått resultatet innan jag kunde säga när de skulle kunna åka vidare. Jag åkte och hälsade på Wildas matte för att informera henne om att hon inte skulle få några fripassagerare eftersom de kanske hade parasiter. Hon blev inte så ledsen alls eftersom hon inte vill riskera att hennes egna blir smittade ;-) och jag fick en hel påse med hemkokta sylter och marmelader. TACK!! Det är så gott och det känns så lyxigt att ta fram. Jag fortsatte att ta hand om Kembra på alla sätt jag kunde komma på. Bl a började hon faktiskt få lite gräs eftersom hon var ordentligt tillvand vid gräs sedan innan. Veterinären sa att det var ok så länge det var rent gräs och inget annat inblandat, som klöver och maskrosblad t ex. Hon åt glatt av det och hennes mage skötte sig. Hon fick Oxbows pellets och lite krossblandning som jag hade fått från en av Marsvinshjälpens eldsjälar. Lite, lite i början, men när magen skötte sig fick hon lite mer. Jag hade vid det laget slutat stödmata med Critical Care. Hon började försiktigt få någon liten bit av en grönsak på morgonen när de andra fick sitt. Hon fick äta enskilt så Frej kunde få äta vad han ville. Jag undvek kål i början. Jag höll fortfarande på med Miniform inför varje måltid eftersom jag tyckte hon verkade lite spänd över magen. Så måningom fick jag svar från veterinären. Tyvärr hade ett misstag begåtts så man hade råkat slänga bort de som skulle vara ett samlingsprov, men proverna för Frej och Kembra kunde jag få resultaten för. Frej hade ingenting i sina ploppar men Kembras ploppar kryllade av Coccidioser, som är just den parasit som vi hade blivit varnade för. Nu ville ju jag behandla alla grisarna mot detta, men veterinären jag talade med var väldigt bestämd i sin åsikt att man inte gör så.

Uslingar!! (Coccidios) Låt mina grisar vara!

Man medicinerar bara den drabbade individen eftersom ”förebyggande” medicinering inte gör någon som helst verkan för de friska individerna mer än att man försvagar deras immunförsvar och naturliga bakterieflora. De får nämligen antibiotika mot parasiten. Samma sort som man kan ge mot lunginflammation, urinvägsinfektion och annat. Det enda man kan skapa är en resistens mot antibiotika med ett sådant beteende.

Coccidios är en parasit som finns i vår miljö, precis som t ex Sellnic (marsvinsskabb). Vanligast är att coccidioserna kommer med fåglar. Hönsbesättningar drabbas ibland av dessa men även vilda fåglar kan bära på dem. Om man då betänker att det mesta våra små äter är sådant som kan ha kommit i kontakt med fåglar eller deras avföring så är det inte så konstigt. Det enda sättet att hålla den stången är att hålla livsmiljön ren och hälsosam för smågrisarna. Men har man otur och lilla grisen får nedsatt immunförsvar av någon anledning. T ex av stress, annan sjukdom, dålig livsmiljö, ensamhet, tristess, plötsliga miljöombyten för lite nervösa individer etc så kan parasiterna ta överhanden och föröka sig och bli ett problem hos den enskilde individen. För visst har man hört från marsvinsägare vars marsvin har råkat ut för ringorm, skabb, löss eller annat; ”Men… han/hon har ju inte träffat några  främmande marsvin…” Och, nej, det har de säkert inte, men eftersom parasiterna finns där hela tiden vilande latent så kan man inte skydda sig genom isolering. Parasitangreppet är troligen ett sekundärt problem som ör orsakat av något annat som man också måste få bukt med.

Så Kembra äter nu antibiotika i 10 dagar morgon och kväll. Hon har gått upp i vikt till nästan 750 gram :-D Hon äter numera samma sak som Frej och alla andra. Hon har lugnat ner sig betydligt när det gäller upplockning och hantering eftersom jag är tvungen att plocka med henne morgon och kväll. Hon till och med stoppar fram nosen mot gräsgivan i stället för att springa långa vägar när jag kommer och tjoar tillsammans med övriga kören när det vankas frukostgrönsaker. Men hon tar inte godis ur handen (ännu). När hon har ätit klart sin medicin ska hon och Frej få några kompisar till ur min egen flock. Några trygga stadiga tanter som bara kommer höja på ena ögonbrynet när de springer så spånet yr för att jag böjer mig ner. På så sätt har jag tidigare på ganska kort tid lärt lite osäkra individer att människor är positivt. De kommer med godis och annat bra att ha och om man inte håller sig framme blir man utan. När det sedan är dags för Frej och Kembra att åka vidare till sin matte har jag en tanke på att åka med dem själv och att de då ska få med sig en av dessa tanter som tryggt ressällskap. Jag har en ganska stor transport som skulle passa för detta. Så får jag också ett trevligt sällskap på vägen hem igen. Jag diskuterade det hela med sonen för ett tag sedan och kom fram till att Stumpan eller Molly är bra kandidater till detta eftersom de är grundtrygga och skulle inte fara illa av att åka fram och tillbaka från norr med bara mig som stadigt sällskap.

Det är cooool, tycker Stumpan. Softa ner…

 

Fast om man ska åka bort och visa sig för främmande måste man putsa till sig, tycker Molly

Jag kanske ska tillägga att jag samlade ett nytt prov på mina egna nio som jag lämnade in för test. De var helt rena från parasiter så det var bara Kembra som bar på den. Varifrån hon har fått den vet vi ju inte, men som jag tidigare skrivit så kan hon ha burit på den rätt länge innan hon blev försvagad av någon anledning så de kunde växa till sig. Därför säger jag också numera; Om ni får problem med magarna på era grisar, gaser, diarréer eller så: LÄMNA IN AVFÖRINGSPROV TILL VETERINÄREN FÖR PARASITTEST.

Jag är så glad att Kembra överlevde, har repat sig så bra och att vi fann hennes problem. Det bevisar för mig att diarréer är inte ett oöverkomligt problem. Det är inte ett dödligt tillstånd får ett marsvin om man bara är snabb, idog och har allt hemma som behövs till man har kunnat få reda på vad problemet egentligen består i.

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

4 kommentarer

  1. Monica skriver:

    Kommer marsvinet från någon som har kaniner utomhus så kan de få coccidios annars är det mycket ovanligt. Jag har haft många marsvin sedan 67 och kaniner sedan 70. Ingen har drabbats. Jag måste bara säga att man ska aldrig mata ett marsvin med critical care eller något annat när de får diarré. Det har motsatt effekt. Endast vätskeersättning första dygnet och så kan man ge immodium. Det minskar vätska i tarmen och kan stoppa diarré i tarmen på några timmar. Vi har använt det på så många djur att jag kan rekommendera det och det är receptfritt. Man behöver ge ytterst lite skrap från en tablett. Jag har använt Dimor. Alla har överlevt och blivit bra. Det har varit omplaceringar och den första var en unge. Jag frågade Mälardalens vetassar men de visste inget om det fungerade utan avrådde bara från att ge vätska. Dygn två bör de vara bättre och kan äta någon morot eller palsternacka tex. Gräs fungerar men inte marsrosblad som är kan ge lös avföring. Fanns förr något som hette Saltbalans å Granngården. Det var fantastiskt bra att stoppa diarré med!Vet inte om det finns i den formen idag. Extra fibrer och tarmbakterier ska man inte heller tillföra första dygnet.Har alltid Symbioplex hemma. Det fungerar dock. Köpes på nätet eller hälsokost. Första dygnen ska de heller inte ha fil och yoghurtprodukte.

  2. Irene skriver:

    Jag önskar att fler arbetade som du gör! och jag vet inte om Kembra har haft kontakt med utomhuskaniner men omöjligt är det inte. Fast jag uppfattade det som en parasit som var från fåglar i första hand?

  3. Lisa skriver:

    Du har gjort ett så bra jobb! Det var verkligen tur i oturen att det var dig de bodde hos när det hände.
    Själv har jag ingen direkt erfarenhet av diarré, åtminstonde ingen allvarlig. Som tur är finns Eragonsgruppen med så många erfarna marsvinsägare som kan komma med tips,råd och tröst. <3

  4. Monica skriver:

    Inomhuskaniner får inte coccidios så det är med all säkerhet fåglar som sprider smitta. De får inte akut diarré utan så småningom lös avföring.

Svara














Switch to our mobile site