Coccidios, Sellnic och andra arter
För några veckor sedan var jag i Göteborg. När jag skulle resa hem igen tog jag med mig två trevliga individer, Frej och Kembra, som skulle ha skjuts en bit på vägen till sitt nya hem i Sundsvall. De skulle bo hos mig en vecka innan de skulle få åka vidare med Wildas vilda matte som hade vägarna förbi utkanterna av huvudstaden på sin väg norröver.
Nu bar det sig inte bättre än att morgonen innan de skulle åka med Wildas matte upptäcker jag att Kembra har diarré. Jag blev alldeles kall och nervös. Jag har haft några smågrisar med diarré men jag har inte lyckats klara någon av dem. De har dött ifrån mig. Och Kembra var ju bara gäst hos mig. Jag tog till alla medel för att få stopp på det. Hon fick Fibreplex, för att stoppa upp lite, och Miniform mot eventuella gaser i magen. Jag stödmatade med Critical Care var tredje timme och såg till att hon drack lite extra vatten. Gav henne någon milliliter ProViva för att främja bakteriefloran i tarmarna. Jag tog bort allt ätbart ur hagen förutom hö och vattenflaska. Jag vägde henne och konstaterade att hon bara vägde 571 gram. Eftersom jag inte vägt henne tidigare visste jag inte hur mycket hon tappat. Men det är ju inte mycket till vikt på en gris på 1 ½ år, även om hon är liten till växten.
Dagen efter hade jag redan en tid bokad till veterinären eftersom Musse skulle på återbesök för att kolla äggstockscystor och ge ett urinprov. Hon hade haft lite blod i urinen sist när vi var där. Hennes syster, Lakrits, skulle också med eftersom jag misstänkte urinvägsinfektion på henne också. Jag bestämde snabbt att Kembra skulle få följa med om diarrén inte hade gett sig. Jag tog kontakt med Eragons, därifrån jag hade hämtat dem, för att höra hur Irene ställde sig till saken. Om diarrén var borta dagen därpå, skulle hon då få åka vidare? Eller om hon inte var bra, skulle Frej åka vidare själv då? Hennes bestämda uppfattning var att de inte skulle delas på och att de nog fick vänta med att åka vidare till vi var säkra på att Kembra var frisk igen. Jag kontaktade också deras blivande matte och berättade.
Under tiden jag kämpade på med stödmatning och annat var Kembra faktiskt rätt oberörd. Hon blev aldrig så där ”sjuk” utan hon sprang runt i finter när jag skulle ta upp henne. Bråkade med sprutan som skulle ge henne mat och kämpade emot när jag skulle ge Miniform. Gott gry i tjejen hela vägen och jag såg inte till några fler spår av diarré i hagen. Jag hade ju tvättat av hennes rumpa och kollade henne varje gång jag lyfte henne att det fortfarande var rent. Ett par gånger var där lite kladdigt i början, men det försvann snabbt. Dagen därpå kan man nog nästan kalla det för över men eftersom jag fortfarande stödmatade henne så fick hon följa med till veterinären ändå. En av hennes måltider låg nämligen mitt i det besöket. Dessutom hade min problemlösarhjärna börjat snurra runt detta med att jag faktiskt hade haft några dödsfall pga diarré eller gaser i magen det senaste året.
Det finns en tjej på internet som med jämna mellanrum påminner oss om att testa grisarnas avföring på en parasit som hon själv hade haft på sina grisar. Det visade sig att flera av hennes hade parasiten trots att det inte märktes och symptomen när det märks är just diarré och gaser bl a. Jag började bli orolig för att jag hade något sådant hemma hos mig och att Kembra hade blivit smittad. Jag berättade för veterinären om mina misstankar och eftersom hon är en lyssnande person såg hon till att jag fick provbehållare, 11 st (en till varje gris), och instruktioner hur jag skulle göra för att få ett så riktigt resutat som möjligt. Det var hennes sista dag på kliniken innan hon skulle på heltid arbeta i sin egen verksamhet som jag har skrivit mer om här så det var en annan veterinär som skulle ta hand om detta.
Ordning och reda
Page 1 of 4 | Next page