Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Demonflickorna


   Jul 19

Demonflickorna

Jag måste börja med att be om ursäkt för alla uteblivna blogginlägg. Facebook tar för stor plats i mitt skrivande. Tyvärr är FB en dålig plats att skriva om saker som man kanske vill gå tillbaka till så det måste bli lite skärpning här på Kringelkroken. Men om man är nyfiken på vad jag skriver om på FB så är det i gruppen Eragons omplacering av marsvin jag håller till.

Det är några vilsna små som fått hjälp och vägledning sedan sist. En är Puck som jag skrivit om i förra inlägget. Hennes fortsatta historia (för det finns faktiskt en fortsättning) ska jag berätta om snart. Men före det vill jag skriva om de som kom samtidigt som henne och har en precis lika ledsam historia, fast bara råkar ha klarat det hela bättre. Därför blir de, tyvärr, lite undanskuffade till något slags bakre fond. Jag tänkte jag skulle ändra på det just nu. Med en gång.

Historien om demonflickorna…

Jag nämner dem i förra inlägget som en liten hona som kom med hanen från en annan reptilintresserad tjej och så en liten hona som hon fått tag på annat sätt som hon var säker på var född i september 2012.

Den första lilla honan är en teddy/virvel-tjej som kändes ung. Väldigt ung… Jag tror hon kanske är född i december 2012. Hon vägde 571 gram när vi kom hem och mina egna ”lyx-ungar”, Ida och Pi födda 26 december 2012, vägde 565 och 625 gram då. Hon har en alldeles bedårande vit kropp med en rund snöbollsrumpa. Ena sidan av ansiktet är svart och andra är brunt med lite svart vid örat. Hon har vit bläs och med tiden har det visat sig att hon kan våga mycket för mat.

Lilith

Lilith

Den andra lilla honan som man var säker på är född i september 2012 har en alldeles unik färgsättning och det är väl egentligen hon som har inspirerat mig till den lite underliga namnsättningen på de två. Hon är en virveltjej, med virvlarna helt symetriskt på kroppen så bakre hälften av pälsen växer bakåt och främre framåt. Jag tror inte det är rasstandard :-D Hon har en ganska smal kroppsbyggnad och är helt vit på hela kroppen med ett brun/svart/spräckligt ansikte. Och trots att hon har alla fyra benen och tassarna vita så har hon svarta trampdynor och svarta klor på alla tassarna. Det ser ut som om hon har gått på sotat golv. Mycket effektfullt…

Yvetta

Yvetta

Båda två har mörkt, mörkt röda ögon. Som ett moget, lagrat bordeauxvin… Man ser det inte förrän det blänker i dem att de inte är svarta.

Om man tittar in i de där, ganska rädda och osäkra ögonen då kan man fråga sig hur de kunde vara avlade för att mätta reptiler. Det övergår mitt förstånd att någon skulle kunna titta in i dessa ögon för att sedan slå ihjäl dem och ge dem till en orm eller ödla. Eller ännu värre låta bli att döda först och låta reptilen göra jobbet. Det är inte lagligt i Sverige, men det skiter de i, de som gör så. Det är ballare och ger mer adrenalin att se jakten och dödandet. Kanske ger det även adrenalin att veta om att det man gör är illegalt.

Är marsvinen honor så kan de först få föda några kullar för att säkra tillgången till mindre reptiler och att det finns nya generationer som kan avla födan. Är de hanar så är risken större att de går som foder direkt. Det behövs ju bara en hane för att göra många honor dräktiga. Alla andra hanar är ett överskott.

Till detta föddes Lilith, som jag kallar den lilla teddyvirveltjejen. Hon föddes faktiskt hemma hos en reptilägare men byttes bort mot en eller flera kaniner tillsammans med Benny, som jag ska berätta om i ett annat inlägg. De skulle vara starten på en ny liten hemmauppfödning av foder till en nyinförskaffad orm. Men de som tog över Lillith hade aldrig haft marsvin, bara kaniner, så de gav henne och Benny enbart kaninpellets som hade blivit över. De glömde det där med hö.

Ganska snart kom ett par andra småtjejer in i buren. De var inköpta på en reptilmässa. Den ena var Yvetta, vår andra lilla tjej. Hon med de sotade trampdynorna. Yvettas kompis vet jag inte var hon försvann. Hon kanske blev den första att föda den nyinköpta ormen. Vad vet jag…

Av någon anledning blev inte tjejerna dräktiga. Kanske var det för stressigt eller också gjorde den felaktiga kosten att de inte brunstade. Eller kanske Benny är steril. Det vet vi inte och det kommer vi nog aldrig få veta.

På sätt och vis hade Yvetta och Lillith tur. De är så pass unga så de har inte hunnit ta så mycket kroppslig skada av att sitta utan hö och C-vitamin med bara kaninpellets att äta. Men de var ju inte speciellt mycket hanterade. De var, rent ut sagt, livrädda för allt. Inte konstigt när man när som helst kan sättas in i ett terrarium utan någon som helst möjlighet att komma undan när reptilen blir hungrig. Kanske det dröjer några dagar innan det sker och till dess är det bara att vänta. Det finns de som har räddat levande byten ur terrarier som nästan hunnit svälta ihjäl själva för att reptilen inte varit hungrig och ingen mat har funnits att tillgå. Tänk er skräcken…

Ett annat problem var att de knappt åt hö. De hade liksom inte lärt sig att man ska det. Men eftersom jag vägrade att ge dem pellets så började de snart smaka i alla fall. Och vetegräset som jag hade odlat i fönstret var till stor hjälp när jag skulle locka dem att prova. Man blandar helt enkelt höet med färskt vetegräs.

Jag har inte tvingat mig på dem, men med tiden har de blivit mindre skräckslagna. Jag märker att det går lättare och är mindre traumatiskt att plocka upp dem numera, även fast det fortfarande är en jakt. Då har jag inte gjort något speciellt med dem, utan mest låtit dem få vara i fred och vänja sig vid att jag finns och att jag inte har en tanke på att äta upp dem till frukost. På senare tid har de fått sitta med en jämnårig kille, Constantin, som är i stan för att hans matte ville ha honom kastrerad hos en ”säker” veterinär. Dvs en veterinär som vet vad de gör när de söver ett marsvin. Han hade inte varit hos sin matte så länge så hon hade inte hunnit få honom tam och säker heller. När han vaknade upp ur sin narkos så måste han sprungit in i väggen hos veterinären, för när de tittade till honom så hade han slagit ut sina två övertänder fram. Det gjorde ju att han hade ont både fram och bak i några dagar efter operationen och jag var tvungen att plocka mycket med honom: Medicinera och stödmata. När han var redo och jag kunde sätta ihop honom med några tjejer så var han mycket tryggare och tamare och det hoppas jag ska hjälpa demonflickorna att komma vidare i sin trygghet. Jag valde Yvetta och Lilith eftersom de är så unga att om han skulle ha några levande spermier kvar så är ingen av dem för gammal eller för ung att bli dräktig. Egentligen ska man vänta mellan 4-6 veckor innan de får träffa tjejer, men jag ska på semester och Constantin vill hem. Dessutom fick han gå en hel helg och slösa spermier på Rosita, som är kastrerad, så jag tror att risken är minimal.

Demonflickorna. Varför kallar jag dem så? Jo, Lillith är namnet på den första kvinnan gud skapade åt Adam. Hon skapades inte av någon del av honom utan av samma saker som allt annat. Hon ifrågasatte gud och Adam och kallade gud för hans rätta namn. Därför blev hon bannlyst och drevs bort från Eden. Gud gjorde en ny kvinna åt Adam av hans revben för att hon skulle vara en del av honom och alltså mer medgörlig. Men Lilith blev den första kvinnliga demonen och hon födde resten av demonerna och hängde ihop med den fallne ängeln Lucifer som senare kallades Satan. Lilith var den första kvinnosakskämpen, läste jag någonstans.

Yvetta då? Ja där blev det mer en slump. Jag har stött på namnet Yvetta. En person jag är bekant med genom jobbet heter så. Jag tycker det är fint och lite ovanligt så jag Googlade på det för att se om det betydde något eller så. Det första som presenterades var att det finns en figur i True Blood som heter så. En förförisk dansare som dyker upp då och då i serien. Hela den serien är ju bara vampyrer, demoner och annat, har jag förstått. (Jag själv har inte sett ett enda avsnitt. Jag tittar sällan på TV.)

Demon

Liten demon (Obs bilden är inte manipulerad på något sätt. Jag använde inte blixt heller. De har såna här ögon. Det syns i vissa vinklar och ljus.)

Nu börjar det bli dags för Constantin att flytta hem till matte. Men hur ska det gå?? Han är ju kär… Han har en egen liten flock. Han är så lycklig så han faktiskt har svårt att bara gå. Han liksom studsar omkring med små lyckotjut för jämnan. Han har ju två tjejer som är i hans egen ålder och de behöver honom. Det vet han och jag tror inte han vill bli av med sin flock. Han har varit ensam i hela sitt liv, vad jag vet, och nu är han flockledare. Det är stort och mäktigt. Och faktiskt så söker Yvetta och Lillith ett för-alltid-hem. Jag kan inte behålla dem. Jag har helt enkelt inte plats för dem.

Jag har 20 marsvin hemma nu. Med Constantin, Yvetta och Lilith. Jag lägger mycket tid på marsvinen och känner att gränsen är nådd. Enstaka pensionat och att vara jourhem en tid funkar, men jag kan inte åta mig att vara ett evigt hem åt fler. Jag vill hinna se varje individ och ge just den det den behöver. Inte bara förvara på ett bra sätt. Yvetta och Lillith kommer bli svåra att lämna ifrån sig. De är så fina och de kommer bli så mysiga och trevliga om man bara lägger lite tid och börjar knäträna dem. Tyvärr har jag inte den tiden men jag hoppas ju att Constantin får behålla sin alldeles egna lilla flock. Den är harmonisk och alla är glada i varandra i den. Kanske, kanske kan de två demonflickorna få sin trygghet hemma hos Constantin.

Håll tummarna för det.

 

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

Svara














Switch to our mobile site