Anton, den snygge snorvalpen

Jag har fyllt jämna år i början av juni Då ville jag, som många andra, fly landet för några dagar för att slippa allt ståhej runt den dagen. Sonen lovade att flytta hem tillfälligt igen för att ta hand om marsvinen under min och makens resa. Men… han ville inte ha ansvar för Lilla Bu, som krävde lite extra. Så om jag skulle kunna åka någonstans måste jag fixa så någon annan tog hand om henne och hennes lilla flock bestående av Musse och Lakrits.

Irene var min räddande ängel. Hon hade ju ett ärende ner till Stockholm och for hem med Selma och några andra hemlösa Stockholmsgrisar som jag har skrivit om i inlägget Selma den missförstådda. I bilen följde även Lilla Bu, Musse och Lakrits med. Med hela lilla apoteket och alla instruktioner. Jag åkte iväg på min resa och hade precis så mysigt och trevligt som man ska ha. Jag behövde inte oroa mig för något.

Jag åker med Irene nu. Hejdå matte. Ta han dom dig och ha det så kul. Vi ses sen.

När jag sedan kom hem började jag fundera på när jag skulle kunna hämta hem trion igen. Jag hade inte semester, men det hade min arbetskollega, så jag kunde inte åka iväg en vardag och helgerna var bokade till allt möjligt från bröllop till middagsbjudningar på vår altan. Midsommar är inte förknippat med en massa måste-traditioner för mig och maken. Jag frågade Irene hur det såg ut för henne om jag skulle komma till Bohus över midsommarhelgen. Det gick bra. Irene frågade då mig om jag inte hade funderat på att låta de tre tjejerna hon hade hos sig, flytta ihop med de tre tjejerna jag hade hemma. Det var ju en lockande tanke eftersom det onekligen är ett pyssel att ha många flockar, men jag var lite tveksam hur det skulle fungera för Lilla Bu. Hon betedde sig inte som andra marsvin eftersom hon var blind. De två som ingick i hennes flock hade bott med henne sedan hon ar nyfödd, och seende, så de var vana vid henne. Men hur skulle de andra behandla henne. Men vi kom överens om att prova. Irene har ju resurser när det gäller antal marsvin. Man kan sätta hela högen i en större flock och sedan börja plocka bort individer så att det till sist är kvar de som ska ingå i flocken. Det brukar fungera bra. Hon förberedde genom att sätta Bu-flocken i sin egen flock. Jag, som hade velat mellan om jag skulle ta tåg eller bil ner, packade in Stumpan, Niña och Maritza i Volvo-kombin och styrde mot Bohus när midsommarhelgen kom. Så snart vi kom ner placerades de tre i flocken de också.

Vi hade inte så jättemånga dagar på oss, men det vi såg verkade som om det kanske kunde fungera. I och för sig såg vi en morgon att Bu hade ett bitsår på nosen, men vi kom på att SueEllen och CitronKajsa nog var kvar i stugan där min flock nu huserade, med endast ett tillskott i en kastrat som heter Anton. Vi letade rätt på och plockade bort SueEllen och CitronKajsa. SueEllen var starkt misstänkt till att ha orsakat såret på Lilla Bu. Det var en miss att de hade blivit kvar när vi tog bort de andra som hade drygat ut min lilla flock.

Anton, ja… Eftersom min kastrat, Tomas nyligen hade avlidit, tyckte Irene att nu när jag satte ihop en hel bunt tjejer var det lugnast att låta en kastrat ta hand om dem. Tjejer är inte kända för att vara bra flockledare. Anton var en av tre killar som hon hade fått in för omplacering nyligen. Anton var den äldste, jämngammal med Maritza, de andra två var yngre förmågor. De var ganska nyligen kastrerade eftersom hon inte såg att någon av dem skulle kunna bli kompis med någon annan av dem. De hade suttit ihop alla tre och därmed hade de sina osämjor klara :-/ Anton hade hon valt ut eftersom han just var äldst och hade fungerat som en slags flockledare för de andra två ynglingarna.

Page 1 of 3 | Next page