Marsvinsträffen 2012

Förra året fick jag erbjudande att få närvara på en liten, informell marsvinsträff under en helg. Det var jättekul och jättetrevligt att få riktigt nörda in sig i marsvinssnack med mysiga och gulliga likasinnade. Så självklart tackade jag ja till att vara med på Marsvinsträffen 2012 som skulle avlöpa under Viktoriahelgen på Öland. Jag har aldrig varit på Öland så det skulle bli roligt bara därför.

Jag beslutade att alla marsvin skulle få följa med utom Kola och Knäckis. Dessutom hade jag några som inte skulle följa med mig hem igen utan skulle ha skjuts till Eragons. Jag skulle också byta kastrat för Lilla Bu’s skull. Och i Norrköping sulle jag hämta upp en deltagare till, med två marsvin till. Det blev full bil alltså

Tyvärr startade marsvinsträffen inte så bra för mig och framför allt inte för Lilla Bu. Jag har skrivit om det i inlägget Älskade, älskade Lilla Bu.

Men trots det sorgliga som hände var marsvinsträffen mysig och trevlig. Vi hade inte tur med vädret så marsvinen fick inte vara ute så mycket som vi önskat, men Rose-Marie som upplåtit sitt hus till oss hade odlat gurka i sitt växthus som grisarna festade loss på och dessutom repade vi gräs och bar in. Vi höll till i den inglasade altanen. Det var ett utrymme som jag skulle velat ta med hem Så perfekt! Man satt inne, fast ute och påverkades inte av vädret. Grisarna fick gå fritt. Det var bara killarna som fick alternera.

De grisar jag hade ansvar för delade jag upp i två medhavda hagar; Anton, Lillie, Sandy och Alisa i en och Arne, Stumpan, Maritza, Musse, Lakrits och Jasmin i den andra.

Jag tog inte så mycket bilder som jag önskat, men här kommer ett urval av de jag ändå tog.

Katsa försöker hålla ordning på sin kastrat, Milton, så han inte kärar ner sig i Linnea. Hon har ju inte lika snygga svarta lockar som jag…

Hallåååå! Är det någon härinne?? Undrar Linnea.

Hera följer sin skugga, Stumpan…?!

Hörrni. Det är något fel här. Någon har råkat ställa ett galler i vägen. Vi kommer inte ut!!

Grönt, färskt gräs och mycket kärlek har format denna mjuka, goa, runda, rödrävsbruna rumpa

Vem äger dessa fossingar?

En stupad Maritza såklart. Tur att hon hade tvättat fötterna innan fotograferingen

Sandy däckade under en pall

Tanten, Stumpan, är pömsig

Det är kul att samlas och skvallra lite när man inte träffats på ett år…

Ursäkta, ursäkta, förlåt… Men jag ska bara passera…

Tjena tjejer Finns det plats för en trevlig marsvinsman vid er lilla gräshög?

Är det någon som vill veta hur man lägger en perfekt kajallinje runt ögat kan man fråga Alisa.

Det är ingen instängd här va??

När jag sedan skulle åka hem hade jag riktigt ångest. Nu när Lilla Bu inte fanns längre kunde jag ju behålla den charmige, snygge Anton, som dessutom är i samma ålder som Maritza. Mina marsvin är nämligen gamla. De är mellan 5 och 6 år allihopa, utom Maritza som fyller två i oktober. Risken är att hon blir ensam kvar inom de närmsta två åren. Då skulle det vara bra att ha en kastrat som är jämnårig. Det var redan klart att Jasmin skulle följa med mig hem eftersom hon var underviktig. Hon ska få äta upp sig innan hennes öde bestäms.

Men samtidigt var det ju den lite hunsade, svage, magre, lille, gamle och skröplige Arne, som rest hela vägen till Öland för att träffa en tjej som gick och dog innan han ens fick chansen att vara snäll mot henne. Han hade gått tillsammans med min flock under träffen. Den första dagen höll han verkligen låg profil och låg mest och tryckte i höet inne i transporten som var hopkopplad med hagen, men dag två var han ute och kurtiserade mina snälla tanter lite försiktigt och på eftermiddagen såg både jag och en till att han popcornhoppade flera gånger i rad. Farbrorn hade ju levt upp bland mina snälla och vänliga tanter. Hur skulle jag nu ha hjärta att skicka tillbaka honom. Skulle han fortsätta vara lika glad då?

Efter flera långa samtal med Irene, där hon knappt trodde mig när jag beskrev Arne, kom vi överens om att Anton är min kastrat men han skulle åka tillbaka till Eragons för en utbildning i flockledarskap. Under tiden ska Arne få bo med mina tanter som en slags vikarie. Samtidigt får vi se hur han utvecklas.

Det blev dessa som följde med mig hem: Stumpan och Jasmin, Maritza, Lakrits, Musse och Arne.