Soso – det lilla marsvinet från Riga
Soso, är en liten tjej i ordens rätta bemärkelse. Hennes historia började i Riga, Lettlands huvudstad, där hon är inköpt vid tre veckors ålder i mars 2011 av en student. Studenten, som några månader senare, tröttnat på Soso tänkte släppa ut henne i det vilda för att försöka överleva så gott det gick. Då gick en annan student in och tog över Soso för att försöka rädda hennes liv. Det var en fin tanke, men inte så mycket mer. Båda studenterna hade missat det där med att ta reda på vad Soso behöver; en kompis av samma art, fri tillgång till hö och allmän päls och klovård. Så när student nummer två flyttade tillbaka till Sverige tog hon med sig Soso och en släkting till henne tyckte synd om det pyttelilla marsvinet. Hon ville inte förnärma sin släkting genom att tala om för henne att hon var usel som djurägare utan hon bad att få Soso, vilket hon fick eftersom student nummer två också hade tröttnat.
Soso, söt som socker
Denna person gjorde allt som stod i hennes makt att ta reda på vad ett litet marsvin behöver så hon var den första att ge Soso hö i stället för bara pellets. Hon tog reda på hur man klipper klorna och gjorde det trots att hon var rädd för att klippa för långt. Hon till och med funderade på att skaffa Soso en kompis, men där tänkte hon till. Konstaterade att hon har små barn som hon var rädd skulle skada Soso av obetänksamhet och så kände hon att hon inte räckte till för ett marsvin, hur skulle hon då räcka till för två? Hon valde att sätta ut en annons på Blocket och av en ren slump satt jag och Irene och talade i telefonen om Blocket annonser i södra Sverige kontra Stockholmsområdet. Irene slösurfade bland marsvinen som fanns på annons i Stockholm och stötte på denna lite underligt formulerade annons där ett ensamt marsvin, hona, sänktes bort till någon som antingen var uppfödare eller hade flera marsvin och erfarenhet.
Inte stor, men naggande god… och uppkäftig
Jag svarade på den via mail eftersom det inte fanns något telefonnummer. Jag berättade att jag inte var uppfödare men hade flera marsvin sedan några år och jag kunde hjälpa både marsvinshonan och hennes nuvarande ägare om de ville. Nu skulle jag ju åka bort redan nästa dag, så jag skrev det också. Ganska omgående ringde en tjej, presenterade sig och sa att det var hon som hade satt ut annonsen. Det var sex andra som hade skrivit. Jag var det sista mailet, men hon fastnade för det jag skrev. Vi kom överens om att jag skulle komma och titta. Jag gjorde det med en gång och fann denna lilla tjej som bodde i en burbotten, utan galler så hon kunde hoppa ut och in i buren som hon ville. Nu saknade burbottnen något som helst underlag, men det var rent och hon hade ett litet gömsle i form av en flätad korg man hade lagt på sidan, en vattenflaska, lite sallad, någon slags flerfärgad pellets och sånt där krusigt hö som man köper på mataffären.
Gräs är gott!
Page 1 of 2 | Next page