Trafikens offer
Dagen före julafton skulle jag till Mälarens Smådjurklinik med Rosita. Vi hade en tid kl 8.00 så vi hade startat tidigt och det var fortfarande mörkt ute. Jag hade haft en kupévärmare i bilen från när jag klev upp till vi skulle åka så kylan och fukten var borta. Rosita satt i en vadderad fleecetunnel med näsan i gott hö i en transportbur med ett fleeceöverdrag över i passagerarsätet. Där är bältet tillräckligt långt för att man ska kunna lägga det runt transporten och spänna fast. Det var ett lätt duggregn, men inte halt eftersom det var 6 plusgrader. Så svängde vi av vid Märsta från E4:an. Vägen är flerfilig och man har god sikt. Hastigheten är 70 km/h. Vid en stor T-korsning med trafikljus var ljusen satta på gul blink. Jag skulle rakt fram i den korsningen och höll koll på en bil som stod till höger och blinkade för att svänga vänster, dvs han skulle korsa min väg. Jag flyttar därför foten från gasen och har så kallad ”bromsberedskap” under tiden jag närmar mig korsningen. Men bilen står tydligt kvar och jag lägger foten på gasen för att passera korsningen. Då gör en av de mötande bilarna en vänstersväng 10-20 meter framför min bil. Jag stod på bromsen och svängde höger för att försöka lindra kollisionen.
Kupén är helt intakt. Till och med vindrutan är hel. Volvon är byggd för att ta upp så mycket av demoleringskraften i plåten utan att skada passagerarna. Det är därför fronten ser ut som skit. Bilden är tagen genom vindrutan på den SUV jag satt i när jag väntade på att alla utryckningsfordon skulle komma fram.
Bilen framifrån. Där ser man tydligare kraften som har tagits upp av fronten. Bilden är tagen när jag står vid polisbilen som ska skjutsa mig till veterinären. Den är mycket skakig eftersom hela jag skakade efteråt. Mina knän slog ihop som kastanjetter. I ambulansen åker den unga killen som körde den andra bilen.
När världen äntligen stod still ringde det i öronen efter krutladdningen som utlöser krockkudden. Det luktade konstigt och det var en lätt rök i kupén. Dörren gick att öppna utan problem och utanför stod oroliga människor. Jag stängde av radion och slog av tändningen. Lade bilnyckeln i fickan, sträckte ut Rositas transportbur till någon. Tog min handväska och klev ur. Min högra ankel gjorde ont, men fungerade. Killen som körde den andra bilen verkade oskadd, men han var orolig att jag var allvarligt skadad. Han var så ung. Han var på väg till jobbet och hade fått låna pappas Volvo av en mindre modell. Jag tackar Volvo och deras säkerhet att vi klev ur så oskadda som vi gjorde ändå. Jag ber någon att sätta Rositas transportbur i en varm bil i stället för på en refug där den nu stod. Någon fixade det direkt. Hon hamnade i bakluckan på en SUV där också jag sattes i framsätet och den unge killen i baksätet i väntan på brandkår, ambulans, polis och bärgningsbilar.
Page 1 of 5 | Next page