Funderingar kring hur de små kan åka säkert i bilen

…eller Du ska inte ha dött förgäves, Alisa/Rosita.

Jag har funderat mycket på säkerheten för de djur som åker med oss i bilen efter olyckan. Burar och transporter i all ära, men de är för att djuren inte ska skada oss när de kommer som projektiler under en krock. Men tänk efter hur det blir inuti transporten eller buren. De far med stor kraft mellan väggarna. De väger massor mer (1 kg blir 40 kg vid 50 km/h) vid en krock och väggarna är hårda och luckan är av metall. Det är som om man slungar dem med all kraft mot en vägg. Det finns bilbälten för hundar, men hur löser vi det för alla andra djur?

Jag har lite olika transportburar/väskor och så där spontant tror jag att de i tyg är säkrare än de i hård plast, om den sitter ordentligt fast i ett säte. Tyget i väskan är ju elastiskt och kan ta upp en del av kraften. Frågan är hur man sätter fast transporten på ett bra sätt. Väskan kan ju inte slänga omkring fastsatt i bara handtaget om det ska vara säkert. Rejäla karbinhakar för båt som håller fast den med en bilbältesrem bakom ryggstödet och kanske till och med under sitsen, ifall bilen rullar runt på taket. Transportens metallstag som håller upp den kommer garanterat deformeras men om man kan göra konstruktionen så att man kan haka fast karbinhakarna i dem utan att de lossnar vid stora krafter skulle det vara bäst. Väskan behöver inte se ut som en väska efter krocken bara den håller ihop. Jag blir ju hellre slungad mot tyg än mot hårdplast.

Det här är en tygtransport jag hittat för en billig penning på Ö&B. Den hålls uppe av två metallbågar insydda i tyget, fyra metallpinnar i sydda tunnlar i taket samt en plywoodplatta i bottnen. Jag har tagit ut plattan ur teddyfodralet, lindat den i plastfolie och sedan satt tillbaka den i fodralet igen för att den inte ska bli äcklig av ev urin. Tidningar, vetbed eller liknande ovanpå är också att föredra.

Så här ser den ut inuti. Inget man kan göra illa sig på om man slungas mot väggen. Trixet är bara hur man förankrar transporten i bilsätet. Det finns ju flera sätt man kan tänka sig. Kanske som en nätsäck som man trär över sätet som även håller transporten på plats. Jag har idéer runt detta också

Den är himla smart att förvara…

Men så kommer man till att man ibland behöver ha flera transporter och att de då måste staplas på varandra. Då funkar inte tygvarianten. Det måste vara hårdplast då. Metallucka känns inte helt optimalt om djuret slungas emot den. Kraftig plast tror jag är att föredra. Jag tror också på att transporten ska färdas i sidled så att accelerationssträckan blir så kort som möjligt vid ett tvärstopp. Om man staplar dem på varandra ska de vara av samma modell så att de verkligen hakar i varandra och så ska man sätta minst ett spännband runt så att de blir som en enhet som man sedan får försöka förankra i bilen så nära mitten som möjligt. Jag kör ju gärna kombi och då får det bli närmast ryggstöden på baksätet eftersom bakluckan är en demoleringszon vid en krock bakifrån. Helst ska transporterna färdas inuti kupén. Kanske att golvet mellan baksätet och framsätet är bäst om man kan avvara den platsen. I en sedan måste det vara det bästa i alla fall. Men när det är hårdplast måste vi försöka ”vaddera” insidan så att inte djuret slår sig fördärvad mot insidan av transporten. Litet utrymme är ju ett sätt att lösa det, men hur djurvänligt är det t ex när jag åker till Gotland. Då sitter de i transport 6-7 timmar.

En stapelbar, prisvärd transport jag också köpt på Ö&B. Finns i olika storlekar. Trots att den är i hårdplast finns det flera saker jag tycker om med den här.
http://www.öob.se/sortiment/husdjur/katt/transportbur.2622.html

Bland annat finns det fästen för bilbältet på sidorna av taket. En orsak till Rositas skador var ju för att transporten gled ur bältet. Hade jag använt den här hade det inte hänt.
De där små mörkare bågarna är inte speciellt stabila så de skulle jag inte lita på i en krock. Däremot kan de användas för att förankra två burar i varandra på höjden.

Dörren är av plast, dvs lite elastisk och inte vass.

Det finns inga vassa kanter att göra illa sig på inuti.
(Dynan har jag gjort själv. Det går lika bra att ha tidningar med en tillklippt bit vetbed på.)

Vi jämför med en lite dyrare som man kan köpa på djuraffärerna.
(Fast just den här har jag köpt på loppis för 40 kronor. Äldre årsmodell, därav de glassiga färgerna. Annars ser de precis likadana ut fortfarande.)

Den är också stapelbar, men det finns inga fästen för säkerhetsbälte eller andra förankringsmöjligheter så man kan förbinda två med varandra.

Inuti finns det en hel del vassa kanter runt hela som de kan göra sig ordentligt illa på när de kommer farande 40 kilo tunga.

Luckan är i metall. Här har jag i alla fall vänt de utanpåliggande metallpinnarna utåt så jag har minskat risken för större skador, men ont kommer det göra att slungas mot den här luckan. Den är inte ett dugg elastisk och kommer deformeras i en krock, precis som den Rosita hade på sin transport.
(Som vanligt har jag gjort dynan själv…)

Det här är en transport som jag tycker är lämplig för transport på buss, spårvagn, pendeltåg och tunnelbana. Den skyddar bra från insyn så djuret får lite lugn och ro.

Men inuti är den inte speciellt mysig och det lilla utrymmet tillåter inte att man ”stoppar upp” den så att den blir stötdämpande. Det finns inget som man kan fästa ett säkerhetsbälte i.

Låset lämnar ju en del att önska ur säkerhetssynpunkt. Det här skulle gå sönder vid en krock och lilla djuret skulle slungas ur transporten.

Men, som sagt, att användas för kortare transporter på allmänna kommunikationer, till och från veterinären t ex, funkar den utmärkt till. Handtagen gör den riktigt bekväm att bära.
I bilen anser jag att den är en dödsfälla.

Så har vi den här. Minstingen hemma hos mig. Den anser jag är en leksak. Den är svår att öppna, smäckig, för liten för längre transporter, helt hopplös att fästa fast eftersom den är oval.

Däremot är den förhållandevis slät inuti så det finns inte mycket att göra illa sig på. Men även den största modellen är precis så ett fullvuxet marsvin går i och det finns ingen plats att ”vaddera” runtom.

Locket är i hårdplast och kommer splittras till sylvassa bitar vid en krock. Livsfarligt. Låset är också värdelöst: svåröppnat men ändå inte bergsäkert.

Handtagen funkar, men de sitter inte bergfast.
Jag tror ni förstår att jag definitivt inte rekommenderar den här till levande varelser. I min ligger det två fina teddymarsvin som små barn brukar få klappa på i stället för mina levande, om jag känner att de är för små. De kan även få bära omkring på dem i den här transporten.

Kan man säkra upp transporten på något sätt så att de fortfarande kan röra sig relativt fritt? Tja, hö i mängd borde t ex både vara mysigt och stötdämpande. Gör innanmätet i transporten till en högrotta. Tar man då hö som inte är så ”pinnigt” borde risken för att de slungas mot något vasst, och gör illa sig därför, minskas drastiskt. Men om det är djur som inte tycker om hö då? Eller om man vill ha variant till högrottan, det kanske går att göra det ännu bättre om man kan ”vaddera” insidan. Jag tror inte att vadd eller vanligt skumgummi är lösningen. Där måste jag forska vidare om det finns något material som inte är för tjockt, men ändå är maximalt stötdämpande som man kan klä med ett tvättbart överdrag. sedan tänker jag mig att man tillverkar ett innerskal av detta material som man sätter i transporten. Den enda öppningen är den mot luckan. Jag tror inte att de där ”ventilationshålen” som finns på transporterna är för luftväxlingen utan mer för att man ska kunna se in på sitt djur eller att det ska se ut.

Jag ber att få återkomma i ämnet när jag har kommit från tankar till mer handfasta experiment när det gäller fastsättning i bilen och stötdämpning i transporten. Förslag och tankar får gärna lämnas i kommentarerna. Tillsammans kan vi säkert göra bilfärderna säkrare för våra små.