Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Det är så livet är, Ole…


   Nov 16

Det är så livet är, Ole…

Mina gammtanter samt paret Ole och Rosita har fått städat i sina boenden redan i kväll. En hage mindre att städa i morgon. Egentligen skulle jag vilja städa med 5-6 dagars mellanrum hos dem. Av någon anledning lyckas de alltid grisa ner lite mer än de andra. Tror att det beror på att de har förhållandevis mindre yta att röra sig på och gamlingarna har ju en förmåga att sussa rätt länge på samma ställe. Det blir lätt snuskigt ganska snart. Jag försöker hålla efter lite punktvis, men det håller bara i 5-6 dagar. Men vi får se hur det blir efter måndag.

Jag har hållit lite på en sak som jag upptäckte för en dryg vecka sedan. Jag ville inte oroa er. Ole har en ganska stor knöl på höger kind mellan ögat och örat. Det är en hård knöl som jag tror har kommit ganska snabbt. Han är ju undersökt på Blå Stjärnan för sina ögon och gör man det KAN man inte missa den. Fast den syns inte direkt. Han har ju ganska förlåtande päls. Så snart jag upptäckte den så var vi hos veterinären och undersökte den. Det är inte en talgkörtel. Det är fel ställe och den följer inte med huden. Då är det troligen en av två saker: en böld som kan vara orsakad av många saker. Höstrån, bett, en tandrot… ja lite allt möjligt. Den sitter himla dumt. Nära ögat. Nästan så nedre ögonlocket puttas upp lite i ögat av den.
Och det kan ju faktiskt vara en växande tumör också. Men Ole äter, kurtiserar Rosita, tigger gos och godis av mig och alla andra som kommer in i rummet och mår allmänt bra. Så på måndag kommer jag lämna honom till Djurkliniken Roslagstull och veterinär Gunnel Anderssons erfarna händer. De ska försöka ta bort den. Om de ser att det är en växande tumör och de inte kan ta bort den helt (den sitter som sagt lite nära ögat)  så kommer inte Ole vakna ur narkosen. Då kommer han, som alla mina andra bortgångna grisar, komma hem i en liten urna. Han ska inte behöva leva med en växande tumör i ansiktet som med all säkerhet kommer bli ett så stort problem ganska snart så att jag i så fall måste låta honom somna in.

Då ska vi trösta oss med att han har avslutat sitt liv med en tjejkompis vid sin sida som har pinkat på honom, putsat hans kinder och öron, hotat honom med stryk om han nosar henne i rumpan en gång till och delat hö, kligröt och allt annat med honom. Han har inte ont av sina fötter och övriga leder eftersom han står på ständig Metacam. Senast i dag var han ute fritt i rummet tillsammans med Rosita och var på nya äventyr. Han är så modig och vågar utforska omgivningen fast den inte är känd.

Men vi ska inte ta ut sorg och elände i förväg. Det kan vara något de kan ta bort. Och kan de det, och det inte tar för lång tid, så kommer de vända på honom innan de väcker honom ur narkosen och kastrera honom också. Då ska han få fler att umgås med. Då tar jag bort gallret och låter dem få större yta att röra sig på när några veckor har gått. Hjärtegrynet <3

Det är så livet är. Oförutsägbart.

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

3 kommentarer

  1. Irene skriver:

    Har ju vetat några dagar men hoppas ändå att det ska stå nåt annat i din text. Fy katten, bara att den lille goe ska behöva opereras är tillräckligt, att han dessutom har en så osäker grej, FxxxxxN

  2. Kristina skriver:

    Sööööööte lille Ole <3
    Inte mer krångel nu. Jag hade en klar vision att jag tog med Ole till Stockholm och livets grön dagar. Jag håller alla tummar och mina marsipaner håller alla tassar vi kan för att det ska vara något som går att plocka bort! Sedan hoppas vi att han rehabiliterar sig fort fort och verkligen får leva livets gröna dagar!!!! Ole <3

  3. Karin H skriver:

    Men vad sorgligt att läsa. Hoppas verkligen att det går att göra något. Lille Ole-grisen.

Svara Kristina














Switch to our mobile site