Jag vill tro…
Vår matte har tagit hand om oss när ingen annan ville ha oss. Nu är vi trygga och vi är försäkrade varenda en och så har vi en veterinär som tycker om oss som vi går på hälsoundersökningar hos och som ger oss meducin om vi behöver så att vi kan bli riktigt gamla. Fast vi är lite osäkra på om vi tycker om veterinären…
Men så kommer dråpslaget. Det är för sent. Hon har redan, innan hennes äldre kille ens kallnat (det tog inte ens ett dygn), köpt en ny bebishane någonstans ifrån. Det är nu sista poletten faller ner hos mig. Det är då jag minns att hon till och med köpte en unge innan den förre hanen som avlivades ens var död.
Nu står jag i gränslandet mellan att tro eller inte tro på en männsikas godhet. Är det så att hon två gånger på mindre än ett halvår har frestats att köpa en marsvinsbebis, bara för att han är söt och har varit tvungen att bereda plats för honom i sitt marsvinsliv genom att finna orsaker att avliva sina gamla avlagda. Eller har vi här en människa med maximal otur när det gäller hälsan på sina marsvin och veterinärkontakterna och maximal tur när det gäller att hitta hemlösa marsvinsbebisar av hankön.
Maximal otur eller mord? Välj själva…
Page 4 of 4 | Previous page
Gunilla Jansson:
september 22nd, 2012 at 17:56
Mmmmm…det tål att tänkas på. Man får hoppas att det inte är så illa, det gör så ont att tänka på att det skulle vara så!!!! Och den stackars honan som sitter där själv och fryser i ett stall…
Lena Rössel:
september 22nd, 2012 at 19:10
Tack C för det du skriver.
Jag gråter när jag tänker på alla hemlösa, ensamma, oälskade, ratade, underbara, fantastiska, kloka små djur.
Hoppas många läser detta och får sig en tankeställare.
Är stolt över att få vara din vän.
margareta:
september 22nd, 2012 at 20:33
hej, hur är det med djurskyddslag, om ett djur är i fara, eller man misstänker det räcker det inte att ringa till ett relaterat ställe så kommer de och hämtar stackars djuret, men då måste man veta var djuret befinner sig naturligtvisst, en tankeställare bara. De flesta som är i gruppen tar väl hand om sina djur, synd att visa texter stannar bara här på vår sida, det vi skriver skulle kanske göra så mycket mer nytta om texterna hamnade mer offentligt? Vi som bryr oss så mycket om våra små marsvin och lägger så mycket energi på det, personligen vore jag glad om man kunde väcka sådana tankeställare hos folk som inte behandlar sina djur så väl, hm tack för det ni skriver!
Irene:
september 22nd, 2012 at 21:57
Jag älskar dig, det vet du.
Jag har gett upp om människor för länge sen men jag tror på marsvinens godhet, och jag är lojal med dem.
Karin H:
september 22nd, 2012 at 22:49
Så fint skrivet. Man vill gråta över de små värnlösa som behandlas som slit och släng, bara att göra sig av med och köpa nytt. Men jag kan inte säga att jag har gett upp om människor, inte så länge som det finns såna som du och Irene i världen.
Camilla:
september 23rd, 2012 at 19:37
Jag vill berätta att jag och berörd person har haft kontakt lite vid sidan av de vanliga kontaktytorna. Jag har kommit fram till att jag inte är sviken. Hon är lika god inuti som vi andra, lite ung bara, lite obetänksam, har lite bråttom, kanske lite taskig impulskontroll, men i grunden god.
Hon vill sina smågrisar väl, men efter att ha läst vad jag skrev och tittat tillbaka lite på sitt eget agerande förstår hon också att det inte alltid var så genomtänkt. Hon är fortfarande beroende av sina föräldrar och de ställer upp men de lyssnar blint på veterinären och lyssnar kanske inte alltid på henne när hon försöker förmedla det vi säger. Jag skulle önska att det fanns en bra marsvinskunnig veterinär i Halmstadstrakten som man kunde hänvisa till.
Det marsvin som nu är runt 6 månader är köpt från en uppfödare, men var ratad eftersom han har dubbla veck på öronen. (Hemska tanke…) Jag blir så trött på uppfödare. Den nyaste lille grisen har hon inte köpt från en uppfödare utan fått av en kompis. Hon tyckte det var så hemskt att den som blev ensam kvar sprang och letade och ropade efter den som hade blivit avlivad. Jag kan väl tycka att om man tar ungar på en hona så är man uppfödare, men det är en definitionsfråga och honan kanske var dräktig direkt från djuraffären. Det har ju faktiskt hänt förr.
Nu har hon tyvärr klivit ur Eragonsgruppen, vilket jag beklagar eftersom jag känner att hon behöver precis lika mycket stöd som alla vi andra när det tjorvar till sig. Ja, kanske till och med mer stöd eftersom hon inte har alla medel och möjligheter som många av oss andra har. En dag kanske hon kommer tillbaka. Jag kommer fortsätta att ha henne som vän på FB om hon vill.
Det ensamma marsvinet som hon har pekat på är det lite olika krafter som har tagit tag i. Jag hoppas att det kommer gå vägen.
Tinna:
september 23rd, 2012 at 20:36
Så ledsamt att hon valt att lämna gruppen på fb, obetänksamma har vi nog alla varit, vid tillfälle. Erfarenheterna av dessa leder till ny kunskap, det är ned dessa vi växer som människor…
Jag hoppas att du så småningom väljer att komma tillbaka till gruppen och under tiden önskar jag dig lycka till med dina två killar