Jag vill tro…
Men så häromdagen kom ett nödrop på gruppen från tjejen. Den kvarvarande äldre blödde när hon kom hem. Vad skulle hon göra? Ringa veterinären, var väl mångas första tanke. Det tjatas ofta, ofta om det. Om man får minsta lilla indikation på att ens marsvin är sjukt ska man ringa veterinären. De är ju mästare på att dölja sjukdom så oftast är de VÄLDIGT sjuka när man väl upptäcker det. Men under tiden man väntar på att veterinärens praktik ska öppna försöker vi ju hjälpa. Många förslag och uppmuntrande ord kom från olika håll. Så småningom slutade det blöda. Man kunde se på kommentarerna från henne att hon inte tyckte att ett veterinärbesök längre behövdes och det är svårt att tvinga iväg någon så jag avkrävde ett löfte om att hon skulle hålla tvärkoll på honom i flera dagar så det inte dök upp något nytt.
Vi har våra krämpor men får hjälp med dem så vi har det rätt bra och kan sussa middag avslappnat /Stumpan och Molly +6 år
Det dröjde ett par dagar så kom ett inlägg om att hon nu hade beställt tid hos veterinären till nästa dag för att hon misstänkte att den äldre hade lunginflammation. Han var jättedålig, hon hade stödmatat men hon befarade att han inte skulle klara natten. Det kom ännu mer pepp från alla i gruppen och det hölls tummar och tassar. Jag kommenterade inte eftersom jag inte visste vad jag skulle skriva. Vi var många som väntade på resultatet efter veterinärbesöket. Så kom det… Den andre äldre kille var avlivad eftersom han både hade haft lunginflammation och urinsten och var så svag att han inte skulle klarat en operation
Då var det något som klack till i mig. Det var då jag mindes att det var samma tjej som hade avlivat hans bror för en elakartad tumör som jag trodde var en vanlig fettknöl. Jag skrev en kommentar där jag skrev att jag uttryckte det udda i att en gris som hade ätit antibiotika mot urinvägsinfektion hade lyckats få lunginflammation under tiden, som man botar med samma antibiotika, och att man inte hade upptäckt urinstenarna när man ändå hade konstaterat urinvägsinfektionen. Jag försökte skriva med ord som inte anklagade varken veterinären eller matte, men i mitt huvud malde mina tankar. Tankar kan man ibland inte stoppa även om man försöker tänka snällt och positivt.
Jag började fundera på att tipsa om att hon skulle låta kastrera den lille som måste vara runt 6 månader nu. Det är en perfekt ålder och en veterinär som är erkänt duktig på att kastrera utan kompikationer bor inom rimligt avstånd. En 6-månaders okastrerad kille passar inte ihop med någon annan hane mer än MÖJLIGTVIS en bebis och kanske inte ens då. Och köpa bebisar från uppfödare och djuraffärer gör vi ju inte. Det är ju det bl a gruppen står för. Men kastrerar hon skulle hon ju kunna ge en hemlös hona eller två eller fler ett bra hem 
Page 3 of 4 | Previous page | Next page