Jag vill tro…
På försommaren dök det upp en ung tjej i gruppen som lade ut en bild på en gullig marsvinsbebis, en hane. Nyfiken som jag är kommeterade jag och frågade om hon hade fler. Hon svarade att hon hade två andra hanar som var 5 år gamla. Eftersom den ene var skruttig så räknade hon med att han skulle dö snart och då hade hon inte väntat, utan köpt denna bebis så att den andre skulle han en kompis när den dagen kom. Jag tyckte det lät konstigt och oroande eftersom det är sällan tre okastrerade hanar kan samsas. Och den som skulle vara dålig var ju inte död ännu och var han så jättesjuk hade han ju rätt till lugn och ro och massor av omvårdnad och pyssel av matte till den dagen när det var dags. Då skulle väl kanske inte matte skaffa en ny liten kärlek att slösa allt på. Det ska inte vara tacken efter ett marsvinsliv i mattes tjänst. Jag började fråga lite mer, eftersom jag inte ville döma, utan förstå. Jag frågade vad det var för fel på han som var sjuk. Han hade en knöl som veterinären hade, utan vidare undersökning, dömt ut som en elakartad tumör. När jag frågade vidare om hur den kändes och om veterinären var en erfaren marsvinskunnig veterinär, förstod jag att det kunde vara ett misstag begånget. Veterinären var inte specialiserad på exotiska djur och på beskrivningen jag fick av knölen lät det som en vanlig böld/fettknöl som är väldigt vanligt att marsvin får. De kan opereras bort, med gott resultat, eller tömmas. Jag försökte få matten att åka till en annan veterinär för en andra bedömning utan att döma henne och ge henne skuldkänslor. Men jag lyckades inte och ganska snart hade den eventuellt sjuke blivit avlivad. Jag fick ont i magen när jag läste det eftersom jag vid det laget var ganska övertygad om att han inte var sjuk alls. Men jag hade inte träffat varken honom eller matten så vad vet jag. Jag kan ha fel. Jag kunde så småningom släppa det, även om jag hade svårt att ”gilla” bilder hon la in på den växande bebisen hon hade skaffat. Den kvarvarande äldre killen nämndes inte.
Hon lade en gång in ett bekymrat inlägg där ett ensamt marsvin satt i ett kallt, ouppvärmt utrymme. Vi hade kontakt via PM där jag försökte hjälpa med en lösning, men hon måste hjälpa till eftersom en okänd människa inte kan stolpa in någonstans och bara hämta. Hon skulle vara tvungen att hjälpa till att introducera den här personen på något vis och kanske bädda för att marsvinet skulle få ett nytt hem. Jag hade folk som ville ställa upp och hjälpa till, men det rann ut i sanden, för att den här unga tjejen inte tog tag i det. Nu sitter det troligen ett ensamt marsvin och väntar på att den kalla vintern ska komma och vattnet ska frysa igen…
Snälla, låt henne inte frysa ihjäl. Jag vet hur det är att sitta ensam, rädd och frusen utan att någon bryr sig om och bara vänta på döden. Jag blev räddad… Jag är älskad… Jag älskar tillbaka /Stumpan
För några veckor sedan kom ett inlägg att den äldre kvarvarande killen hade fått urinvägsinfektion och åt antibiotika mot det. Många i gruppen sände sina sympatier och önskan om ett snabbt tillfrisknande. Det är ju så den här gruppen är 
Page 2 of 4 | Previous page | Next page