Jag vill tro…

Jag hänger på en Facebookgrupp som heter Eragons omplacering av marsvin. En grupp där alla som tycker om marsvin är välkomna att skicka in bilder och filmer på sina grisar och berätta om deras senaste bravader. Ett ställe där man kan ställa frågor ut i det blå och få adekvata svar. Inga frågor är dumma eller korkade. Det enda den gruppen inte vill att man diskuterar är avel och utställningar i syfte att främja. Eftersom Eragons är just en omplacering är man inte positiv till att man sätter nya små individer till världen innan vi har tagit emot de som är hemlösa. Och majoriteten av aveln är just för att få fram den perfekta färgen i det perfekta mönstret med den perfekta pälsen etc för utställningar där människan försöker hävda sig på djurens bekostnad. För det är ju så att den perfekta hälsan och den långa livslängden är inte det som prioriteras i strävan efter ett perfekt utseende. Ett marsvin över sex års ålder är t ex inte välkommet till en utställning?!

Genom den här Facebookgruppen har jag lärt känna många trevliga, likasinnade med samma intresse som jag själv; marsvin och deras väl och ve. Eftersom alla är välkomna att bli medlemmar i gruppen, dyker det ibland upp de som tycker att avel och utställningar är det livet består av. De brukar upplysas, vänligt med bestämt, om att de är välkomna men disskussioner om sådant får de hålla i andra grupper. Tonen i den här gruppen är nämligen vänlig. Utan påhopp och elaka kommentarer. Den är där för att upplysa, hjälpa och i viss mån ”omvända” marsvinsmattar och -hussar så att de kan ta hand om sina underbara små husdjur på allra bästa sätt.

It’s all about me. Me, on top of the world. /Soso

Eftersom jag är en person som varje morgon vaknar med en hel säck full med ord och ett helt huvud fullt med åsikter och mer eller mindre värdefull kunskap efter ett liv som en nyfiken, sökande människa så kommenterar jag ofta och skriver inlägg nu och då. Jag lägger mig verkligen vinn om att bemöta alla dessa människor positivt. Min livsuppfattning är att människan i grunden är god. Det ska mycket till att få mig att ändra uppfattning om en individ och det är ingen annan som kan få mig att ändra uppfattning. Jag måste få komma fram till den själv. Det gör att jag har väldigt, väldigt goda vänner Men det gör också att jag några (väldigt få) gånger under livet har gått på riktiga nitar. Där människor har gjort mig riktigt besviken och där jag har känt mig utnyttjad och trampad på.

Jag har ett exempel som jag inte vet hur jag ska ställa mig till:

Page 1 of 4 | Next page