Coccidios, Sellnic och andra arter

Man medicinerar bara den drabbade individen eftersom ”förebyggande” medicinering inte gör någon som helst verkan för de friska individerna mer än att man försvagar deras immunförsvar och naturliga bakterieflora. De får nämligen antibiotika mot parasiten. Samma sort som man kan ge mot lunginflammation, urinvägsinfektion och annat. Det enda man kan skapa är en resistens mot antibiotika med ett sådant beteende.

Coccidios är en parasit som finns i vår miljö, precis som t ex Sellnic (marsvinsskabb). Vanligast är att coccidioserna kommer med fåglar. Hönsbesättningar drabbas ibland av dessa men även vilda fåglar kan bära på dem. Om man då betänker att det mesta våra små äter är sådant som kan ha kommit i kontakt med fåglar eller deras avföring så är det inte så konstigt. Det enda sättet att hålla den stången är att hålla livsmiljön ren och hälsosam för smågrisarna. Men har man otur och lilla grisen får nedsatt immunförsvar av någon anledning. T ex av stress, annan sjukdom, dålig livsmiljö, ensamhet, tristess, plötsliga miljöombyten för lite nervösa individer etc så kan parasiterna ta överhanden och föröka sig och bli ett problem hos den enskilde individen. För visst har man hört från marsvinsägare vars marsvin har råkat ut för ringorm, skabb, löss eller annat; ”Men… han/hon har ju inte träffat några  främmande marsvin…” Och, nej, det har de säkert inte, men eftersom parasiterna finns där hela tiden vilande latent så kan man inte skydda sig genom isolering. Parasitangreppet är troligen ett sekundärt problem som ör orsakat av något annat som man också måste få bukt med.

Så Kembra äter nu antibiotika i 10 dagar morgon och kväll. Hon har gått upp i vikt till nästan 750 gram Hon äter numera samma sak som Frej och alla andra. Hon har lugnat ner sig betydligt när det gäller upplockning och hantering eftersom jag är tvungen att plocka med henne morgon och kväll. Hon till och med stoppar fram nosen mot gräsgivan i stället för att springa långa vägar när jag kommer och tjoar tillsammans med övriga kören när det vankas frukostgrönsaker. Men hon tar inte godis ur handen (ännu). När hon har ätit klart sin medicin ska hon och Frej få några kompisar till ur min egen flock. Några trygga stadiga tanter som bara kommer höja på ena ögonbrynet när de springer så spånet yr för att jag böjer mig ner. På så sätt har jag tidigare på ganska kort tid lärt lite osäkra individer att människor är positivt. De kommer med godis och annat bra att ha och om man inte håller sig framme blir man utan. När det sedan är dags för Frej och Kembra att åka vidare till sin matte har jag en tanke på att åka med dem själv och att de då ska få med sig en av dessa tanter som tryggt ressällskap. Jag har en ganska stor transport som skulle passa för detta. Så får jag också ett trevligt sällskap på vägen hem igen. Jag diskuterade det hela med sonen för ett tag sedan och kom fram till att Stumpan eller Molly är bra kandidater till detta eftersom de är grundtrygga och skulle inte fara illa av att åka fram och tillbaka från norr med bara mig som stadigt sällskap.

Det är cooool, tycker Stumpan. Softa ner…

Page 3 of 4 | Previous page | Next page