Soso – det lilla marsvinet från Riga

Vi talade ganska länge, hennes ägare och jag, och hon berättade historien om Soso. Hon ville så väl men var också mycket blyg. Jag talade om att jag tyckte Soso var mycket tunn, men att jag tror att det kanske kan ordna till sig med tiden. När jag kom hem vägde jag henne: Soso 1½ år vägde 528 gram. När jag satte ner henne i flocken brydde jag mig inte om att gå enligt alla procedurer, med att hon skulle träffa kastraten ensam först osv. Jag bara satte ner henne. Hon har varit utan marsvinskompis sedan hon var 3 veckor så hon hade inte en enda social marsvinskunskap. Hon gjorde alla fel inom den närmsta timmen. Hon sprang fram och nosade nos mot nos. När den andre lyfte på hakan ryckte hon bara på axlarna och sprang vidare. Hon kunde inte gå, hon popcornhoppade hela tiden Hon var så lycklig så det fanns ingen i hagen som kunde banna henne.

Stumpan tog sig an Soso och snyggade till henne.

Så här glad blir man när man träffar artfränder för allra första gången sedan man var tre veckor gammal och man nu är ett och ett halvt år. Men det sociala samspelet fattar man inte alls. Det saknas en hel del beteenden och förståelse för vad de andra säger. Men hon lär sig…

Efter ett dygn var hon lite rädd för kastraten eftersom han hade ryat i ordentligt när hon tog hans favoritplats och inte flyttade sig när han kom, men det gick ganska snart över. Hennes vikt går sakta, men säkert, upp mot 600 gram.

Jag har fått förstärka kompostgallret med hönsnät eftersom Soso promenerar igenom maskorna som ingenting. Hon har lärt sig lite marsvinsmanér nu. Kurra och vicka rumpa är det hon övar mest på. Respekt för äldre är hon däremot usel på

Page 2 of 2 | Previous page