Och så var de bara 10…
De ber mig att säga åt dem att faxa igen de sitter och väntar på att faxet ska komma. Hela tiden har jag hört att det kommer och går patienter som blir omhändertagna utanför… Jag går ut och avbryter ett samtal veterinären har med en dam med en cockerspaniel. Jag säger att Roslagstull väntar på faxet och det har inte kommit. Sedan går jag in på rummet igen. Efter en stund kommer an annan tjej och gläntar på dörren, som jag stängt, för att tala om att nu har de faxat igen. Bra sa jag och ringer upp Roslagstull. När de svarar håller de på att faxa ett svar. Så vi lägger på och jag väntar.
Jag hör hur den ena patienten efter den andra får hjälp därute. Bl a en hund som är fyra år och ska få en rabiesspruta eftersom matte ska resa utomlands. Det fixas och trixas med denna hund som ska få en spruta i säkert en halvtimme. Så småningom kommer veterinären in och talar om att NU har de fått svar och att de säger att prognosen är ju inte så god eftersom han är så gammal och har tappat i vikt men de tycker att vi ska röntga i alla fall. Så vi går in till röntgen, veterinären, Kola och jag. Han trixar lite med röntgenapparaten. Jag får ett förkläde och han vill att Kola ska ligga på sidan. Han tar en bild som sedan kommer upp på en bildskärm där vi båda kan se. Då pekar han på ett område som jag tycker ser ut som lungorna och säger att det ser ut som om jag har övermatat honom. Så är det något längre ner i buken som ser lite melerat ut som han inte vet vad det är. Det ser konstigt ut, säger han. Jag frågar om man inte kan skicka bilden till Roslagstull så att de får titta på den? Nä, men jag kan ta en bild på bilden med min iPhone och skicka iväg den. Så gör han det. Jag får gå tillbaka till rummet där Knäckis väntar, med förmaning att inte ge mer mat.
Jag väntar, masserar Kolas mage. Han bajsar några små pluttar till. Till sist ringer jag Roslagstull och frågar om bilden har kommit. Ja det hade den och de hade skickat svar. Det ser ut som om huvudproblemet är att Kola har något som ser ut som små urinstenar, men först måste man ju fixa så att han äter innan man an göra något åt dem. Vi lägger på.
Efter ett tag kommer veterinären och talar om att NU har de fått svar. De säger att Kola har urinsten. Han tittar på bilden i sin iPhone, förstorar den och ser några små vita prickar som ett radband i de bakre regionerna. Ja, vad gör man åt det, säger veterinären. Kan man spola som på katter. Jag vet inte, säger jag. Jag har aldrig hört talas om att man gör det, men först måste vi se till att han äter och bajsar som han ska. Jamen han sväljer ju, det såg jag ju, när jag tittade på de bakre tänderna och bajsar gör han ju, sa han och pekade på de 11 små pluttar Kola hade åstadkommit när jag hade masserat hans mage. Jag protesterade och sa att han inte alls svalde längre och att de där pluttarna var alldeles för få. Nejdå, det blir bra ska du se. Jag skriver ut lite antibiotika, för han kan ju ha en infektion någonstans. Jag tror inte det är det som är problemet, sa jag. Jag tror han har ont någonstans och att det är därför han inte äter. Sa du skriva ut något är det Metacam för hund 1,5. SÅÅÅ starkt, sa veterinären. Det tror jag inte är rätt. Jag ber honom kontakta Roslagstull igen. Han hinner knappt utanför dörren innan jag ringer Roslagstull och berättar att han tänker skicka hem Kola med antibiotika och Metacam. Roslagstull tycker det verkar mycket märkligt och säger som jag att man måste se till så att Kola äter och bajsar. De frågar när jag ska åka hem. Jag skulle ju kunna komma till dem. Men det är ju först om två veckor. De säger att deras veterinär ska ringa upp min veterinär.
Det dröjer en liten stund och veterinären kommer in med två recept, ett på Bactrim och ett med Metacam som han inte skrivit färdigt ännu. Han har inte hittat någon dos, säger han. Han frågar om han kan skriva en dos för hund och så får jag ta reda på vad det ska vara själv sedan. Jag kan fråga Roslagstull säger jag, eller också kan du göra det, för deras veterinär ska ringa dig. Ska han?, säger veterinären. Ja, vi måste ju få Kolas matsmältning att fungera. Jamen det GÖR den ju, säger veterinären och går ut ur rummet. Ett tag senare kommer han tillbaka med receptet med Metacam, med dosering. Har du talat med Roslagstulls veterinär, frågade jag. Ja, sa han. Det var han som gav mig dosen. Men… talade ni inte om att ge Kola något som kan få igång hans matsmältning? Det är någon medicin som börjar på B, om jag minns rätt, sa jag. Jo han nämnde att vi borde göra något, men han var så hemlighetsfull om vad det var som skulle göras och vad som skulle ges. Det lät som om det var någon blandning av något, sa veterinären. Men jag tycker han ser ut att må ganska bra.
Page 3 of 5 | Previous page | Next page