Marsvinsträffen 2012
När jag sedan skulle åka hem hade jag riktigt ångest. Nu när Lilla Bu inte fanns längre kunde jag ju behålla den charmige, snygge Anton, som dessutom är i samma ålder som Maritza. Mina marsvin är nämligen gamla. De är mellan 5 och 6 år allihopa, utom Maritza som fyller två i oktober. Risken är att hon blir ensam kvar inom de närmsta två åren. Då skulle det vara bra att ha en kastrat som är jämnårig. Det var redan klart att Jasmin skulle följa med mig hem eftersom hon var underviktig. Hon ska få äta upp sig innan hennes öde bestäms.
Men samtidigt var det ju den lite hunsade, svage, magre, lille, gamle och skröplige Arne, som rest hela vägen till Öland för att träffa en tjej som gick och dog innan han ens fick chansen att vara snäll mot henne. Han hade gått tillsammans med min flock under träffen. Den första dagen höll han verkligen låg profil och låg mest och tryckte i höet inne i transporten som var hopkopplad med hagen, men dag två var han ute och kurtiserade mina snälla tanter lite försiktigt och på eftermiddagen såg både jag och en till att han popcornhoppade flera gånger i rad. Farbrorn hade ju levt upp bland mina snälla och vänliga tanter. Hur skulle jag nu ha hjärta att skicka tillbaka honom. Skulle han fortsätta vara lika glad då?
Page 3 of 4 | Previous page | Next page




