I dag åker vi hem…

Nu tar jag mig en liten paus i pack och städet. Jag är ju ensam kvar vid stora, stora huset vi huserar i några veckor varje sommar. Det är alltid så vemodigt att plocka ihop utehagar, höbingar och sommarleksaker för grisarna. Jag vet ju att några av dem inte kommer att komma tillbaka till den här paradisön. Rosornas ö, sagans ö i havet… Ja den har många namn, men för grisarna är det grönskans och den variationsrika betesön. Även om det blåser ibland så presenningen, som matte sveper runt hagen, slår så är det solsken och dräglig temeeeratur är vi ute. Men nu är det dags att ta farväl av den här Gotlandssommaren och fortsätta med sensommaren på Kringelkroken i stället.

I maj stod huset och omgivningarna i vårskrud och bara väntade på att vi skulle komma och njuta av allt som finns. Nu är sommaren snart slut. Men vi kommer tillbaka…

Men några av oss kommer komma tillbaka och då ska vi minnas de som inte återvände hit till östra Östergarn…

Sommarn kommer

Sommar – det är när solen kommer över Östergarn.
Sommar – det är när bromsar brumma och myggen blir med barn.
Sommar – det är när månen speglar sig i havets glans.
Visst skulle det va’ trist, skulle det om sommarn inte fanns.

Sommarn kommer med sol,
kommer över hällmark och sten,
över förfäders ben,
över martall och en.
Över ros och ruin,
liksom över blommor och bin
skiner solen igen om sommaren.

Vackert – kan vara mossa på en gammal sprucken sten.
Vackert – kan va’ att hålla ut fast bärgningen är klen.
Vackert – kan vara sån’t som kallas fult nån annan stans.
Visst skulle det va’ trist, skulle det om sommarn inte fanns.

Sommarn kommer med sol…