Änkan, Molly

Nu hade min brors familj åkt till landet och redan dagen därpå upptäckte de att PimPim inte mådde bra. Han åt inte. Självklart var det helg och kväll. De fick tag på distriktsveterinären som i alla fall hade Critical Care som de kunde köpa så de kunde stödmata honom. På måndagen gick de till en smådjursveterinär som kunde ge dropp med B-vitamin, men hon kunde inte hitta PimPims problem. De fick åka hem med honom och fortsätta stödmata. Med jämna mellanrum hade jag och min bror kontakt. Men PimPim gick inte att rädda. Han dog i min brors famn sent på kvällen den 17 juli. Han bodde i samma familj från han var sex veckor gammal till den dag han dog, då var han sex år gammal. Och han var älskad och önskad hela vägen.

Nu har de bestämt sig för att deras marsvinsera är slut, men samtidigt är ju Molly väldigt älskad också. Därför bad de mig att låta Molly få flytta in i flocken. Det är fortfarande en bestämd dam, som vet var skåpet sa stå, men med lite fix och trix så håller hon också på att smälta in. Nu någon vecka senare har hon dessutom hittat en riktig kompis i Musse, en av de fem sheltisarna. Ser man Molly finns Musse i närheten och tvärtom.

Page 3 of 3 | Previous page