Ormmat

Den 29 januari var det dags igen. Jag jobbade den helgen på en mässa för teknisk dykning som min dyklubb arrangerar vart sjätte år, då jag fick ett telefonsamtal med en fråga om jag kunde ställa upp. Det var sex stycken små individer som behövde skjuts från en tjej som hade haft marsvinsuppfödning i några månader till hon fick någon ohyra som hon inte behärskade. Och eftersom hon inte gick till veterinären utan till olika forum och följde deras råd så hade hon doppat dem i rengöringsmedel för stall i tron att det skulle ta bort ohyran. Det dödade troligtvis flera av marsvinen.

Hon hade hursomhelst tröttnat på marsvin och ohyra så hon hade skaffat ormar, spindlar och skorpioner i stället. Nu skänkte hon bort dessa kvarvarande sex, varav en var en treveckors unge, till den som kunde mata en orm med dem! Det var alltså ett krav för att hon skulle släppa iväg dem. Hon hade inte råd att avliva dem på riktigt sätt och ansåg att det var det snabbaste humanaste sättet att låta dem dö på… och hon ansåg dem alltför angripna för att kunna räddas. Hennes egen orm var för liten för att ta så stora byten och därför annonserade hon ut dem som foder på ett reptilforum.

Mitt jobb var att vara mellanhand mellan en fiktiv ormägare, som var villig att ge dem till den fiktiva ormen, och henne. Det var svårt att inte visa sitt riktiga jag och bara spela med i spelet, men det gick. Jag spelade helt okunnig och lite lätt korkad. Jag hade med mig tre bananlådor och hon fick själv packa ner dem i lådorna. Hon såg till att de fick med sig hö och vitkål. Hon glömde att ta betalt och hon talade också om för mig att om man doppade den lille ungen i rengöringsmedel så kanske han kunde bli räddad. Han hade nog inte blivit smittad ännu. Jag tror att hon faktiskt hade lite dåligt samvete ändå när det nu skulle ske, men jag gjorde inget för att underlätta. För henne får de vara döda och uppätna av en orm. Jag bara försökte ta mig därifrån innan jag fullständigt skulle tappa besinningen. Jag var tvungen att stanna på en bensinmack och skaka färdigt och gråta en skvätt samt se till att de hade det så bra det bara gick där i bananlådorna. Det var då jag tog bilderna. Dessa sex fick skjuts till en som som arbetar för Marsvinshjälpen. Några hade tjejen tagit emot för att de skulle omplaceras. Nu blir det verklighet för dem.

3-veckors pojke med mamma som inte vill bli uppätna av en orm.

Två jättetrevliga och tama killar som också vill leva.

Ett par äldre honor varav den ena senare dog

Den äldsta honan dog några dagar efter. Antagligen pga doppen hon fått, men de andra fem lever ohyrefria i all önsklig välmåga i dag. Däremot vet jag inte om alla är omplacerade ännu. Jag vet att personen jag lämnade dem till blev väldigt förtjust i dem och kanske har behållit någon eller några av dem.