Inspiration.

Jag är kreativ i stötar och just nu är jag förkyld, har tappat rösten och är lätt rastlös eftersom jag har gått hemma hela dagen. Men då kan man ju hitta på saker också

Irene var här i helgen och bland allt hon hann med så tog hon en hel bunte marsvin med sig när hon åkte hem. Några var mina som ska på pensionat. Det berättar jag mer om i ett annat inlägg. En hade blivit utannonserat på Blocket och hämtad av mig. Hon har bott hos mig i en vecka i väntan på skjuts till Irene (berättar om det sedan också) och åtta kom, en och en eller två och två, i banankartonger på söndagsmorgonen. De var grisar som stått i kö i väntan på plats hos Marsvinshjälpen och eftersom Irene hade i princip tomt på omplaceringen fick de köande erbjudande om att lämna sina små till Eragons i stället.

Nu kom många med sina burar och andra tillbehör. Sånt fick ju inte plats i bilen så det puttades in i vårt garage. I dag har jag gått igenom vad som hamnade där. Man kan utläsa mycket ur de tillbehör som följer med om man roar sig med lite detektivarbete a la Sherlock. Det ska jag också berätta om senare

Det jag tänker berätta om i detta inlägg är den enda transportburen som kom. Det var en blå, ordinär, lite sliten med mineralavlagringar i hörnen av det  som är efterlämnat när man har åkt i den. Dvs kissfläckar som inte går bort med diskmedel. Jag hade skurat burar hela dagen när jag kom till den så den åkte på en magisk kur den också och blev som ny. Kissfläckarna försvann och hela buren blev ren.

Tom, hal, kall och tråkig transport.

Något jag har funderat en del på är varför transportburar är så oinbjudande. Tacka tusan för att våra djur inte tycker om att resa när det som erbjuds är en hård och, framför allt, hal plastyta att sitta på under den skumpiga och vingliga färden. Som marsvin får man ju med sig en rejäl tuss hö och kanske till och med en bit gurka om färden blir lång, men det är fortfarande kallt och halt och inte mysigt alls att sitta i transporten. Och kissar man så blir det blött Länge… Matte eller husse har säkert tänkt på att lägga en handduk i botten. Men den knölar mest ihop sig och är jag lite osäker så försöker jag gömma mig under den och om jag då kissar blir det blött i alla fall. Länge…

Nää!! Nu uppmanar jag alla som äger en transportbur att göra något med den så att den blir mer inbjudande och trevlig att resa i. Så här gör jag:

Jag börjar med att klippa till en bit skumgummi som blir lika stor som botten på transporten. Finns att köpa på större varuhus eller i sybehörsaffären.

Skumgummi

Så tar jag en bit plastad frotté som man har för att skydda madrassen i småbarnssängar. Finns också på sybehörsaffären på metervara.

Plastad frotté

Efter det letar jag rätt på något som är starkt uppsugande. Det finns olika varianter, jag använder Zoorb som jag köper från Kanada, andra använder inkontinensskydd som man använder i sängen till gamlingar.

Något som suger upp vätska. Inkontinensskydd t ex. Bör vara tvättbart, men inte ett måste.

Som ni ser är jag inte millimeter-petig. Nu kommer vi till det som en del tycker är läskigt. Nu ska vi SY!!
Jag har en del stuvbitar efter mitt andra syende. Där rafsade jag fram en lagom bit fleece som jag klippte till efter skumgummibiten. Fleece är så kul att jobba med. Man behöver inte fålla och sånt. Man klipper till en fyrkant som är dubbelt så lång, drygt, som skumgummibiten och så ska den vara cirka 2-4 cm bredare. Ingen millimeterpassning här heller. Den får bara inte vara mindre.
Så tar jag och viker den på mitten och syr en rak söm på var långsida. Klipper av trådarna. Då har jag skapat mig ett madrassöverdrag till min transport.

Madrassöverdrag

Vill man snitsa till det lite kan man ge sig på syendet igen och sy två små sömmar på tvären över hörnorna i botten på madrassöverdraget.

Den här sömmen syr man med påsen ut-och-in

När man sedan vänder överdraget rätt blir det så här i hörnorna:

Jag är en lite surmulen hörna...

Jag ser något gladare ut

Sedan tar man sin madrass med den plastade frottén närmast skumgummit, det sugande materialet utanpå och så trär man in det i det nysydda överdraget

Visst ser det mysigare ut. En tuss hö och en gurkbit på det här så kan man sova sedan.

Vill man kan man börja sy band att knyta ihop öppningen med. Dragkedja är i vägen när man ska in med allt i överdraget och knappar kan bli uppätna. Men jag bara viker ner tyget över öppningen. Man ska inte krångla till det. Detta tog mig cirka 15 minuter att färdigställa. Efter att det är använt och nedsmutsat tar jag bort skumgummit och tvättar resten i 60 grader i maskin och torktumlar det. Så är det färdigt att användas igen.

Nu kommer vi till överkursen:

Har ni tänkt på hur det måste kännas att sitta där i transporten? Om jag vore ett marsvin skulle jag vilja att världen inte blev så påträngande. Om det blåser och är kallt är det inte ett dugg trevligt med gallerdörr och ventilationshål. Och alla ljud är ju jätteläskiga. För att inte tala om alla andra djur som nosar i dörren, hundar, katter och människor. Därför har jag sytt ett överdrag. Inga konstigheter här heller egentligen. Ett tygstycke som räcker från golvet på ena sidan, över hela transporten och ner till golvet på andra sidan. Två fyrkantiga tygstycken som får bli kortsidor syr jag fast och så sprättar jag en glipa för handtaget på ovansidan. Jag använder självklart fleece Här är en fleece jag har fått från Irene som kom till användning.

Nu släcker vi ljuset,dämpar ljudet och stänger dörren mot omvärlden.

Utan överdrag

Och med överdrag

Så kom igen nu. Gör resan lite mindre skrämmande för era smågrisar. Mina kliver glatt själva in i transporten och jag inbillar mig i alla fall att de verkar mindre stressade efter att jag började göra dynor till transporterna. Och om man nu inte vill ge sig på att sy ett överdrag till hela transporten kan man faktiskt bara ta en fleecefilt och lägga över. Ett tips är att spänna fast filten undertill med t ex lakansspännare eller sådana där klämmor man sätter fast barnens vantar i jackärmen med.