Naturligt?

Vi talar ofta om att ge våra marsvin så naturliga förutsättningar som möjligt så att de ska må så bra som möjligt.

Men om man har ett marsvin som inte beter sig ”naturligt” då?

Jag har ett marsvin som bitvis beter sig mer som en hund än ett bytesdjur. Hon kommer glatt steppande tiggandes så fort det kan vara tillstymmelse till godisutdelning. Om en terrier i ren iver över de intressanta djuren i uteburen skäller öronen av alla är det hon som joggar fram för att nosa efter vad det är för en konstig typ som låter så underligt. Jag talar om Stumpan.

Stumpan slappar framför TVn

Så har jag en annan som kanske inte diggar att stå nos mot nos med en stormskällande terrier, men som knatar omkring på golvet mellan alla fötter, kända som okända, hittar en mysig vrå där hon kan flyta ut eller sussa en stund. Vill du plocka upp henne är det inga problem. Alla knän är potentiella klapp, kli och sovplatser. Finns det dessutom en gottisbit är hon fullständigt såld. Softa och sova är inga problem. Tappa något riktigt slamrigt i golvet. Hon lyfter knappt på huvudet. Sitter hon med ryggen mot dig och du petar på hennes rumpa för att få uppmärksamhet är det knappt så hon reagerar. Nu talar jag om Niña.

Uff, uff... Var det inte så här, ungefär, Kajsa gjorde? Titta matte! Jag kan!! (Minns ni Kajsa? http://kring.kringelkroken.se/blogg/wp-content/uploads/2011/04/Bajs-%C3%A4r-gott.jpg )

Den tredje flanerar omkring som om världen vore hans. Ser lite illa, men hör desto bättre. Honom kan man plocka med lite hur som helst. Borsta tänder eller pälsen. Jaha, verkar han tycka. Tycker att det är helt okey att bli upplyft bara man har talat om att det är det man tänker göra, först. Men man måste inte lyfta upp för att gosa med honom. Att bli lätt masserad över öronen kan få honom i fullständig trans. Han blundar njutningsfullt… till det blir lite för mycket så att man måste ruska sig Tomas is the man.

Dags att borsta tänderna, Tomas.

Så har vi Maritza. Tjejen mot vår lilla ström. Hon är MYCKET naturlig. Skulle aldrig sitta kvar framför en skällande hund. Försök att plocka upp henne bara så där. Nä! Det går inte för sig. Hon har, efter mycket träning, speciella plock-upp-ställen. Det är platser där hon känner sig så trygg så att hon kan koncentrera sig på att sitta still och inte, per automatik, springa iväg. Flyta ut och sussa i famnen bara så där? In your dreams, baby! Då krävs det något att krypa in i och under och en tålmodig ägare till knäet som sitter still, länge. En långfilm sådär… Tigga mat kan hon. LJUDLIGT!! Men att kila fram över golvet och hämta det som bjuds går inte. Golvet är nämligen läskigt. Finns det ingen sammanhängande remsa av mattor, handdukar, filtar eller annat fram till matkällan blir det väldigt jobbigt. Hon rusar fram och tillbaka oroligt pipande längst bort i köket från kylskåpet sett. Alla försök till lock och pock utlöser bara ännu mer förtvivlade pip- och springsessioner. Det här är tjejen vi jobbar mest med. Det är hon som oftast får sitta i knäet framför TVn. Hon blir dagligen gullad och klappad med. Hon blir lyft fram till gottiset vid kylskåpet så att hon får ta det hon vill ha och sedan springer hon tillbaka, över golvet, till den trygga tillvaron på fleecen längst bort. Och det hjälper sakta och säkert. I går rusade hon helt plötsligt rakt över golvet upp på trasmattan framför kylskåpet. Tog det hon ville ha och SATT KVAR och åt det tillsammans med de andra. Då känner man något varmt sprida sig i hela hjärtat :-)

Här hjälper Maritza en av hussarna med datorn. Modernt svin.