Att fota miss och mr Eragons

I gruppen Eragons omplacering av marsvin på Facebook pågår en liten tävling. En tävling där våra grisar får komma i fokus av rätt anledning; För deras fantastiska personlighet, eller deras fotogenuique. INTE för att de har hårstråna på rätt plats i rätt färg med rätt veck på de rätta öronen. Har rätt ögonfärg och har åkt långt i en trång transport för att inte rufsa till den långa pälsen som aldrig blivit klippt, ens när sommaren var som varmast.

Vi tar en bild på vårt älskade Eragons-svin hemma. Laddar upp den i ett album gruppen har, berättar om grisens fantastiska personlighet och kanske en del om dess bakgrund, om vi vet den och om det passar forumet. I kväll kl 20.01 påbörjas röstningen som går till så att var och en får rösta genom att ”gilla” på facebookvis våra tre favvisar. Det kommer bli HYSTERISKT svårt att välja!!

Det är just nu 40 anmälda guldklimpar, inkluderat mina egna två Eragonsianer. Mirjam är den som hittills kommer få det enklast eftersom jag antar att det inte är tänkt att man ska rösta på sina egna. Mirjam har 13 marsvin i sin flock (avundsjuk) och 12 (!) av dem kommer från Eragons. Det gör att hon bara har 28 stycken kvarvarande deltagare att välja mellan. Vi andra vrider oss i våndor…

Jag har under veckan som gått försökt att ta några representativa bilder på Tomas och Maritza för att göra dem rättvisa i tävlingen. Det är inte lätt. De har förmågan att göra allt gulligt och vara som sötast när jag inte har kameran i närheten. Under tiden jag hämtar den lägger de sig under närmsta pall och somnar eller också flyr de fältet småfnissande åt mina lönlösa försök. Då blir bilderna så här:

Tjadå! Nu sticker jag...

Alltså.. nu går jag!

Spring!!

Till sist försökte jag tala Tomas tillrätta.

-Snälla Tomas. Du måste väl inte springa iväg så fort kameran kommer fram?

Svaret blev: -Jooo!

Då siktade jag in mig på Maritza…

Vad gör du??

-Maritza. Kan inte du sitta still. Bara en halv minut?

-Nää!

Då lyfte jag upp dem i soffan där utrymmet är begränsat.

Maritza: -Men Tomas! Kan inte du sitta längst fram?

När jag så hade fotat närmare 500 bilder hade jag några som var presentabla. Nu gällde det att välja dem som gör mina busgrisar rättvisa. Jag hittade dessa bland annat:

Jag-är-väldigt-nyfiken-Maritza

Jag-är-så-ludd-söt-Tomas

Men det slutade med att jag gjorde litet jobb i Paint (enda bildprogrammet jag klarar) och sände in dessa:

Maritzas båda sidor

Tomas ur tre vinklar

Alltså! Jaaaag har ju jättesvårt att tro att inte dessa gullegrisar sopar mattan med övriga deltagare!! ;-D

Och om det nu skulle bli så att de inte gör det kommer jag stryka på foten. Konstatera att ingen fattar någonting och belöna vinnarna med varsin hemmasydd gosekub. Det senare har jag inte talat om för någon förrän nu, men om någon lyckas vinna över mina übersöta guldgrisar är de verkligen värda en av Kringelkrokens gosekuber.

Må charmigaste, luddigaste, kramgoaste, högljuddaste, försiktigaste, gåpåigaste, hungrigaste, knasigaste och allt-annat -jag-kan-komma-på-igaste… vinna!