Nu har jag sytt igen.

Jag tycker det är riktigt kul och till och med avkopplande att arbeta med mina händer. Jag har ett arbete som nöter mer på hjärnan än kroppen om man säger så. Jag tycker om att skapa och får en kick av att se ett resultat. Jag backar inte för att skruva på bilen eller tapetsera eller måla fönster eller sticka, virka och sy eller något annat handarbete. Det som jag har fastnat för just nu är att sy till grisarna.

Det finns en gammal tygaffär mitt i Stockholm, Ohlssons Tyger på Sveavägen, nästan hörnet Kungsgatan. De har tyger i två plan. Gardiner och mer inredningstyger på övre plan och klädestyger och annat på nedre. På nedre plan finns också fack längs med en gång med stuvbitar uppdelade på bommullstyger, mönstrade och enfärgade, fleece, mönstrat och enfärgat etc. Det kostar per kilo. Det har blivit min gottisaffär. Vet ni hur mycket roliga, läckra, mysiga och fina tyger det finns!

Det har nästan blivit ett gift. Maken frågar: Vad ska du med alla alster till?? Jag försöker försvara mig med att det behövs en hel del eftersom jag vill att det ska vara rent hos grisarna och då krävs det många ombyten. Har ni förslag på skäl till varför man ska ha oräkneligt många mys-påsar, -tunnlar, -grottor, -korgar osv tar jag tacksamt emot.

Jag är säker på att det finns fler än jag som lider av detta. Vare sig man skapar själv eller handlar av andra. Bosse och brudarnas matte har myntat uttrycket ”Vem har sagt att detta med marsvin inte är en prylsport?” Hon har så rätt så…

Fyrtal i gosekuber

Tunnlar i resttyger

Mjuka dynor att ligga på

Fler dynor. Man hittar udda tyger ibland. Fleece med ett känt traktormärke på.

Page 1 of 2 | Next page