Urinvägsinfektion, blä
Niña har fått urinvägsinfektion, igen.
Just på Niña är det min stora fasa eftersom hon reagerar väldigt negativt på Baytril som är den antibiotika som har bredast spektrum när det gäller att slå ut bakterier. Hon har fått en enda dos Baytril i sitt liv och den höll hon på att dö av. Hon satt i ett hörn uppburrad och skakade efter bara någon timme när hon hade fått den. Hon åt inte, drack inte och framför allt var hon helt apatisk. Stöd/tvångsmatning och att vi upptäckte det så snabbt var det som räddade hennes liv.
Bactrim är en annan antibiotika som fungerar för det mesta och det var den som gjorde susen den gången. Men Bactrim slår inte ut alla typer av dumma bakterier som kan finnas i en blåsa på ett marsvin.
Jag upptäckte näst sista dagen på Gotland att hon nog hade urinvägsinfektion igen. Hon är ju som alla marsvin, mästare på att dölja att hon inte mår bra. Men när jag hörde henne tjuta två rum bort, rusade dit för att se vad som stod på och fann henne sittande helt stilla, de andra bara tittade på henne förvånat, och när jag tittade på pep hon högt flera gånger. Då förstod jag att hon nog försökte kissa. Jag ringde till vår veterinär hemma, förklarade läget och vi kom överens om att Niña skulle få en tid redan på morgonen efter att vi kommit hem och fram till dess skulle hon få Metacam, smärtsillande och antiiflammatoriskt, som ändå alltid finns med i bagaget eftersom både Stumpan och Kajsa medicineras med det mot sin artros.
Niña är en ganska stor och kraftig dam som behöver en rejäl dos och när hon hade fått den dröjde det inte länge innan hon kissade en stooor pöl, gick och lade sig i sitt favorithörn och somnade som en stock. Lilla, stora gumman… Redan tidigt nästa morgon upptäckte jag att dosen inte räcker i 24 timmar. Niña tjöt. Då provade jag att ge henne en halv dos på morgonen och en halv dos till natten. Det fungerade
När vi var hos veterinären bestämde vi att eftersom Niña är så känslig och jag inte vill experimentera så togs ett sterilt urinprov som det odlades på så vi visste vad det var för bakterier som skulle bekämpas och vilken antibiotika som fungerar på just dem.
Ett sterilt urinprov tas, för dem som inte vet, med en tunn nål som man sticker genom bukväggen in i urinblåsan. Antagligen känns det inte mycket alls. Katter som man gör detta på brukar inte reagera ett dugg. Marsvin är ju mer ömhudade än andra djur och de tycker dessutom väldigt lite om att ligga på rygg, så de brukar protestera mer. Men alternativet att kanske ge en hel vända med Bactrim t ex och sedan upptäcka att det inte hjälpte är sämre, resonerade jag. Eftersom detta ska göras sterilt gör man inte det i ett vanligt undersökningsrum utan på en operationssal, så man bar iväg Niña. Barbara, veterinären, hade känt på hennes blåsa och konstaterat att den inte var full, men hon skulle göra ett försök med en gång. Ganska snart kom Barbara tillbaka och berättade att så snart Niña hamnade på bordet hade hon kissat! Typiskt. Så Niña fick stanna kvar hos Barbara, och få en massa vatten och dropp, och jag fick gå på sta’n till man hade fått provet. Det tog hela dagen. Niña är en rätt cool tjej så hon brukar inte hetsa upp sig (Bilder kommer här nedanför på det.) men det visade sig att så snart Barbara bara sneglade på Niña så kissade hon 
Page 1 of 2 | Next page