Uppfostra matte och hårdsmälta nyheter…

När Maritza kom in i vår flock tog Niña på sig uppgiften att uppfostra henne. Det var Niña som Maritza tydde sig till när hon tyckte vi var för påträngande. Det gör hon fortfarande. Så stor Maritza är så är det Niña hon försöker gömma sig bakom när det hettar till. Det är riktigt kul att se. Nu är ju Niña ganska stor, men så liten är inte Maritza längre…

Maritza och Niña myser i knäet

Hur som så fortsätter Niña att uppfostra sin omgivning på sitt milda, men bestämda, sätt.

Niña försöker berätta att hon inte tycker om att bli tvingad att ta medicin. Hon nyper försiktigt tag i mina kläder och drar försiktigt. Tittar på mig förebrående. Låtsas ta doseringssprutan i munnen men egentligen biter hon tag i den vid sidan om öppningen, rycker den ur händerna på mig och med en snygg knyck på nacken, släpper den på golvet. Det är inte bara mot mig hon gör så. Sonen har också fått samma behandling. Allt det här gör hon lugnt och försynt. Inga stora åthävor. Hon kämpar inte, försöker inte fly och hon sitter kvar och tar sin medicin sedan när hon har fått säga sitt. Det där med att nypa tag i kläderna gör hon även när det ska klippas klor och annat som hon inte riktigt uppskattar.

Hon har många små egenheter, Niña.

Hon är den enda i flocken som river sönder tidningar. Hon äter väldigt lite av dem. Nej, hennes grej är att riva dem sakta, sakta och njutningsfullt i remsor… långa remsor. Man ser riktigt tillfredsställelsen hon får när hon gör det. Hon får nästan ”ståpäls”. Det är ju tur att hon inte äter så mycket. Trycksvärtan är inte bra. Vi brukar säga att hon smälter nyheterna. Men det är ju dåliga nyheter i större mängder för en marsvinsmage.

Hon är en riktig myspåse i famnen. Helst ska hon ligga mot magen med stöd av en arm. Då flyter hon ut till oanad längd och ser nästan ut som en plattfisk med sina kinder som trycks upp så huvudet ser alldeles platt ut.

Tittut

I husses famn

Sonen har en grå morgonrock som hon fullständigt älskar. Har han den på sig när hon är i famnen dröjer det inte länge innan hon är inuti den. Om han inte öppnar upp den på framsidan så att hon kommer in så missar hon inget tillfälle att krypa in i den via ärmen. Så stor hon är så klämmer och kryper hon upp via ärmen och armhålan till hon är där hon vill vara. Hon ska få ärva den morgonrocken när sonen köper en ny…

Inte så skarp bild, men den illustrerar vad Niña tycker om morgonrocken