Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Läskigt!


   Jun 23

Läskigt!

I går kväll hände något läskigt hemma. Jag skulle ge grisarna lite blomkålsblast. Som vanligt hängde gänget vid avspärrningen jag gjort så Kajsa ska få en egen hörna. Nästan alla står med framtassarna mot väggen till hagen. Även Kajsa, på sin sida. Plötsligt hör jag en smäll i smådjursgallret som sticker upp ovanför avspärrningen. Det satte jag ju dit så inte Maritza ska kunna hoppa över. När jag tittar efter så ser jag Kajsa sitta med nosen tätt mot gallret. Jag undrar vad hon nosar på. Men så ser jag att hon sitter fast i gallret med munnen/tänderna!

Det gula gallret Kajsa fastnade i med tänderna.

Hon hade antagligen försökt med ett kobrahugg mot någon på andra sidan gallret av någon anledning, öppnat gapet stort, inte sett gallret och helt enkelt i farten lyckats gapa över tre trådar. Smällen jag hörde var säkert när hon med kraft tryckte tänderna över gallertråden. Där satt hon med vidöppet gap och kunde inte gapa så stort så hon skulle komma loss igen. Vad gör man?? Jag tänkte inte så mycket utan ser att hennes undertänder är så där precis på kanten till gallertråden så med lite hjälp borde hon komma loss om jag skulle kunna trycka tänderna neråt samtidigt som jag böjer den gallertråden upp mot mitten av Kajsas gap. Det fungerade!

Hon satt fast i kanske 10-15 sekunder, men under den tiden hann jag tänka mycket. Allt ifrån var närmaste avbitartång fanns, över om jag skulle klara att knipsa gallret med den, till om ett marsvin kan andas ordentligt med munnen öppen till bristningsgränsen.

Efter noggrann undersökning av tänderna och fortsatt utfodring med blomkålsblast och hö kan jag konstatera att Kajsa inte har tagit skada av händelsen. Hon brydde sig faktiskt inte alls när hon kom loss. Hon bara fortsatte tigga blast :-O

En sak är klar: Jag hoppas Kajsa har lärt sig att inte gapa efter mycket och jag ska fundera på ett alternativ till gallret. Jag är så glad att det inte hände när ingen var där. Men samtidigt tror jag att det hände just för att jag var där med något de gärna ville ha. De hoppade, skuttade, pep och tiggde. Spänningen steg och Kajsa, som ser dåligt, reagerade på skuggorna som hon kanske uppfattade som hotfulla eller irriterande. Det hade inte hänt om ingen var där.

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

3 kommentarer

  1. Eleni skriver:

    Phew, skönt att höra att det gick att ”reda ut” så bra.

  2. Marie skriver:

    En sån rysare! Det är inte klokt vad de kan hitta på, de små liven. Vilken tur att det gick så smidigt att få bort henne…

  3. Elin skriver:

    Så läbbigt, tur att det hände när du var där. Om man gapar efter mycket… ;)

Svara














Switch to our mobile site