Kring Kringelkroken

Det var någon som sa; "Ett kök utan marsvin är tråkigt."

Sorg… och lite glädje


   Apr 18

Sorg… och lite glädje

En god vän dog alldeles för ung i går. Det fick jag reda på i dag på morgonen. Jag visste att det var illa, men inte hur illa. Vilken start på en ny vecka…

Jag har läst om andras förluster under helgen och jag har tänkt mycket på ett litet liv som jag inte kunde rädda för snart två år sedan. Eleni har hjälpt mig att föreviga Tuss precis så underbar som hon var. Tack.

Alla ni som förlorat någon. Jag lider med er. Jag vet inte om det är en tröst, men jag brukar försöka tänka så att den som dog lider inte mer. De har det bra nu. Det är vi som är kvar som det är synd om. Bland det svåraste beslut man kan ta som ansvarig för ett litet liv, det är att släcka det. Men ibland har vi inga val. Det är inte rätt att för sin egen egoism låta någon lida när allt vi någonsin kan göra är gjort. Jag önskar ibland att detsamma gällde för människor.

Min vän fick sin dom bara några dagar innan hon dog. Jag tror hon gjorde det jag är övertygad om att min farfar gjorde;

Han var gammal och ganska ledsen. Alla hans vänner hade dött. Han bodde på ett åldringsboende och tyckte att alla där var så gamla, fast han själv var äldst. Någotsånär frisk i kroppen och klar i huvudet. Hörde väldigt illa. En kväll gick han runt och tog i hand, sa tack och adjö, nu går jag och lägger mig. Nästa morgon vaknade han inte mer. Jag tror han hade bestämt sig. Han ville inte mer. Han var trött. Jag tror alltså inte att han tog livet av sig, utan han bara bestämde sig att nu är det bra och så lade han sig och somnade in. Jag vill tro att min vän gjorde detsamma. Hon sa att hon inte orkade kämpa mer senast jag hörde något av henne. Det var i fredags.

Kramar till alla som behöver utdelas från Kringelkrokarna!

Nu muntrar vi upp oss med knäckebröd:

Knäckebröd from Camilla on Vimeo.

Maken tycker om Sportknäcke. Det gör grisarna också… Utom möjligtvis Kajsa. Eller också missade hon evenemanget pga taskig hörsel och syn. Hon fick en liten bit efter jag hade slutat filma. Den uppskattades. Vill också tillägga att de inte fick behålla alla bitar. Det var lite väl generöst…

Du kan se alla svar till detta via RSS 2.0 feed. Du kan svara, eller peka tillbaka fran din egen sida.

2 kommentarer

  1. Eleni skriver:

    Så tråkigt, jag skickar stora styrke-tröstkramar. Det är verkligen något tungt att bära på för oss som är kvar. Jag brukar också tänka att de som gått vidare ju vill att man är glad och lycklig, på något sätt blir det en gåva att hålla de i minne genom sin egen glädje.

  2. Susanna skriver:

    Kloka ord. Så fint på något sätt att bara bestämma sig för att man är färdig på jorden.

Svara














Switch to our mobile site