Levande charader eller ”Får vi gå påskkärring?”

Skärtorsdag! Det ringer på dörren med jämna mellanrum. Utanför står de allra sötaste påskkärringar med en liten korg. Påskäggen vittjas på påskgodis så att de har något att smaska på när de reser till Blåkulla.

Då hör jag någon vissla från hagen: Phui, phui, Matte! Matteeeeee!!
Jag går dit för att höra vad som står på.
Det är nyfikna Stumpan som undrar: Vad är det som händer? Vi hör en massa prassel med påsar och små röster som säger konstiga saker. Sånt brukar betyda att vi har besök av såna där små mattar och hussar som bjuder på gottis. Var är dom??
Jag förklarar att det är skärtorsdag och att barnen i kvarteret går runt bland husen utklädda till påskkärringar och får lite gottis i sina korgar.
Så de kommer inte med gottis till oss då?
Nä, de får för att de är så söta när de har ansträngt sig och klätt ut sig.
Jag vill också gå till grannarna, vara söt, och få gottis, säger Stumpan.
Jag med, tjoar Kajsa och Niña. Maritza, som inte riktigt har fattat eftersom hon mest har sprungit runt högt och lågt, stannar upp och piper; Jag också. Tomas, muttrar något om att det verkar lite tjejigt men godis är ju gott.
Men ni ser ju inte det minsta ut som något som har med påsken att göra, försöker jag protestera.
Men de får ju för att de är söta sa du ju, säger Stumpan. Jag är söt. Titta!

Sockersöt Stumpa

Jovisst är du söt, Stumpan, men det är meningen att man ska likna något som har med påsken att göra.

Det blev tyst en stund sedan säger Kajsa; Titta på mig då! Jag kan likna en höna.

Hönan Kajsa

Ja, och titta på mig. Jag har lika många färger som ett målat ägg, säger Maritza.

Färgglad Maritza

Jag tycker fortfarande det verkar lite tjejigt och jag kan inte komma på nåt att likna. Men jag kan se bedjande ut och krafsa på dörren, säger Tomas.

Bedjande dörrknackare Tomas

Niña har suttit tyst under hela charadern. Hon har funderat länge. Nu vet jag! utbrister hon. Jag kan ju likna ett välfyllt påskägg!

Påskägget Niña