Vem är du och vart kommer du ifrån??

Många gånger när jag tänker på Niña så inser jag att hon är en gåta. När hon hämtades på den omplacering hon var på så fanns det inga uppgifter om henne. Jag vet inte hur gammal hon är, vad hon har hetat, vart hon kommer ifrån. Om hon har levt ensam, eller om hon hade en kompis som lämnades kvar där på omplaceringen, i buren, på gräsmattan. Jag vet inte om hon har haft ungar, om hon kommer från en uppfödare eller från djuraffären. Jag vet inte om hon har haft det bra och varit älskad eller om hon har varit ett barns leksak ett kort tag och sedan oönskad.

Vad jag däremot vet är att hon är en av dom mest älskliga små varelser i päls jag har träffat på. Visst kan hon ge ett tjuvnyp, men hon är aldrig dum. Hon accepterar det mesta och har överseende med resten. Hon startar inga bråk. Hon har stor integritet, för att vara ett marsvin. Jag har hittills inte sett Tomas få bestiga henne en enda gång och hon måste ändå ha brunstat några gånger sedan han flyttade hit. Det är inte så att hon tycker illa om honom. Hon ser mest ut att behandla honom som ett besvärligt barn. Lite tillrättavisande så där…

Stumpan är hon en mästare att hantera. Ingen kan läsa Stumpan som Niña. För oss tvåbeningar kan den ena nosframsträckningen se ut som den andra, men Niña vet direkt om den är vänlig eller om den är dum. Vill du veta hur det är ska du bara lyssna på vad Niñas ljud och läten säger om saken. Det hörs direkt. Det går inte att missförstås. Är det vänligt sinnat, är det tyst. Är det hotfullt, är det ett mycket ljudligt kvirrande och pipande.

Niña tycker MYCKET om mat. All slags mat. Det finns inget som inte kan smakas på. Det är hon som på alla finurliga sätt utnyttjar sin längd till att bland annat försöka komma åt fågelmaten vi förvarar i hink med lock. Man får inte slarva med att sätta på locket. På grund av sin stora matpassion har hon en mycket traditionellt byggd marsvinskropp. Vi försöker att se till att hon inte får för mycket mat. Men hon är en mästare i att hitta smulorna nedanför skafferiet, småbitarna nedanför skärbrädan och sista biten i sina kompisars munnar. Hon älskar att riva tidningspapper i bitar. Hon äter inte så mycket av det, men hon river pappret ljudligt och njutningsfullt i remsor. Hon älskar sonens morgonrock. Hon vill krypa in i en av ärmarna. Strunt samma att det finns en arm i den. Hon får plats ändå. Hon ska få ärva den när han flyttar hemifrån… Hon är väldigt smidig, trots sin storlek. Det finns ingen som så smidigt kan forma sin kropp efter ett knä och fullständigt njuta.

Min finaste, sötaste, goaste Niña