Man ska inte favorisera, men…

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Det går inte att komma ifrån. Stumpan har en speciell plats i hela familjens hjärta. Hon är ju vår förstling och så är hon liksom så väldigt… ”stumpig”. Hon verkar inte kunna deppa. När man ser henne bakifrån trava mot köket, med sin runda rumpa och sina vippande öron så blir man varm i hjärtat. Hon liknar en liten björn bakifrån. Hon är så gladlynt och försöker styra oss tvåbeningar, med en typ av burkning där hon lutar sig ivrigt och till och med naggar lätt på fingret i den riktning hon vill att man ska gå när hon blir buren. Den rätta vägen är oftast mot kylskåpet eller upp till nattaburen.

Vi har bytt uppvärmning i huset där vi bor. Då arbetade en rörmokare med att hänga element i alla rum och dra rör till alla elementen. Han var väldigt bekymrad en dag eftersom varje gång han gick förbi Stumpan så tjöt hon efter honom. Han trodde hon var arg eller rädd för honom. Sonen, som var hemma, förklarade då att eftersom rörmokaren var en glad prick som alltid visslade när han gick och maken oftast visslar när det vankas något gott (han har något inbyggt ”vi har hund”-beteende) till grisarna så tror ju Stumpan att det är godis på gång. Hon är den som hemmma hos oss kör matalarmet så att ingen ska missa det goda. Det kallas för språkförbistring i vår värld. Behöver jag tala om att låtar som ”Kan du vissla Johanna”, ”Bron över floden Kwai”, ”Kill-Bill-låten” m fl skapar en viss oro i flocken eftersom en viss Stumpa genast sätter på sirenen. Förresten… Är det någon som har provat att spela låten Popcorn för marsvinen? Jag har, av misstag första gången…

Hon har svarta klor så kloklippning är inte en favorit hos henne. Det är ju så att det blir lite blod någon gång ibland. Inte ofta, men ibland. Stumpan sitter i mitt knä på rumpan med ryggen mot mig när jag ska klippa. Hon är väldigt bra på att hålla balansen när hon sitter så. Sen ser det ut ungefär som den där leken ni vet; Två står mitt emot varandra. Den ena ska hålla ut sina händer med handflatorna neråt och den andra ska lätt, lätt killa med sina fingertoppar på den förstes handflator. Den som killar ska försöka att, utan att avslöja när, försöka smälla den andra på fingrarna. Och självklart ska den andra försöka undvika att bli smälld på fingrarna genom att dra undan handen/händerna. Så, ser ni bilden? Stumpan sitter på rumpan i mitt knä. Jag håller i hennes ena framtass och ska klippa klon. Innan jag hinner klippa alls piper hon till och drar undan tassen. Ett – noll till Stumpan. Jag tar tassen igen måttar ett klipp på klon. Hinner klippa innan hon drar undan tassen. Ett – ett. Och så fortsätter det. Men vi har rutinen inne nu så det går ganska fort. Att bada henne fungerar också bra eftersom hon, när hon inte tycker om något balanserar på rumpan som en cirkusbjörn. Jag badar marsvinen i en liten plastbalja på golvet i badrummet så att inga skador ska ske om dom smiter. Jag använder en plastmugg att ösa vatten över ryggen på dom så att det inte skramlar så mycket och så att jag inte behöver ha så djupt vatten, men när jag ska skölja så är det ju lättare att sätta dom under kranen. Det går så mycket snabbare. Stumpan sitter på sin rumpa, med framtassarna i luften, både i baljan och i handfatet. Bilder kommer så småningom att komma på det.

Stumpan har blivit opererad i örat när hon var ganska ny hos oss. Vi upptäckte att hon hade en liten godartad tumör som växte på ett skaft som en liten svamp i vänsterörat. Det gick inte att göra rent det örat och hon hörde i princip inte alls på det. Veterinären som tog bort tumören berättade att det var en del att rensa bort när dom väl hade skurit bort utväxten Jag bär henne oftast med ryggen mot min mage och med ena handen under hennes rumpa och andra framför hennes bröst så att hon kan ha framtassarna på mina fingrar. Hon ser bättre då när hon ska styra. Så satt hon när jag fick instruktioner om medicineringen efter operationen. Då börjar det lilla knyttet, lite halvlurig och trött fortfarande, att putsa sig. Ni vet sådär urgulligt som gör att man nästan vill rufsa till dom lite så att dom ska göra om det Veterinären fullständigt smalt. Hon kom helt av sig och utbrast ”Gud så söööööt.” Och smälter det gör vi också, varenda dag faktiskt. Den dan Stumpan inte finns mer kommer det bli VÄLDIGT tomt. Det är tur att hon hittills har hållit sig väldigt frisk (peppar, peppar) och bara har sin artros som vi kan medicinera… och så är det ju alla bokstäverna som vi inte har medicinerat… och så är det ju hennes instinktiva jagande av allt som springer… och nyfikenheten som gör att hon stoppar fram nosen något ofta… och… och…