De är hemma!!!

Lois, Clark och Cocos

Efter att ha fått äran att följa med Irene hem för att klämma lite på nytillskottet Oden (ohhhh, så sööööt!!!) lyssnat på vi-är-så-hungriga-så-vi-dör-kören på Eragons och tagit emot en yttepytteliten tjej, Beyonce, på under 300 gram, född i december och redan på omplacering (Det är sorgligt   ) så tog jag och ligan, utökad med en, tåget hem. Tomas och Stumpan fick åka tillsammans. Inte ett ljud hördes därifrån. Niña och Maritza fick kampera ihop. Därifrån hördes med jämna mellanrum Maritzas små undergivelsepip när Niña tillrättavisade flickungen. Men när vi kom på tåget blev det knäpptyst där också. Hemresan gick klanderfritt och när jag svängde in på gårdsplanen så var klockan närmare nio på kvällen. Nu skulle den spännande introduktionen av den nya hagen ske. Jag tog bort ramperna för jag tänker att de ska vänja sig vid sin nya miljö och sin nybildade flock i lugn och ro utan att klänga både högt och lågt. Dessutom vill jag vara med första gången någon ska upp på balkongen. Sedan släpptes dom ner i hagen. Jag satte mej att titta på. Jag vet inte vad jag förväntade mig men lite besviken tror jag att jag blev

Kan ni inte komma fram nu?

Här var det tomt

Jag trodde ju de skulle skutta runt i ren glädjeyra i hela hagen och så sitter de bara och tuggar hö under etageplanet… Nä, skämt åsido, det hade varit en omtumlande och lång dag för oss allihopa så jag var rätt trött också. Jag satt länge och bara tittade och njöt av att de var hemma och att Stumpan inte visade någon som helst tendens till att kaxa mot Tomas. Jag såg Tomas näpsa Stumpan och hon tog det… Heja Tomas!! Snyggt Stumpan!! Maritza tycker nog att vi är rätt jobbiga när vi försöker bekanta oss med henne. Men hon har adopterat Niña som mamma, eller nåt. Hon gömmer sig bakom Niñas volymiösa rumpa när hon tycker något är jobbigt och Niña tar sin nya mammaroll på stort allvar och nyper Maritza i rumpan nu och då när det behövs

Page 2 of 3 | Previous page | Next page