Ozzy, med inbyggd geigermätare

Får jag presentera Ozzy. Han är mycket praktisk eftersom har mäter bakgrundsstrålningen från marken där han går. I alla fall är det så han låter. Hela tiden.

Ozzy knattrar som en geigermätare mest hela tiden. Ett trivsamt ljud...

Han kom i måndags men han ska inte stanna. Han har inte haft någon kompis sedan han var sex veckor. Nu är han två år ganska precis, så det är verkligen dags. På torsdag går färden till Göteborg för att hämta hem min lilla flock. Då får Ozzy åka med. Jag tyckte att Irene sa att det fanns en polare till Ozzy på Eragons. En jämnårig grabb med liknande bakgrund. Jag hoppas att dom ska trivas ihop.

Jag kan bara göra reklam för Ozzy. Han är handtam och lätt att ta upp ur buren. Klippa klor, kolla tänder och annat accepterar han med stoiskt lugn. I famnen sitter han still en stund. Sedan blir det för mycket spring i benen. Han har fått vara lös i köket, under uppsikt, här hos oss och det är med blandade känslor han är ute på golvet. Det har tagit en vecka att få honom så trygg att han inte handlöst kastar sig i skydd när man oannonserad kommer in i köket. Det betyder inte att han, som jag är van vid med våra egna, trampar oss på fötterna när vi öppnar kylskåpet. Men jag tror alldeles säkert att han med bara lite mer tid och uppmärksamhet skulle bli minst lika trygg. Redan nu knattrar han runt våra fötter under köksbordet om vi bara sitter still och inte far upp och ner. Det är en urgo, genomsnäll kille som verkligen förtjänar ett bra marsvinsliv.

Se så snygg jag är. Ge mig all din kärlek och jag ger dig min tillbaka.