Jag mötte Lassie…

Jag har gullat med Bosse och brudarna… De är precis lika mysiga i verkligheten som i sin alldeles egna blogg. De höll hov i en av Eragons pallkragar. Jag och en besökare till föll på knä infor denna bedårande skara som sträckte sig nådigt efter de morotsbitar som bjöds. Märtas små, nya pliggar gjorde att hon fick små, små bitar. Om bitarna var för stora spottade hon ut dom.

Det här hände när jag var och lämnade min busiga skara ï Eragons trygga vård för en vecka sedan.

Under veckan som har gått har jag fått regelbundna rapporter. Stumpan har skött sig exemplariskt, det lilla trollet. Hon försöker charma alla som kommer och besöker genom att sträcka sig mot alla händer som sträcks ner. Jag tror att hon saknar att bli pysslad med. Här hemma är ju skaran ofta fördelade mellan olika knän på kvällarna. Myspåsar, filtar, handdukar och klappande, kliande händer finns det ingen brist på. Vad vi saknar däremot är den sociala marsvinsuppfostringsmöjlighet som man får i en flock av dignitet.

En flick-Kola var på tillfälligt besök och gav Stumpan en hård lektion i ödmjukhet. Då var det Stumpan som sprang…

Tomas gör det han ska. Dvs håller ordning på flickorna i sin flock.

Niña är som hon brukar: snäll. Framför allt är hon snäll mot Tomas. Det är viktigt för mig och säkert för Tomas också.

Det senaste jag hörde var att alla mina tre sitter i samma flock utspädd med en hel del andra. Det går bra, dom söker sig till varandra. (Det kan ju vara lite förrädiskt för det är ju bra att ha kompisar när man är osäker, men hur blir det när det bara är de tre kvar? Håll en massa tummar för att lugnet fortsätter.) Nu ska det börja plockas bort någon/några individer nu och då till bara ursprungstrion är kvar. Då får vi se om kuppen har lyckats. Annars får man ta till plan B…