Lisa och Dixi
Jag har fått förmånen att stifta bekantskap med två damer vid namn Dixi och Lisa. Egentligen hette Lisa Pixi, men det passade inte hennes personlighet att heta så. Vi började kalla henne Lisa i stället.
De hamnade hos oss via en bortskänkesannons på blocket. Det var tre marsvinshonor som sökte hem eftersom man inte hade tid med dem längre. Den tredje var Kajsa som jag redan har berättat en del om. När annonsen var en månad gammal kände jag att jag var tvungen att göra något.
När de kom satt de i en alldeles för liten bur så de fick flytta in i den största buren jag hade och den fick stå i köket. Vi ställde om kosten från pellets till hö i massor och C-vitaminrika grönsaker. Lite dåliga magar till en början noterades men inget alarmerande. Så småningom bestämde jag ju att Kajsa inte skulle behöva flytta mer eftersom hon är så tydligt gammal. När hon skulle introduceras i flocken så använde jag mig av Lisa och Dixi som ”avledande manövrar” och det slutade med att alla marsvin här hemma satt i den stora hagen. En härlig syn. Dessutom växte Lisa och Dixi som personligheter. Från att ha varit ganska slätstrukna och lite räddhågsna har de blivit mycket tryggare och verkligen blommat upp. Jag skulle gärna behålla de två också, men gränsen för min makes allergi och tålamod är nog nådd nu så de två har åkt tåg till Göteborg och Eragons i dag för att hitta ett nytt hem där dom kan få bo resten av sitt liv.
Båda två är inköpta på djuraffär vid samma tillfälle. De är cirka två år gamla. Lisa är den som har varit högsta hönset, men hon lämnade gladeligen över till Tomas. Lisa är semilånghår med ett par virvlar. Vit, svart och en märklig ljusbrun färg. En av virvlarna är bakom ena örat vilket gör att det ser ut som om hon ständigt bär på en bredbrättad hatt, käckt på svaj bakom örat. Jag ser henne som en sån där handlingskraftig dam från västernfilmerna med bred sydstatsdialekt. Kanske en snäll bordellmamma eller nåt 
Lisa
Lisa igen
Lisa i goskorg
Page 1 of 2 | Next page