Så hämtade jag Lurvis den 30 april. Han var ett Blocketmarsvin. Egentligen var väl inte annonsen så iögonfallande om den inte hade varit så informationsfattig och att den enda bilden var en stackars tovig och lurvig trassesudd på ett burtak, men när jag hämtade honom kände jag att det var helt rätt att göra det.
En ensam kille som var tröttnad på och vars kompis hade dött ett halvår tidigare, och då knappast av ålder. Tidsbrist var nog formuleringen om jag minns rätt. Man var så upptagen så man knappt kunde svara på mina frågor på annonsen och när jag väl fick en hämtning till stånd var ingen hemma mer än mormor och en 8-årig son. Mormor var inte informerad om någonting och sonen hade en kompis hemma och brydde sig inte ett dyft. Han sprang omkring och siktade på mig, mormor och Lurvis med ett batteridrivet lasergevär när han inte tittade på DVD med en kompis han hade hemma. Han var urtypen för ett bortskämt, curlat barn som nog skulle må bäst av att mamma inte sprang till gymet med sina väninnor och pappa jobbade hela helgen för att tjäna ihop till imagen de försökte hålla uppe med den flotta villan som var välstylad men ekande tom. Mormor berättade att det hade vandrat igenom en hund och några katter också…
Det var mormor som höll ihop den familjen och hade sett till så att Lurvis överlevde. Hon hade samlat och torkat gräsklipp hela förra sommaren och sparat för att ge Lurvis och hans kompis över vintern. Familjen köpte inte hö. Jag fick det gräsklipp som hon hade kvar och jag måste säga att det doftade ljuvligt , var grönt och fint, inte mögligt alls dock var stråna väl korta. Hon hade gjort ett gott arbete i en förort till Stockholm. Lurvis visade sig vara en supertrevlig, cool kille som behövde ansa pälsen och klorna för att må riktigt bra.
Han fick skjuts till Eragons av en tjej som åkte från Uppsala till Göteborg den 3 maj för att se ut en kompis till sina marsvin. Det är hängivenhet
Lurvis fick åka med och vi möttes vid ett tågbyte i Stocholms Central. När han kommit fram till Eragons upptäcktes också en knöl som togs bort. Numera har Lurvis namn modifierats till Lurvas och han har ett eget hem som vet att uppskatta honom för den trevliga och urgoa personlighet han är.
Lurvis gör konster from Camilla on Vimeo.
Tam, trevlig och läraktig. Detta är absolut första försöken
Uppdatering. I dag den 15 oktober 2012 dog Lurvis. Jag vet inte av vad. Men hans matte skrev att han hade mått dåligt under en tid och inte velat äta som han skulle. De hade varit hos veterinär, men han hade bara fått ”dropp” och de hade fått rådet att ge honom vätska och stödmata honom lite. Jag är så ledsen. Han var inte gammal. Om jag minns rätt var han tre eller kanske fyra år. Det känns så onödigt att han skulle dö. Han hade ju många år kvar att leva…





