6. Kajsa
När vi kom hem gjorde jag i ordning den största bur jag hade med allt som några marsvin kan behöva. Ordentligt med spån, en rejäl giva bra hö, ett par vattenflaskor och flera gömslen. Tjejerna gicks igenom, vägdes, tassikyrerades och borstades. Tänderna kollades, öronen rengjordes och de fick varsin gurkbit med ordentligt med C-vitamin på. De hade skötts bra av tidigare matte. Inget anmärkningsvärt fanns mer än att en extra tå fanns på en tass.Väl nedsläppta i buren fick de vara ifred. Det enda jag gjorde var att fylla på höet. Det gick åt massor. Jag har aldrig sett några marsvin knöla i sig så mycket hö på så kort tid. Några dagar efteråt hade jag tid hos veterinären för Tomas och hans öga. Jag ringde dem och talade om att jag tänkte ta med tre stycken till för allmän koll. Det gick så bra så. (Vi har en riktigt bra veterinärklinik.) De blev grundligt undersökta. Den extra tån togs bort och det röntgades för att kolla så inga urinstenar fanns.
Så bodde de då hos oss i vårt kök under en tid. Ganska snart kände jag att jag inte ville att det äldre marsvinet skulle flytta mer. Hon kändes gammal. Pigg, jättetam och väldigt nyfiken… men gammal i kroppen. Veterinären hade sett att hon hade starr och artros, men tyckte inte vi skulle medicinera eftersom hon inte visade någon smärta alls. Hon interagerade väldigt lite med de andra som var helt annorlunda i sättet. De gömde sig och låg mest och tryckte. Den största kunde vara lite ”bossig” och var antagligen flockledaren, men det var bara bland marsvin. Jag talade med min man och förklarade hur jag kände. Eftersom han är en förstående make, så gick han med på att hon skulle få stanna. Då kom jag till dilemmat; Hur ska jag introducera henne med min egen flock utan att det blir tokigt. Jag hade ju haft dem i Göteborg för att få hjälp när Stumpan fick för sig att hon skulle slåss med Tomas. Jag bestämde mig för att använda de andra två för att skapa lite förvirring och därmed smyga in den äldre. Så så småningom fick de därför flytta upp till den övriga flocken. Det gick så där. Stumpan höll på att få ett återfall och efter flera timmars bonding av henne och Tomas fick sonen nog och chockade hela sin omgivning inklusive Stumpan så hon kom av sig och allt gick bra. (En dag ska jag berätta om den episoden…) I samband med att de flyttade in i min egen flock fick de namn som jag tyckte passade bättre än deras förra. Den äldre fick heta Kajsa, efter en barnbok jag läste som liten: Kajsa Kavat. Den bossiga fick heta Lisa, efter en berusad kill-kompis från min ungdom som vräkte ur sig ”Flytta på dig, Lisa! Jag var här först.” till ett gäng skräckinjagande motorcykel-snubbar. (Han kom undan…) Och den mest hariga fick heta Dixie eftersom hon såg ut som en sån. Så söt, så söt.
Så småningom fick Lisa och Dixie skjuts till Eragons och Kajsa är numera en högt älskad och väldigt bortskämd dam i vår flock. Det finns massor att berätta om henne, men det får ske i bloggen lite nu och då.
Fredagen den 25 november 2011 blev den dagen då Kajsa lämnade oss…
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2011/11/kajsa-den-lilla-otursforfoljda/
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2011/11/hur-har-det-gatt/
http://kring.kringelkroken.se/blogg/2011/11/mellan-hopp-och-fortvivlan/
Från Facebook:
Kringelkroken Kring
- Alla ni som har följt med på resan med Kajsa vill jag tacka och säkert Kajsa också. Men jag får föra vår gemensamma talan eftersom Kajsa numera kurrar och vickar rumpa, äter färskt gräs och slappar i mysgrottor med Nolte, Mette-Marit, Yoda, Julgrisen, Georg och alla andra smågrisar som lämnat oss. Ibland går det inte som man tänkt sig.
Erika Gabrielsson Men nej!!! Beklagar så mycket, fina fina Kajsa
Lisa Gustafsson Så ledsamt…åh vad jag saknar Georgen, men det känns bra att han har så fint sällskap där han är nu.
Page 2 of 3 | Previous page | Next page