Mordet på Puck
Det här är Puck. Hon väntar på att dö. Puck är inte gammal, hon är enligt uppgift 2,5 – 3 år. Hon borde ha många somrar på gräs framför sig. Många popcornhopp, grönsaksgivor och gosiga knästunder.
Men på grund av människor så ligger hon här och väntar på att dö i stället. En form av självmord är det hon håller på med. Jag kallar det mord.
Puck kom till mig för mindre än tre dygn sedan. Hon annonserades ut på repti.net tillsammans med en hane och två medsystrar som levande foder eller foderautomater till reptiler. I annonsen stod det ”funkar som de ska”. I ett sånt här sammanhang antar jag att man menar att de föder ungar och att hanen går tillsammans med honorna. Jag kan inte se sånt och bara gå vidare utan på olika vägar så blev det bestämt att jag skulle köpa/hämta dem. Det sades inte till vad de skulle användas. Därför for jag i min bil till en plats inom tio mils avstånd från min bostad i torsdags kväll efter jobbet. Säljaren var inte hemma, var det meddelat, men hans sambo var. Jag hamnade i en hall i en ordinär lägenhet och sambon var en ganska ung alldeles vanlig tjej. Hon var gravid och hade redan ett litet barn. Pojkvännen var intresserad av spindlar i första hand, men hade bytt till sig en orm, som visade sig vara av en aggressiv sort, så den skulle de inte behålla. Sambon hade flera katter och hade haft kaniner, men de blev så många så de var tvugna att göra sig av med dem. Då bytte man till sig marsvin i stället. Omplaceringsmarsvin sa hon…
Hanen, cirka ett år gammal, och en av honorna som hon inte visste åldern på (med hon är minst och lättast och verkar ung) hade hon fått från en annan tjej till en reptilintresserad. En liten hona som hon var säker på var född i september hade hon fått tag på på annat sätt. Den lilla hade haft en kompis när hon kom förstod jag, men när jag försiktigt frågade var hon var fick jag ett tvekande svar. Puck var den fjärde, och sista, man tog fram. Hon hade en äldre dam rest med tåget en lång bit för att lämna tillsammans med en hona till. Damen kunde inte ha dem kvar av någon anledning så hon lämnade bort dem. Pucks kompis frågade jag också efter och efter en kort tvekan fick jag svaret att hon och den andra jag hade frågat om hade blivit sålda. Jag vet inte varför, men det kändes inte som om det var riktigt sant, så jag frågade om hon hade fler marsvin. Det hade hon inte. De skulle bara ha spindlarna kvar så det fanns inget behov av att ha däggdjur som foderdjur.
Eftersom Puck var sist fram fick jag veta mest om henne. Hon är 2,5 – 3 år gammal och är renrasig även om hon inte har någon stamtavla. Den gamla damen hade köpt henne av en uppfödare. Hon är mycket tam och väldigt pussig. En riktig kelgris. Allt detta fick jag veta innan hon sattes i lådan jag hade med mig till tjejerna. Lådan ja… Jag hade två lådor med mig eftersom hanen är okastrerad. Jag förklarade att jag inte var säker på att jag ville ha ungar. Då får jag veta att hanen hade gått med honorna hela tiden och att det inte hade blivit några ungar av det. (Fungerar som de ska??) Jag frågade aldrig hur länge de hade haft marsvinen, men jag är inte säker alls på att de inte är dräktiga. Tjejen verkade inte kunna något alls om marsvin och har man bara erfarenhet av kaniner, som är dräktiga i drygt 4 veckor, så kanske man inte vet att marsvin går dräktiga i cirka 10 veckor. Har man då inte haft dem så länge, vilket jag misstänker, så kan någon av dem vara dräktig. Jag kikade snabbt in i rummet där de hade bott.Där fanns flera tomma burar och den som blev utpekad som deras hade mineralsten men jag såg inget hö någonstans. Jag fick med en kaninpellets som var det mat de hade fått.
Tillbaka till Puck… Jag frågade aldrig efter vad de hette, så namnet har jag gett henne själv. Ingen ska behöva dö utan ens ett namn. Puck är ett naturväsen i mytologin.
Page 1 of 3 | Next page