Veterinären – den goda fen?

När vi kom hem lade jag fleece över spånet (som var nybytt) i hagen, sedan lade jag handdukar på strategiska ställen där jag vet att de tycker om att ligga och där det därför oftast blir mest kiss och bajs. Så börjar ett evigt bytande av handdukar… Men det är ett kärt besvär och dessutom inom en mycket begränsad tid. Fleecen och handdukarna är för att Snövit inte ska få skräp i sina sår. Dessutom har man tvärkoll på plopparna så att man ser om hon skulle få diarré. En vecka senare är allt som förut. Det som besvärade Snövit var att håret fastnade i stygnen. Hon är fruktansvärt överkänslig mot sådant. Vi var hos veterinären och petade bort hårstråna ur såren samtidigt som hon fick sin andra Ivomecspruta. Efter 14 dagar från biopsin togs stygnen bort.

Efter otålig väntan i nästan fyra veckor fick vi svar på alla prover. Hon har inte ringorm, men hon är hypersensitiv och på de hårlösa partierna har hennes hud blivit fibros. Vad betyder nu detta? På en direkt fråga till veterinären om hon är allergisk var svaret ”Ja, det kan man säga.” Googlar man på hypersensitiv hud så får man reda på att det finns fyra typer av hypersensitivitet och allergi finns med i en av typerna. Jag har fått kopia på provsvaret, men de är skrivna på engelskt läkarspråk så jag har lite svårt att tyda vad där står. Jag har fått hjälp av andra som är lite mer vana att tyda sådant och det jag läser ut är det jag just skrivit. Plus att huden är fibros betyder att den har blivit förtjockad så hon kommer troligen inte kunna få hår på de kala ställena igen. Hårsäckarna är förstörda efter många års kliande och allergireaktioner.

Första frågan man ställer sig är: Vad är hon allergisk mot?? Svaret är: Jag vet inte.

Det kan vara vad som helst. Något hon äter, något i hennes omgivning, hon kanske är allergisk mot människor som vi kan vara allergiska mot marsvin. Det kan vara allergi mot t ex kvalster eller hö. Hon kanske är gräspollenallergiker… Det är för mig att försöka lista ut. När jag frågade om man kunde göra allergitest på ett marsvin, skrattade min veterinär lite och berättade att på deras klinik gör man inte sådana tester alls och hon trodde att jag skulle få mycket svårt att övertala en klinik som gör sådan att göra det på ett marsvin. Jag sa då att man kan ju utesluta sånt som kött och fisk och bara göra de tester som är troliga. Men hon skakade på huvudet och sa att de är helt enkelt för små. Det är cirka 60 tester man gör.

Så nu går hon och hennes kompisar på fleece som är tvättat i tvättmedel för allergiker. Hon kliar sönder sig så hon får sår på huvudet. För att motverka det får hon flytande antihistamin som smakar lakrits (!) och vi duttar på en lätt lotion med calendula (ringblomma=läkande) i som jag köpt i en testburk från Gorgeous Guineas. Det hjälper men det gör inte susen. Det optimala vore att hitta vad det är hon inte tål.

Att tilläggas är att Snövit är en glad prick som interagerar med sina kompisar och försvarar sin gurka så jag uppfattar inte att hon lider mer än att jag har samvete att försöka hjälpa henne i stället för att överväga den slutgiltiga lösningen; avlivning. Hon har beteenden för sig som inte är riktigt som vanligt men de tänker jag återkomma till eftersom jag inte vet hur mycket av det som är ”hon” och om något försvinner om och när vi får bukt med problemen.

Nu blev det ett jättelångt och jag har massor mer att berätta, men det får bli i ett annat blogginlägg. Nu vet ni i alla fall vad vi brottas med.

Page 2 of 2 | Previous page